måndag 24 mars 2008

Take me out tonight, cause I want to see people and I want to see life

Idag vinkade jag hejdå till Peter på Liverpool Street Station. Sedan satt jag och Karin på ett café vid Spitalfields Market i typ tre timmar och bara pratade. Jag har haft lite ångest idag - jag brukar få det när jag festar för mycket. Natten var dock helt fantastisk, vi var på Underworld i Camden. Dansade i fyra timmar till grym musik. Gud, jag har saknat att dansa. Höjdpunkten var när vi stod på scenen och dansade till Standing in the way of control. När musiken bara strömmar genom hela kroppen. Det är bättre än alla droger i världen.

Vi har hängt hos Karin hela kvällen. Inte velat gå hem, för Moa hittade en bedbug i sin säng igår. Nu är de i vårt rum också och vi vill flytta härifrån. Vi youtubade S.P.U.N.G innan och såg slutet av sista avsnittet när Pelle dör, och hans begravning då alla sjunger The Smiths There is a light that never goes out. Så otroligt fruktansvärt hemskt sorgligt, men samtidigt så vackert. Och ingen av oss kunde hindra tårarna från att komma.

Take me out tonight
where there's music and there's people
who are young and alive
driving in your car
I never never want to go home
because I haven't got one anymore

Take me out tonight
because I want to see people
and I want to see life
driving in your car
oh please don't drop me home
because it's not my home, it's their home
and I'm welcome no more

And if a double-decker bus
crashes in to us
to die by your side
is such a heavenly way to die
and if a ten ton truck
kills the both of us
to die by your side
well the pleasure, the privilege is mine



Såhär tycker för övrigt Moa och jag om bedbugs:




Inga kommentarer: