onsdag 14 maj 2008

Hello, goodbye

Igar efter jobbet fragade Robert ifall jag ville dricka ol. Jag hade tankt aka hem och stada, tvatta och ga och lagga mig tidigt; men jag har sa svart att saga nej. Speciellt nar alternativet ar stadning och tvatt... Det slutade med att vi drog till Leicester Square dar Sex and the city - filmen hade premiar. Vi stod och trangdes bland hundratals kandiskata manniskor som ville se en glimt av Sarah Jessica Parker. Vi stod dar en timma och det enda vi sag var Sarah Jessicas har, eller rattare sagt den gigantiska blomma hon hade i haret. Men vad fan, det ar inte varje dag man ser Sarah Jessica Parkers huvudbonader. Dessutom hade vi valdigt trevligt. Vi hade kopt ol och Robert berattade hysteriskt roliga historier om alla djur han har haft. En gang hade han en hamster som han rakade mata med gurka (vilket jag efter uppfodande av runt tio hamstar vet ar farligt for dem. Hamstern fick en jattestor bold pa huvudet.

- It lived through that but then I forgot to feed it for a couple of days. I poked on it and it was hard as a stone and dead, and I was thinking "What the fuuuuck". I had a mouse as well, but one day my mother steped on it so it died. What the fuck!

Efterat kopte vi mer ol och cigaretter och satte oss vid fontanen vid Trefalgar Square. Vi pratade om Roberts uppvaxt i Polen. Hans mamma dog nar han gick i gymnasiet och da fick han ta hand om sin pappa, som inte ens kunde laga mat eller tvatta sina klader sjalv. Robert var djupt deprimerad och tog antidepressiva, innan han inte kunde ta mer och flyttade till London. Da var han tjugofyra ar och hade sex med en kille for forsta gangen i sitt liv, trots att han innerst inne alltid vetat att han var homosexuell.

Vi gick vidare till St. James Park och satt pa hans favoritbank och pratade om familjerelationer och om manniskor pa jobbet. Han ar en otroligt fascinerande manniska, fast han verkar valdigt olycklig och ensam. Man vill bara badda ner honom under ett varmt tacke, klappa honom over haret och saga att allting kommer att bli bra. Det ar nog inte sa vanligt att man kanner sa om sin chef.

Ikvall ska jag ga over till Karlstadskillarna och dricka ol. Bade Jonathan och Erik har redan akt hem, och Arvid och Jakob aker pa fredag. Annu fler farval. Jag hatar att skiljas fran manniskor man tycker om. Jag onskar man kunde samla alla manniskor man traffat i hela sitt liv och ta med sig. Istallet gar dagarna, manaderna och aren; och tillslut har man glomt bort att man nagonsin kant dem. Det ar val bara att inse; den enda som alltid finns med en ar en sjalv. Ball...

Som vanligt har jag upptackt en lat som jag inte forstar att jag kunnat leva utan. Interpol - Leif Eriksson. Sa underbart bra.

1 kommentar:

babbs sa...

han låter ju precis som roy..... not ! :D

men du ta o titta in länkarna jag skcikat. ska kolla efter mer nu...