måndag 2 juni 2008

Birdie

Karin är tillbaka efter en visit i "Lilla London", jag sitter i hennes säng vid hennes fönster i hennes lägenhet vid Brick Lane. Vi ska kolla pa Spung snart, well, ifall vi får det att fungera vill säga. Hon har precis visat bilder från Sverige. Svensk Astrid Lindgren-sommar, havet, Göteborg, skog; gud! Erik skrev även på Facebook att han skulle åka till havet och sola. Havet! Det närmaste man kommer i London är en liten pissepöl i Hamstead Heath som man kan bada i, och där får man stå i kö i en evighet och betala typ tre pund. Skandal!

I övrigt är jag förvirrad över precis allting just nu. Det är som vanligt med andra ord. Och jag saknar Moa. Och Sara. Och Olivia. Och Arvid och Jacob. Häromnatten satt jag ensam i min säng i vårt stora rum. Jag satt hopkrupen i mörkret och såg ut på regnet som öste ner. Då och då lystes himmelen upp av blixtrar - och några sekunder
senare - dunder. Jag hade fönstret öppet; luften som blåste in var ljummen och det luktade blöt asfalt. Det var längesen jag kände mig så ensam. Fast på ett sätt var det en bra sorts ensamhet. En lugnande; inte oroande. Jag kanske förväxlade känslan med avkoppling. Jag har nästan glömt innebörden av det ordet sen jag flyttade hit.

Värmlänningarna bakom Karin på flyget:

- Jaa... Undra va koorna heter i London? Ja.. inte äre ju Rosa inte. Kanske Victåååååria. Eller BIRDIE...



Perfektion i en bil som vi hittade under en kvällspromenad genom Hampsted Heath. Och till salu! Låna mig 8500 pund? Någon..?

1 kommentar:

Anonym sa...

For someone half as smart
You'd be a work of art
You put yourself apart
And I can't help until you start

S loves S

puss