måndag 7 april 2008

Four seasons in one day

Idag snöar det i London, vilket känns väldigt surrealistiskt eftersom det bara var två dagar sedan som Moa, KB, Karin och jag satt utan jacka i en park vid Hoxton Square och drack Carlsberg. Karin och jag vandrade hemåt i eftermiddagssolen och var helt lyriska över hur bra allting kändes, och hur bra det har gått för alla oss tre. Alla har verkligen fått jobb som passar var och en helt perfekt. Karin på en blomsteraffär, Moa på American Apparel och jag på H&M i Camden. Vi satte oss i en till park och tog en cigarett och pratade om hur London blommar upp så fort solen kikar fram. Vi var nästan fånigt lyckliga. Det är inte ofta jag känner mig så fysiskt lycklig, att hela kroppen liksom pirrar av entusiasm och förväntan. Jag kan säga att den känslan var som bortblåst när jag vaknade dagen efter med en donande huvudvärk och regnet smattrande mot fönstret. Varför håller det aldrig i sig? Varför måste allting vara så genomsyrat av manodepressivitet?

Jag stötte ihop med Calle i affären innan och fick hänga med honom hem och låna deras Internet. Vårt gratis-Internet i lägenheten är för tillfället ur funktion. Smällar man får ta ifall man väljer att leva som en parasit. Vi ska snart dra oss bort mot Brick Lane och ta en öl på marknaden. Snön ska inte få stoppa mitt liv.

Det som gör mig gladast just nu är att Babben kommer att komma till London igen och bo tillsammans med mig runt tre månader i sommar. Det kommer bli så bra.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej sööt, när kommer du hem egentligen?? Emma I

Emma sa...

Tidigast efter sommaren...

Emma sa...

... eftersom Babbs kommer, och eftersom jag trivs sa bra med mitt jobb.