fredag 29 februari 2008

Jag vill leva jag vill dö i Norden

Nar vi kom hem fran var lilla olrunda i Brick Lane igar var bade Alex, Tamila och Ainslie vakna. Tydligen hade det varit en mindre jordbavning, inte stor nog for att vi skulle marka den utomhus, men tillrackligt stor for att skaka om sangarna sa alla vaknade. Jordbavningen lockade aven fram vara kara husdjur, "the bedbugs", som har gett bade Max och Ainslie roda, kliande bett. Imorgon ska det komma nagra fran typ Antisimex och sanera rummen, sa vi far inte vara i lagenheten pa hela dagen. Harligt med sa hog standard i England!

Igar shoppade vi loss pa IKEA. Tre veckor i London och man brister nastan ut i tarar nar man ser knackebrod och Marabou. Det lever allt en sann liten patriot i var och en av oss. Att vi akte lite vilse pa vagen hem med tva gigantiska, fullproppade IKEA-pasar, ett tvattstall och en vaxt ar en annan historia... Busschaufforen som plockade upp oss mitt ute i ingenstans fick sig nog ett gott skratt i alla fall.

I forrgar natt dromde jag att jag lekte leken med de olika kategorierna, fast med vannerna hemma i Goteborg istallet for har. De envisades med att hitta pa javligt trakiga amnen, typ "olika slags hyllor". Tillslut vackte jag bade mig sjalv och Moa nar jag ropade "MEH! Fan vad TRAKIGT!" i somnen... Det ar nastan i klass med ett visst par som ar varldens konstigaste manniskor nar de sover. Ni vet vilka ni ar...


Du gamla du fria!

onsdag 27 februari 2008

The history books forgot about us

Eftersom bade Moa och jag ar stora tidsoptimister stod vi utanfor National Gallery en halvtimme innan stangning nar vi skulle dit haromdagen. Igar tog vi igen det rejalt nar vi drog med Alex och Tamila dit vid tva-tiden. Jag alskar verkligen museum. Det spelar inte sa stor roll vad det ar for konst, bara att ga omkring i tystnaden bland andra manniskor och begrunda och reflektera over olika slags konst ar ett noje i sig. Sen ar det ju alltid roligt att se beromda tavlor som Monets landsskapsmalningar och Van Goghs solrosor. En malning av Van Gogh forestallde Saint Remy, en liten stad i Frankrike dar jag befann mig nar jag fick blindtarmsinflammation, vilket var roligt att se. Dar fanns aven en malning som hette "Samson and Delilah", som forestallde det bibliska dramat om de tva. Malningen visade Delilah som klippte Samsons har medan han sov i hennes kna, och texten bredvid forklarade att malningen skulle symbolisera kvinnans troloshet gentemot mannen. Har man hort Regina Spektors lat "Samson" forstar man genast vad laten verkligen handlar om, med undantaget att Samson i hennes version inte ser handlingen som ett svek, utan snarare som en befrielse. Kanske ifran omvarldens forvantningar pa hur mannen respektive kvinnan ska vara mot varandra.

You are my sweetest downfall
I loved you first, I loved you first
Beneath the stars came falling on our heads
But they're just old light
the're just old light
Your hair was long when we first met

Samson came to my bed
Told me that my hair was red
Told me I was beautiful and
Came into my bed
I cut his hair myself one night
A pair of dull scissors in the yellow light
And he told me that I'd done alright
And kissed me till the morning light, the morning light
Kissed me till the morning light

Samson went back to bed
Not much hair left on his head
Ate a slice of wonder bread and
Went right back to bed
And the history books forgot about us
And the bible didn't mention us
the Bible didn't mention us
Not even once

Det jag tyckte mest om med besoket var att jag fick bevittna en akta Vanitasmalning, eftersom jag skrev en uppsats om det pa gymnasiet; dar jag forsokte hitta en koppling mellan Vanitaskonsten, som var valdigt utmarkande under 1600-talet, och dagens syn pa liv och dod. Ordet Vanitas ar latin och brukar oversattas med "tomhet". Vanitaskonsten innehaller olika symboler som i samband med dod hade som syfte att paminna manniskan om att livet ar forgangligt; att man inte ska lagga sa mycket vikt vid rikedomar och framgangar, for alla dor anda tillslut. Just den har vanitasmalningen forestallde en dod soldat som lag pa en klippavsats. Bredvid honom lag en dodskalle, som på ett ganska uppenbart sätt visar på människans dödliga natur. I leran under honom fanns det bubblor varav nagra spracktes, vilket vill visa pa livets bracklighet. Det hangde aven en fotogenlampa i en gren over hans doda kropp, och lagan holl pa att do ut, vilket aven det var en klassisk vanitassymbol; livet ar som en ljuslaga som sa smaningom kommer att blasas ut.


Klassisk vanitasmalning

tisdag 26 februari 2008

The cock and the balls

Nar vi var pa vag ut innan, lilla Tamila i mitten och 180 centimeters Moa och jag pa sidorna, klammer Tammy den har:

- I'm the tiny black cock and you're the big white balls.

Klockrent.

Do whatever it takes in your heart to leave me behind

Peter ringde nar vi var pa vag hem fran min favoritbar i Camden; Dublin and Castle. Jag saknar honom sa mycket att jag tror jag ska ga i bitar. Sedan jag kom hem fran var resa genom Europa har vi praktiskt taget traffats varenda dag. Varje gang han ringer blir jag helt deppig och vill bara aka hem till hans lagenhet i Munkeback och ata pizza och kolla pa Grey's Anatomy. Pa tuben hem lyssnade jag pa en av vara latar.

I have to block out thoughts of you so I don’t lose my head
They crawl in like a cockroach leaving babies in my bed
Dropping little reels of tape, to remind me that I’m alone
Playing movies in my head that make a porno feel like home
There's a burning in my pride, a nervous bleeding in my brain
An ounce of peace is all I want for you. Will you never call again?
And will you never say that you love, me just to put it in my face?
And will you never try to reach me?
It is I that wanted space

Hate me today
Hate me tomorrow
Hate me for all the things I didn't do for you
Hate me in ways
Ways hard to swallow
Hate me so you can finally see what’s good for you

I’m sober now for 3 whole months
It’s one accomplishment that you helped me with
The one thing that always tore us apart is the one thing I won’t touch again
In a sick way I want to thank you for holding my head up late at night
While I was busy waging wars on myself, you were trying to stop the fight
You never doubted my warped opinions on things like suicidal hate
You made me compliment myself when it was way too hard to take
So I’ll drive so fucking far away that I never cross your mind
And do whatever it takes in your heart to leave me behind

And with a sad heart I say bye to you and wave
Kicking shadows on the street for every mistake that I had made
And like a baby boy I never was a man
Until I saw your blue eyes cry and I held your face in my hand
And then I fell down yelling “Make it go away!”
Just make a smile, come back and shine just like it used to be
And then she whispered “How can you do this to me?”
Blue October - Hate me

Heaven aint close in a place like this...

... fast ibland funderar jag nastan pa ifall jag ska ga med i nagot slags religiost sallskap, i alla fall nar livet ar som det var idag. Jag vaknade av att Sandra fran H&M ringde och sa att jag fick jobbet i Camden. Wie! Himlen bla igen, och solen lyste in i mitt och Moas rum. Jag blev sa glad over jobbeskedet att jag inte kunde somna om, och eftersom klockan bara var tio var det ingen annan uppe, sa for forsta gangen vi flyttade in var jag vaken utan en massa ljud overallt i lagenheten. Jag gjorde kaffe och satte mig pa balkongen och laste, fast det blev inte sa mycket last for all min koncentration gick at att forundras over forortskidsen som bor i vart omrade, och som brukar hanga pa parkeringsplatsen nedanfor var balkong. De ar sa roliga, for de ror sig bara pa ett litet omrade, men de har hela tiden nagonting for sig. Ibland forsoker de springa igang en bil, ibland har de med sig en cd-spelare och dansar pa asfalten, ibland sparkar de en boll mellan sig, ibland star de i en ring och gor nagom form av yoyodans/battling. Jag ar sa forundrad over de dar ungarna, jag onskar jag ocksa kunde vara en forortskid. Visserligen ar jag valdigt glad for min idylliska uppvaxt i ett fint villaomrade, men jag kan inte forneka att det har hammat min formaga att hantera dotid. Sa fort jag inte har nagonting att gora, nar jag bara ska "ta det lugnt", far jag panikangest och hjartklappning.

I can't save you, I'm just a fucked up girl who's looking for my own peace of mind... (Eternal Sunshine Of the Spotless Mind)

måndag 25 februari 2008

First day of my life

I hope that when the world comes to an end, I can breathe a sigh of relief, because there will be so much to look forward to (Donnie Darko).



Idag regnar det. Vi skulle egentligen aka till Camden market idag men vi kom inte hem forran i morse sa det blev ingenting med det. Vi ska slapa oss bort till Brick Lane i alla fall, ata nagonting pa marknaden och hanga med Karin. Vi festade till gryningen och satt pa hennes takterass, pa sjalva taket. Ibland ar jag forundrad hur livet kan imponera pa en. Allting kanns sa annorlunda har, som en helt annan varld. Allting ar mojligt och ju fler dagar som gar, desto mer avlagset blir Goteborg. Jag saknar alla sa otroligt mycket, men man lever i en slags bubbla, som att allting dar hemma inte riktigt kan tranga igenom. Jag vet inte ifall jag tycker om det eller inte, men jag ar glad, verkligen pa riktigt, och det var ett tag sedan jag kande sa.

This is the first day of my life
I swear I was born right in the doorway
I went out in the rain suddenly everything changed
They're spreading blankets on the beach

Yours is the first face that I saw
I think I was blind before I met you
Now I don’t know where I am I don’t know where I’ve been
But I know where I want to go

And so I thought I’d let you know
That these things take forever
I especially am slow
But I realize that I need you
And I wondered if I could come home

Remember the time you drove all night
Just to meet me in the morning
And I thought it was strange you said everything changed
You felt as if you'd just woke up

And you said “this is the first day of my life
I’m glad I didn’t die before I met you
But now I don’t care I could go anywhere with you
And I’d probably be happy"

Bright eyes - The First Day Of My Life

söndag 24 februari 2008

I got soul but I'm not a soldier

Nar vi at frukost i morse berattade Alex att han hade dromt att han och Tamila hade en trekant... Med Johan. :S Jag vet inte om jag vagar ta hit honom. Eller ifall han ens vagar komma. Alex och Tamila smider elaka planer, de smyger ivag till Alex rum och sitter och fnittrar, och nar de kommer ut kollar de lurigt pa mig. Jag ar radd...

Kb, Moas pojkvan, skulle kommit igar, men pa grund av stormen hemma gick det inga flyg. Moa var ledsen en liten stund men sen ryckte hon upp sig, tog pa sig sina ursnygga pumps och sin marinbla klanning och joinade vart vindrickande och popcornatande pa golvet i vart rum (Jing Yang sa att han skulle fixa stolar till koket men istallet fick vi tva sma stalpallar for tre pund, pa sju pers. Snyggt jobbat Yang...) Det finns ingenting som kan muntra upp ett brustet hjarta lika bra som snygga skor och alkohol!

Vi akte till en indieklubb vid Tottenham Court Road som hette Borderline, och nar vi val kom in forstod vi mycket val varfor de valde det namnet. Jag vill inte verka dryg eller ytlig men det verkade som att sekten "Vi-ser-ut-som-fan-och-gillar-trikaklanningar-i-zebramonster" hade arsmote dar. Det absolut roligaste var att de hade tv-apparater som filmade scenen och dansgolvet live. Tank sista scenen i Napoleon Dynamite, fast tjugodubbelt sa manga individer och tio ganger mindre coola an originalet. Fantastiskt roligt, det forgyllde hela min kvall.

Vi kopte ol och satte oss vid ett bord. Efter tio sekunder kom det fram en tjock liten indiepopare med for tight, bajsbrun skinnjacka och lite for korta byxor. Han var otroligt sjalvsaker och babblade pa som att det inte fanns nagon morgondag. Han fragade var vi kom ifran och Karin svarade att vi var fran Ryssland, kanske pa grund av att alla hade rott lappstift och Moa hade sin palskrage, varpa killen blir helt lyrisk och undrar vilken stad vi kommer fran. Karin improviserar och hittar pa staden "Drotislava". Killen spinner vidare som en duracellkanin pa speed och skriker ut att han aaaaalskar Drotislava, varpa Karin sager "Really? I hate that place". Karin kan vara den roligaste manniskan jag nagonsin traffat, efter min syster saklart.

Snart ska vi ga pa National Gallery i Piccadilly och vara lite arty-farty. Ikvall ska vi festa med Olivia och hennes pojkvan, och nagra stockholmare som vi traffade nar vi var ute forra veckan. Karin hade traffat en av killarna nar hon reste i Asien, och som hennes nya ragg-guru foreslog jag att hon bara skulle ha lite oralsex for att minska angesten, men inte lyssnade hon pa mig inte. Det kommer nog bli en intressant kvall...

lördag 23 februari 2008

Please call me Ursula

Med tanke pa att vi inte har nagot vardagsrum brukar alla pa 48 Stepney Green samlas i koket. Igar var vi extremt uttrakade och bestamde oss for att leka en liten lek. Den gick ut pa att nagon skulle rakna alfabetet tyst i huvudet, varvid nagon annan skulle saga "stopp". Darefter skulle man komma pa ord i nio olika kategorier som borjade pa den bokstav som det blivit. En kategori var "famous person" och nar bokstaven U kom skrev jag "Ursula from the Little Mermaid", for jag kom inte pa nagonting annat. Jag trodde val inte direkt att de andra skulle ge mig poang for det, men jag hade inte heller vantat mig den reaktion jag fick. Tamila slog sin ol i bordet sa hart att det skvatte over hela Alex, men han verkade inte bry sig for han skrattade sa mycket sjalv.

- URSULA!? HAHAHAHAHA. OH MY GOOOOOOD! EMMA YOU ARE SO FUNNY!

Sen spenderade de en halvtimma med att skrika ut Disneykaraktarer.

- SIMBA!

HAHAHAHAHA.

- CINDERELLA!

HAHAHAHAHA.

- PINOCCHIO!!!

Ja. Sa nu ar jag Ursula med hela huset. Varfor ar det alltid jag?

torsdag 21 februari 2008

Customer-service eller icke customer-service, det ar frågan

Idag gick vi upp tidigt och akte till H&M pa Kensington High Street for vara arbetsintervjuer. Det gallde tydligen for en lite mer "funky" H&M som ska oppnas i Camden. Jag vill sa garna jobba dar! Intervjun gick helt okej, men jag var ganska nervos och jag tror det marktes... Fan, jag saknar Roy och Pressbyran. Nar jag borjade jobba dar akte jag hem till honom, och han var inte ens hemma, sa jag fick prata med hans fru Karin. Hon satt i morgonrock vid koksbordet och sa att det var valdigt viktigt att man lade 500-lapparna i ladan under kassan. Det kunde jag klara av, sa jag. Jag uppfyllde aven Roys krav vilka var:

  • Lang
  • Handbollsspelare
  • Icke rokare

(Tva av de dar kanske jag inte helt kan kryssa i langre men lang ar jag i alla fall!)

Hur som helst, de fragade saker som "Sell yourself to us, give us two reasons why we should choose you" och "Tell us about a specific situation where you provided good customer-service?". Med tanke pa att mitt jobb de senaste tva aren gatt ut pa att kolla pa DVD, lasa tidningar och gnata med snala kunder huruvida det ar jag som bestammer priset pa kexchokladen eller ej, hade jag lite problem med att komma pa nagot bra svar. En vit liten logn raddade dock situationen. Sen babblade jag pa en massa om hur jag alskar att serva kunder, att jag ser det som en "winning-situation" och att kunderna finns dar for mig ocksa, att det inte bara ar "the-other-way-around". Jag har nog aldrig snackat sa mycket skit i hela mitt liv! Jag maste rena mitt daliga samvete gentemot Babbs som jag vet sliter dagarna i anda med kunder som bland annat:

  • Lagger mynten direkt pa disken fast att man haller fram handen
  • Tar femton timmar pa sig att valja vilken smak de vill ha pa sin Ramlosa
  • Klammer fram kommentaren "Jag ar lite sugen pa nagot men vet inte vad"
  • Tycker att man ar dum i huvudet bara for att man inte vet ifall 765an stannar pa Lyckevagen eller vilken annan javla vag som kan tankas finnas i Goteborg
  • Star och laser tidningar i tjugo minuter precis nar man varmt sin mat och sedan gar rakt ut ur affaren nar deras buss behagar att dyka upp
  • Sager "Jag ska bara varma mig lite, det luktar illa i vantrummet"
  • Sager "Det luktar illa i vantrummet"
  • Sager "Vad fan ska jag gora da!?" nar man inte kan vaxla alternativt inte kan lana ut toaletten
  • Luktar lik i munnen
  • Ar allmant mental instabila eller rent utav sinnessjuka
  • Forsoker fixa ihop en med sin fula son som for ovrigt ar fem ar pa kortet i fraga, och sedan med sig sjalv ifall "jag bara var nagra ar yngre" (ifall du laser det har: du vet vem du ar...)

JAG HATAR KUNDER! JAG HATAR KUNDER! JAG HATAR KUNDER!


Pjuh!

onsdag 20 februari 2008

Olivia

Nu ar hon i London igen, jag pratade med henne igar och idag ska vi ses. Allt ar som det ska vara och jag ar formodligen gladast i London.











You call me up in the morning
We’ll stay on the phone until dawning
You tell me secrets I actually keep
You call me up around noon and
Bring me all the good gossip
You hold my head when I throw up
I hold your hand when you weep

And we talk about friends
And we talk about records
Talk about life
And we’ll talk about death
And we dance in the living room
Dance on the sidewalks, dance in the movies
Dance at the festivals, dance, dance
No men ever really dance like this

Hello Saferide - My Best Friend

tisdag 19 februari 2008

Mjao

Igar traffade vi nagra killar fran Berlin och akte pa efterfest i Shoreditch. Jag maste sluta efterfesta, jag har gatt runt som en levande dod hela dagen. Slapade mig upp vid tva och hangde med Moa till Karins nya lagenhet. Den var jattemysig, lite val stokig for min smak men jag ar ju sjuk nar det kommer till sant dar. Det basta var att hon hade en takterass med utsikt over alla Brick Lanes takasar, och nar vi satt dar uppe holl solen pa att ga ner over London, och det var sa vackert att jag nastan ville grata.

Varldens mest underbara lat, varldens mest underbara video:





It's not me
It can't be
It's not you
I can't do
What I do
If it's you
This is not happening
Mew - She came home for christmas

måndag 18 februari 2008

It takes more than a heartbeat to get me

Ibland tappar jag fullstandigt tron pa man. Igar nar vi skulle ut och dricka ol tillsammans med Tamila och Ainsley fragade vakten pa stallet ifall han fick se mitt leg, vilket var ganska forvanande eftersom man nastan aldrig behover gora det i London och for att jag med mina 180 centimeter sallan tas for att vara under arton. Jag markte dock ganska snart att han hade andra avsikter nar han satte igang varsta speed-dejten och pepprade ut fragor.

- You're from Sweden?

- Yeah..

- Are you on vacation?

- No, I live here.

- Aha you live here? With your parents?

- No, with my friends.

- Do you study?

- No, I'm gonna work.

- Do you have a boyfriend?

- Well, not really...

- Why not!? A beautiful girl like you?

- I'm doing fine on my own.

- I can be your boyfriend.

- Hehe, ehm... Can we go in?

- Sure...

Vi kopte ol och satte oss vid ett bord. Fem minuter senare kommer vakten in och letar upp mig. Han bojer sig fram och fragar ifall han kan ge mig sitt kort sa jag kan ringa honom. Jag sager att jag formodligen inte kommer ringa, att jag bara vill dricka ol med mina tjejkompisar och inte ar intresserad av att traffa nagon (speciellt inte honom, men det sager jag dumt nog inte). Da fragar han ifall han kan fa ett ord med mig och eftersom jag ar lite radd att han kanske ska bli sur och slanga ut oss foljer jag med honom en trappa ner till en dorr som det star "VIP" pa.

- You and your friends can hang out here as much as you want to if you will just agree to see me sometime.

- That's nice but I still feel the same.

- Here's my card. I really like you. You're the perfect woman. And I'm a nice man, I have a good job. I will take care of you.

- Thanks, I'm going back to my friends.

Sadana dar man vill jag bara sparka javligt hart i skrevet. Vad ar det for fel pa idioter som tror att det enda en kvinna vill ha ar nagon som kan ta hand om henne? Man behover inte vara feminist for att finna det motbjudande. Vill du hjalpa, hjalp dig sjalv, javla gris.


Internet funkar inte i lagenheten langre sa nu maste man rora pa flasket och ga ner till Internetcafet pa hornet. Jobbigt. De senaste dagarna har mest bestatt av jobbsokande och oldrickande. Jag trodde aldrig jag skulle saga det har, men jag skulle inte fa ner en enda ol till. Ikvall blir det vin. Alla inneboende pa 48 Stepney Road ska festa till det. Alex ar pa date dock sa vi far val se ifall han dyker upp, eller ifall han "gonna get some ass", som han uttryckte det. Haha, han ar underbar.

Har for ovrigt lite musiktips till alla er som saknar min standiga coaching i musikvarldens djupaste vrar. Lyssna in Kings of Leon och Radio Department. Jag ska mota Ainsley och kopa vin nu. Hon har for ovrigt gatt fran att vara extremt mentalt bajenodig till att bli min stora forebild, efter att ha smugglat in en vodkaflaska pa krogen; i trosorna! Vilken tjej!



fredag 15 februari 2008

Valentine's Day...



I won’t tell you, baby, you drink too much
This year, on Valentine’s Day.
And I won’t see you looking at that girl’s butt
This year, on Valentine’s Day.
I won’t remind you I’m not for granted,
Won’t have to beg you to take a shower.
I won’t even cry cause you don’t love me enough
This year, on Valentine’s Day.

Got my bags packed and I’m bringing the dog,
Going too fast on the highway.
Lost my love for me when I loved you,
Gonna reclaim it all on Valentine’s Day.
Gonna have dinner with the coolest girl,
Although she’s been broken down during this stay.
Just me, myself and my biggest laughter
Candle light dinner on Valentine’s Day.

And then, I’ll go dancing at the finest club,
Find a kid who’s ready to play.
Gonna get all the pleasure you never could give me,
This year on Valentine’s Day.

So I hope you are sorry and I wish you the worst
And that’s all I had to say.
I think we have fish sticks if you need dinner
This year, on Valentine’s Day.
Got a feeling this is going to be Valentine’s year.
Roses are red and violets are blue, sugar is sweet
and I’m leaving you.

Hello Saferide - Valentines Day

torsdag 14 februari 2008

No sex, no drugs, no life, no love



Killers på Glastonbury. Tänk att få vara där...

Sitter i köksfönstret och lyssnar på Killers. Det här är det enda stället i lägenheten som Internet fungerar på. Vi måste tjata på Jing Yiang att fixa det. Jag har ont i mina fötter efter en hel dags rännande i högklackat i Old Street och på Oxford Street. Moa och jag har varit ute och sökt lite jobb. Hemska tanke, jag vill inte jobba, vad fan ska man behöva göra det för? Jag hatar Oxford Street, min puls höjs till bristningsgränsen varje gång jag sätter min fot på den jävla gatan. Imorgon ska jag lägga till lite ljug i mitt CV, Ainsley sa att det var nödvändigt och att ingen bryr sig ändå.

Nu kom Indie Rock'n'Roll på... Read my mind är visserligen en av världens bästa låtar, men min personliga favorit med Killers är ändå den här. Den för med sig så mycket minnen. Dåliga minnen förvisso, men desto mer känsla i musiken. Melankoli i samband med musik, finns det något som är mer bittersweet än det?

In a clutch
I'm talking every word for all the boys
Electric girls with worn down toys
Make it up, break it up, what do you care
Oh what do you care?
I take my twist with a shout
A coffee shop with a cause, then I'll freak you out
No sex, no drugs, no life, no love
When it comes to today
Stay if you wanna love me, stay
Don't be shy, let's cause a scene
Like lovers do on silver screens
Let's make it yeah, we'll cause a scene
It's Indie rock'n'roll for me

onsdag 13 februari 2008

Tell no one about tonight

I natt nar vi satt i koket och drack vin och firade Alex fodelsedag fragade Tamila ifall vi inte kunde visa lite bilder pa vara svenska killkompisar som skulle komma och halsa pa. Hon sa att hon tyckte om svenska killar. Hon blev helt lyrisk nar jag visade lite bilder pa Johan, Peter, Erik, Oscar och alla... Hon ar helt hysterisk och skriker "MY GOD!" med portugisisk brytning hela tiden. Sedan borjade hon beratta om alla hennes manliga vanner som hade jattemycket muskler och hette saker som "Lorentzo" och "Olivier". Hon sa att hon skulle ta hit dom fran Portugal. Jag ar inte helt saker pa att jag vill att muskelpaketen Lorentzo och Olivier ska sova i rummet bredvid, men vi far val se...

Nar vi hade haft lite val mycket tjejsnack om Lorentzos muskler och Peters blonda har sa Alex att han kande sig lite utanfor.

- Okey... so do you like blonde guys then? skojade jag till det.

- I prefer brunets...

Hahaha. Bla bla bla bla bla bla.

Vi pratade vidare om allt och inget och efter ett tag kom vi in pa svenska pojkar igen, nar Tamila sa att hon skulle sitta pa flygplatsen och vanta pa alla SAS-plan innehallande "drop-dead gorgeous swedish men".

- I'm going with you, sa Alex.

Tystnad.

- MY GOD, whaaaat!? (Tamila)

- I came out to you guys earlier, remember!

- What? When?

- I said that I prefer brunets over blonde guys!

- Wasn't that a joke? Are you gay?

- Well... Yeeah. Didn't you see my face when you showed us all those pretty swedish guys?

Allting utmynnade i ett enda stort kramkalas nar vi insag att vi hade en bog i huset. Det kan inte bli mer perfekt! Jag har alltid velat ha en bogkompis. Jag ser framfor mig hur vi gar runt pa Camden market och shoppar knastrumpor med rosetter. (Jag vet att jag overdriver nu, Alex ar dessutom inte sa glammig, men det ar ju sa roligt!)

Hälsningar från London



Moa och Karin



Öl och jag




Jag och Moa




Jag och Karin på balkongen




Vår utsikt från balkongen

Så nära får ingen gå

Moa och jag skrev våra Cv idag. Det blev väl okej, får se ifall någon ringer tillbaka, det lär väl visa sig... Vi gick till Brick Lane och drack öl ikväll och hittade en bra pub. Det var lite band som spelade, men Karin och Moa tyckte inte det var värt det. I sådana lägen saknar jag Babben som fan, Lill-Inge hade aldrig bangat!

Alex fyller år om fyrtio minuter så vi sitter i köket och dricker vin. Moa, jag Alex och den portugisiska tjejen. Hon är faktiskt riktigt härlig, hon var väl bara trött igår eller något. Alex berättade en riktigt rolig historia innan. Han gör sina egna cigaretter här, för det är så dyrt att röka i London. Så han hade rullat en cigarett och gick nerför gatan. Men tydligen hade han inte rullat den tillräckligt bra, för han satte filtret i halsen när han rökte in. Han var tvungen att hosta upp det och spotta upp det på gatan. Haha, pinsamt. Det är något som jag skulle kunna göra.

Peter ringde innan. Hitills har jag inte känt att det var jobbigt att vara så långt ifrån Göteborg, för allting här är så nytt. Det händer saker hela tiden och dagarna bara flyger förbi. Men när jag hörde hans röst blev jag riktigt sentimental. Jag vill att allting hemma ska vara här och allting här ska vara hemma. Det finns så mycket här som jag alltid vill ha omkring mig och så mycket hemma som jag aldrig vill lämna. Jag längtar tills Olivia kommer till London från Kuba, det ska bli underbart att ha henne i närheten av mig igen. Vi har varit ifrån varandra i ett och ett halvt år och äntligen är vi på samma ställe igen. Precis som det ska vara.

Jag vill ha din ryggrad här
Fäst den i mig
Jag är alltid tryggast när
du är
en liten bit ifrån
en rörelse i ögonvrån...

Kent - Kräm

tisdag 12 februari 2008

Lost in Argos

Igår köpte vi lyxfrukost och hängde i solen på balkongen i ett par timmar. Karin har det så kallade "Jonas Jakobsson-syndromet", vilket betyder extrem beslutsångest för vilken lägenhet hon ska satsa på. Så hon bor numera i det sista lediga rummet på övervåningen, där det förmodligen ska flytta in ett argentiskt par nästa vecka. Inte direkt det vi ville, men de verkade sköna och förhoppningsvis tysta... Igår flyttade det in två tjejer, en från Portugal och en från Australien. De hade så sjukt mycket packning, de fick åka tre vändor. Antagligen kommer det bli samma sak för oss. Så alla som kommer och hälsar på: ta med en tom väska så ni kan ta med lite grejer tillbaka, höhö. Tjejerna verkade lite mentalt bajenödiga men det verkade släppa efter ett tag, vi pratade lite med dem i köket igår kväll.

Det fanns inga täcken och kuddar i lägenheten så Moa och jag bad Alex ringa sin svenska vän i London och fråga var man köper det. Tydligen var det ett ställe vid namn Argos i närheten av Old Street så vi tog tuben dit och hittade det med en gång. Vi förväntade oss ett gigantiskt varuhus i Ikea-stil, men när vi kom in var det bara en våning med lite datorer och en kassa, vilket gjorde oss lite förvirrade. Vi gick fram till "Customer Service".

- Can't you buy stuff here?

Tjejen i kundservicen såg trött ut.

- Yes, you take the catalogue and choose what you want. Then you receive the code and pay for it, and then you'll get a receipt which you hand over to the storage-staff and they will get it for you.

- Aaaaaah! So the things are in storage and not in here?

- Well, yees...

- Great!

Vi hämtade en katalog och letade oss fram till sidorna med täcken och kuddar. Vi valde ut varsin kudde och varsitt täcke, betalade i kassan och gick med vårt kvitto till disken framför lagret. När kudden kom uppstod det dock lite problem.

- Moa, den är väldigt stor.

- Skit också, vi köpte en stor kudde.

- Aja, men vi kan bara knöla in den i örngottet, det blir bra...

- Emma, det är ett hål i kudden.

- Det är två kuddar!

- Nej... Det är ett hål mitt i kudden.

Det visade sig att vi hade köpt en gigantiskt V-kudde som var till för att lägga runt nacken. Så går det när man inte får se vad man köper! Det slutade med att vi stapplade tillbaka till Customer Service med våra jättekuddar. Tjejen såg inte överlycklig ut, och efter fyra års arbete på Pressbyrån förstod jag henne mer än väl. Gud vad jag hade hatat mig ifall jag var hon.

- Ehm, excuuse us, we got the wrong pillow!

Hon hjälpte oss i alla fall och tills slut kunde vi vandra ut från Argos, visserligen inte med stoltheten i behåll, men i alla fall med rätt kudde.

Kaos är granne med Gud?

Det senaste dygnet har varit lite hektiskt. Igår planerade vi för en slapp dag, eftersom lägenhetsletandet var klart. Vi hade en go sovmorgon ända tills det knackade på dörren och managern för vandrarhemmet, Dez, kikade in.

- Why haven’t you moved!?

Så skulle Moa självklart börja argumentera.

- Okey, five days, right? Thuesday to Wednesday. Wednesday to Thursday. Thursday to Friday. Friday to Saturday. Saturday to Sunday… Uuuups.

Vi hade självklart räknat fel på en dag, vilket ledde till ett paniksamtal till vår landlord ifall vi kunde flytta in söndag istället för måndag. Som tur var gick det bra, och två timmar senare hade all vår packning landat i vårt nya hem. Sedan kom katastrof efter katastrof. Först märkte vi att inte varmvattnet funkade. Tack vare Alex, vår tjugofyråriga room-mate, kunde vi efter en timma med glädje ta emot den första varma strålen från kranen. Skönt med en karl i huset. Nästa motgång kom när Alex berättade den trevliga nyheten att vi hade en vattenläcka i badrummet. Jaha, mysigt. När vi bara några minuter efter det insåg att elementen inte var på och inte verkade fungera, slog mitt heta temperament in på riktigt och jag ringde upp vår landlord; som för övrigt heter Jing Yiang, vilket faktiskt är extremt roligt.

- Hi, the heat is not working.

- Oh okey okey…

- We can’t live in an apartment without heat.

- Sure sure. Press button upstairs.

- What button?

- There is button in a room, you press that and heat will work.

- Good, but where exactly is this button we’re talking about?

- Ehm, the guy can press button. (Sexistisk också, självklart).

Det mest irriterande var att Jing Yiang var på världens största fest på grund av det kinesiska nyåret; så där satt vi i en iskall lägenhet medan han tjoade runt med fulla kineser och dansande drakar. Som tur var kunde vi åter dra nytta av testosteronet i huset då Alex till slut hittade den omtalade jävla knappen och värmen började fungera. När basförutsättningarna för ett drägligt leverne väl var uppfyllda kunde vi äntligen börja glädjas åt vårt nya hem, som faktiskt är riktigt fint (efter fyra timmars manisk städning i köket).





Jing Yiang och hans dansande drake.

söndag 10 februari 2008

M.I.A


Lyssnar på M.I.A på Youtube. Min nya favoritlåt: Paper planes. Grym.

All I wanna do is make you my man, and take your money.

Saturday, I'm in love

Moa och jag hatar vår landlord. Han stammar på kass engelska och är så nervös att han inte ens kan se oss i ögonen. Han säger att han ska fixa massa grejer som vi inte är helt hundra på att han verkligen kommer göra. När vi väl gett honom pengarna för två månader kommer han säkert skita totalt i det. I så fall ska vi spika i väggen, för det fick man inte. En annan person vi inte tycker om är vår rumskompis på vandrarhemmet. Hon säger ingenting, sover med kläderna på, äter bara Kentucky Chicken Fully Loaded Meal och försvinner mitt i natten. Skumt...

Vi träffade retard-landlorden idag och betalade för vår första vecka. På måndag är vi officiellt Londonbor! Det känns konstigt, overkligt. Moa och jag köpte plastgalgar på Portobello Road Market idag. Rosa, gröna och lila.

Nu sitter vi på vandrarhemmet och äter överkokt pasta med smaklös pastasås a la Tesco. Direkt ur kastrullen, och så har vi bara en sked som vi skickar emellan oss. Vi enades om att det är psykiskt påfrestande att äta med fyra hungriga ögon stirrandes på en. Nu har alla ont i magen. It's a hard knock life...




Ikväll blir det ölbuffé.

lördag 9 februari 2008

Jack the ripper och halstablettsex



Det här är mina nya hoods i London. Efter en dags flängande har vi äntligen hittat hem! Vi ska bo i Whitechapel, närmare bestämt Stepney Green. Rummet är kalasstort och har balkong. Det är bara att anmäla er så kan ni komma och hälsa på!

Moa och jag googlade på Whitechapel och fick ta del av den glädjande nyheten att det var där Jack the Ripper högg huvudet av sina kvinnliga offer. Nice...

Vi flyttar in på måndag så imorgon blir vår första fylla sen vi kom. Göööött. En öl är efterlängtad nu. Först på schemat står dock en promenad till Notting Hill och i Hyde Park. Det är vår för oss här. Idag satt Moa och jag i en trappuppgång med varsin takeaway-kaffe och solade i typ en timma, medan Karin var på jakt efter ett eget place (vilket hon för övrigt hittade idag).

Dagens kommentar står Karin för, när vi satt och sög på varsin halstablett på ett café:

- Man kan stoppa in tungan i hålet!

Bra där Karin...

fredag 8 februari 2008

Kommentarer

Ville bara säga att jag har fixat det där med kommentarerna nu, man behöver inte längre ha ett googlekonto eller vad det var utan nu är det fritt att skriva vad man vill.

För övrigt är det tredje dagen i London och vädret blir bara bättre och bättre, idag är det inte ett moln på himmelen och vi ska snart promenera till Hyde Park. Visst känns det fint att va vid liiv, eeeeen dag till, visst känns det fint nu Hurricane?

You told me you wanted to eat up my sadness

Sitter på vandrarhemmet. Igen. Mina fötter gör ont efter timmars promenad i högklackat. Det har varit en underbar dag. Vi har varit i Brick Lane och bara gått runt. Kollat på alla caféer och barer efter lägenheter... Det har varit sol två dagar i rad, och idag var det till och med varmt och vi såg en lila krokus. Ganska ensam i gräset, men ändå. Vi köpte frukt och satte oss på en parkbank i solen. Karin köpte en jättekonstig, gigantisk frukt som tydligen var afrikansk. Den såg ut precis som en banan, fast större och mer avlång. Och inuti var den typ orange. Den var verkligen jätteäcklig, både till utseendet och smaken. Jag tyckte det var jättekonstigt att hon köpte den. Men ganska kul.

Moa och jag har varit på två lägenhetsvisningar idag, och båda var väldigt bra. Vi hoppas mest på den sista vi var på. Hos två tjejer, en fransk och en svensk. Vi träffade bara fransyskan, hon var rätt skön, pratade fort med väldigt mycket fransk brytning om hur hemska fransmän är. Hon skulle träffa två killar efter oss, sen skulle hon höra av sig. Vi körde på det starka argumentet: "Guys are disgusting, they leave their underwear everywhere and they pee on the floor!".

Pick us. Choose us. Love us.

Sitter och lyssnar på Bloc Party. This Modern Love. Har lyssnat på den konstant sen jag först upptäckte den, och nu har den fått nytändning i samband med en ny stad. Jag älskar låtar man kan lyssna sönder utan att de aldrig riktigt förstörs...

You told me you wanted to eat up my sadness
Well jump on, enjoy, you can gorge away
You told me you wanted to eat up my sadness
Jump right
Baby, you've got to be more discerning
I've never known what's good for me
Baby, you've got to be more demanding
Jump left

torsdag 7 februari 2008

Mind the gap

Sitter i sängen på vandrarhemmet. Fönstret har bara ett glas så alla ljud utanför sipprar in. Just nu känns det som att jag aldrig vill lämna den här staden. Det enda som saknas nu är Olivia. Men snart är hon här...

Lost in translation

Det började bra med ett himla vel efter att taxichauffören inte tog kort. När vi till slut hittat en bankomat och tagit oss till vårt vandrarhem blev det mer vel för att den förvirrade lilla mannen i receptionen inte förstod hur man betalade med kort. Han blev nog ännu mer förvirrad efter att Karin skulle skoja till det på engelska = big mistake.

- The taxidriver almost knocked us up!

- He did whaaaaat!?

- Ehm... I mean knocked us out.

Var lugn mamma, jag är inte gravid med en brittisk taxichaufför. (Som dessutom var flint, hemska tanke!)





The Black Kids

Ikväll ska vi se de här roliga typerna spela i Kings Cross. En dag och man ska redan på konsert, sweet.

One!
I'm biting my tongue.
Two!
He's kissin' on you.
Three!
Oh, why can't you see?
One! Two! Three! Four!

The Black Kids - I'm not gonna teach your boyfriend how to dance with you

lördag 2 februari 2008

London calling

Snart är jag där...




The ice age is coming, the sun's zooming in
Meltdown expected, the weat is growing thin
Engines stop running, but I have no fear
Cause London is drowning and I, I live by the river

           The Clash - London Calling