tisdag 29 juli 2008

I know I make you cry, I know sometimes you wanna die, but do you really feel alive without me?

... taget ur Accidental Babies med Damien Rice, som Oliv och jag lyssnade pa om och om igen under gardagen nar vi lag i Russel Square Park och gjorde absolut ingenting. En varmebolja utan dess like har slagit London, och aven om man inte ror kroppen en centimeter kanns det som man ska drunkna i svett. Inte det ultimata vadret for att en pulserande storstad utan nagon kust... I fredags lag Karin och jag och dasade i naturomradet i Hampstead Heath tillsammans med Kristofer och Johan, och herregud vad varmt det var. Det var inte ens sol. Jag vet att man inte ska klaga nar sommaren val ar har, men det har ar ju olidligt. Fast beloningen kommer framat kvallstimmarna; som igar, nar jag satt uppkrupen i Olivs soffa med en drink och njot av de friska vindarna som da och da letade sig in genom det uppdragna fonstret. Och ikvall ska vi ha picnic i parken bakom vart hus. Imorgon kommer mamma och pappa. Jag langtar.

Var boendesituation ar for tillfallet kaos. Vi har lyckats fa en landlord med psykiska problem och just nu har vi ingen aning om var vi kommer bo inom de narmaste dagarna... eller ifall vi kommer fa vara depositionspengar tillbaka. Det har ar det sista jag orkar med. Varfor maste jag alltid vara sa naiv och tro gott om manniskor? Hardanefter ska jag inte lita pa nagon. Det ma lata bittert, men man tjanar pa det i langden, tro mig... Judith, ta dina "skyldigheter och rattigheter" och stoppa upp dem dar solen aldrig skiner!!! Fy fan.

Jag vill ha glass.

lördag 26 juli 2008

If I am doomed am I the first on or the last? Am I just someone from the past?

Det har varit en bra vecka. Har for en gangs skull haft nagot som i alla fall liknar dagliga rutiner. Bortsett fran ett snabbesok pa puben igar, med Calle och Kristoffer. Anledningen ar inte sjalvdiciplin, den egenskapen kommer jag nog aldrig aga fullt ut. Jag har dock jobbat 8-5 varje dag, pa grund av att jag har fatt jobba med display-teamet i affaren. Har fatt designa hela min vaning sjalv, vilket verkligen var nagonting for mig. Det roligaste var idag nar jag fick valja ut outfits till skyltdockorna och kla pa dem. Nu nar Sabina fatt jobb och vi bestamt oss for att stanna i London ska jag gora mitt basta for att bli en display-manager.

Har nu en ledig helg framfor mig, och vi har inlett den med att kolla pa en helt otrolig lagenhet, som Gary tipsade oss om. Antagligen kommer vi inte fa den, men det kittlar lite i magen sa fort jag tanker pa att det kan vara mojligt... Nu nar jag ska gora London till min stad pa riktigt vill jag verkligen ha en lagenhet som kanns som ett hem. Inga mer bedbugs och halvt fungerande duschar.

Det har bandet fortsatter att imponera pa mig. De rosterna, det soundet, de texterna... Ibland ar det allt som behovs.

http://youtube.com/watch?v=PyrfzzUTzFk

No one has to hear, the sound of people laughing at their fear
And the ocean and sun are always there,
to make you happy if you're feeling scared of the darkness.

If I ever saw a ghost, it'd change the way I think.
I wouldn't gasp for air if ever I did sink.
I wouldn't struggle, I'd just let it all out fast,
and then start living in the past.

If we hold the hand that rapes the hand,
and everyone can feel the hand,
and nothing's gonna change,
it could be the time we're living in,
we'll never feel so safe again,
but love always remains



Tack for att ni gor livet lite lattare...

tisdag 22 juli 2008

Where damage isn't already done

"Livet testar en verkligen just nu...".Det var vad Sabina sa nar vi igar kvall lag i var sang, i var rum, i var lagenhet i Old Street. Utanfor blaste storm och kvallen luktade och kandes som host. Nu sitter vi pa Internetcafet i vantan pa att ga och se en annan lagenhet. Kvallen ar ljummen, och allting kanns sa konstigt bra. Det ar underligt hur fort kanslor kan skifta. Hur fort livet kan skifta. Gillar jag det eller inte? En sak jag definitivt gillar ar dock Radio Department, framforallt den har laten samt den har videon. Lyssna och njut.

http://www.youtube.com/watch?v=A1aT8fNBts8

Many miles from where I’m sleeping
You share laughter in the evening
As do I, in the great divine
Yours is mine
We’ll find love
The kind we’re dreaming of

måndag 21 juli 2008

I en värld byggd av män för männen, där ingenting har något värde, utom minnet av allt som var vårt



Vi tva. Back to black... Back on Legion.

Ibland undrar jag ifall det finns nagon normal manniska i den har staden. Igar var som en berg-och-dalbana. Forst, en klump i magen. Sen, lyckorus. Sen, forvirring. Sen... Vad i helvete!? Det ar for sjukt for att ens prata om. Otroligt glad att jag har Sabina har. Just nu ar det hon och jag mot varlden.

söndag 20 juli 2008

Lying lips won't say, my eyes give me away, won't you please turn off the lights?


Frugan och jag

Idag har Sabina och jag atit kottbullar och makaroner i parken utanfor vart hus. Jag kanner mig dasig. Avlagsen. Och jag vet, min blogg ar en enda stor depphistoria just nu. Men precis som jag sa till mamma; enda gangen jag gar till Internetcafet ar nar jag inte har nagot annat for mig. Och nar Emma Blomquist ar uttrakad och rastlos blir hon missnojd, det ar ingen hemlighet. Dock njuter jag av varje dag har. Har varit tillbaka pa Legion. Traffat alla igen. Gratis drinkar. Oliv var med igar. Man ser att A inte har kommit over henne. Men vem skulle kunna gora det?

Vaknade i morse nagonstans dar jag inte ville vara. Regnet slog mot fonstret, hogt placerat i taket. Vad jag bryr mig om nu, ar att i samma sang, lyssna till samma regn... Bara det att det var fel sang. Fel person. Och ratt person var sa nara, men nu sa langt bort. Vad hande...? Och varfor tror jag nu att det var ratt, nar det hela tiden kandes sa FEL? Hur ska det kannas for att man ska veta? Kan nagon utan kanslomassiga storningar beratta for mig hur det ska vara...? Nagon!?

Jag promenerade hem, och for forsta gangen pa lange kande jag lukten av sommar. Man brukar inte kanna sa mycket lukter i London. Speciellt inte har i ost... Det luktar mest curry. Jag stotte av en tillfallighet pa Broadway Market; marknanden som jag sa manga lordagar velat ga till, men som jag aldrig varit i tillstand for. Den var lika fin som jag har hort. Jag kopte kaffe och en gammal bok i en liten bokhandel. Mest for att det liksom var lage. Och for att den kostade 40 pence. Jag glomde den pa trottoarkanten anda.


Ett fotografi tagit av min syster i Ven. Precis sa som man kan kanna sig ibland. De daliga dagarna?

söndag 13 juli 2008

You lose your hunger and you lose your way, you get confused and then you fade away.. Oh this town, kills you when you're young

Ibland onskar jag att jag kunde fa slippa mig sjalv, bara for en liten stund. Ut ur den har kroppen, ut ur mitt huvud, sluta tanka, sluta undra... Sluta finnas. Jag har alltid varit en grubblare, och jag har egentligen inte velat ha det annorlunda. Jag tycker synd om manniskor som gar genom livet utan att fundera, tanka efter, fantisera, dromma... Men ibland ar det lite av en forbannelse. Ibland blir det helt enkelt for mycket. Ibland kanner jag som idag. Fan, kan jag inte bara fa rymma fran mig sjalv? Och med Hakan i horlurarna blir det inte direkt battre. Fast jag kan inte lata bli... Som med sa mycket annat.

Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är för sent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn

Vad jag bryr mig om nu
är att du ligger vaken
i morgontimmen, när regnet slår mot fönstret
och det låter som nån går på dig
Vad jag bryr mig om nu
är att du då ser det
hur smutsigt livet blivit

Och vad jag bryr mig om nu, är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt
Vad jag bryr mig om nu
är dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig

Vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde det
Vad jag bryr mig om nu är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig


After work med jobbet...













torsdag 10 juli 2008

I'll sit and listen to the sound of sand and cold, twisted diamond heart, I'm the weekend warrior

Har upptackt en ny favoritlat med otroliga MGMT. Kanslan man far 1.20 minuter in i laten ar allt vad musik handlar om. Det var langesedan jag horde nagot sa nytankande och intressant. Vilket band!

Weekend Wars: http://www.youtube.com/watch?v=m_-Gld700LE

I'm a curse and I'm a sound,
When I open up my mouth,
There's a reason I don't win,
I don't know how to begin




"Hej, jag heter Emma, och jag rakade precis slanga korken till min "juice" i papperskorgen..."

onsdag 9 juli 2008

Zzz...

Jag ar sa trott att jag somnar om och om igen, har pa Internetcafet. Jag ar for trott for att resa mig upp och ga hem. Jag vill inte ens ga hem, for vi har bedbugs i den har lagenheten ocksa. London ar den mest uppfuckade staden jag varit i. Anda valjer jag att bo har... vad sager det om mig?

Idag har jag hangt med Karin, vi gick langs Regents Canal och satte oss pa ett mysigt cafe med balkonger ut mot vattnet. Det var skont att traffa henne igen, hon kanner precis som jag infor London och framtiden... Vad ar det man gor? Ar det bra eller daligt? Vad ar det vi vantar pa? Och nar det val hander, kommer det vara vart det?

Just nu drommer jag mig bort till roadtripen i Usa, som jag vet kommer bli av en dag. Jag har lyckats fullfolja tva av mina resedrommar, varfor inte en till? Jag inspireras av en amatorvideo till Arctic Monkeys 505... Hur fantastiskt verkar inte det har:

http://www.youtube.com/watch?v=D98hrv-2gFg




En dag...

tisdag 8 juli 2008

Two steps forward and three steps back

Nu ar det exakt en vecka sedan jag packade min vaska och akte ut till Save for att ater igen flyga tillbaka till London. Jag har tappat rakningen pa hur manga ganger jag har tagit det flyget det senaste aret..

Fast den har gangen kanns London annorlunda. Och det beror inte bara pa att jag har flyttat och numera bor med Sabina och tre svenska killar i en mysig lagenhet med det basta laget i stan. Det kanns som att det har hant nagonting inuti mig. Att jag kanske har lyckats ta ett steg framat. Eller tillbaka?

Det har hur som helst blivit en riktig rivstart och jag har nog sovit sammanlagt atta timmar den har veckan. Med en Sabina vantandes hemma, som ar bade arbetslos och rastlos, ar det val svart att undvika. Det har blivit lite blandade aktiviteter, bland annat forfest tillsammans med Londons billigaste vodka Glenn pa Londons lyxigaste gata i Notting Hill, mote med the Kooks manager (!?), nagra riktigt bra spelningar; varav en av ett svensk band fran Linkoping som tydligen kanner min syster och barndomsvan Erik, singstarkvall med vara nya flatmates i en lagenhet i Soho med den mest otroliga takterass jag sett, samt lite stand-in arbete for min chef pa jobbet... Londonlivet har borjat igen, och jag ar mer oppen for det an nagonsin. Snart kommer dessutom Olivia, som jag har saknat otroligt mycket efter tre intensiva dygn tillsammans med henne och all underbar musik pa Peace & Love...

Dessutom har jag fatt reda pa att Laakso spelade pa Storsjoyran nar jag var dar forra aret, vilket ar otroligt frustrerande, med tanke pa att det ar det enda bandet jag velat lyssna pa de senaste veckorna. Helt javla underbart, helt enkelt.

Vasterbron: http://www.youtube.com/watch?v=PxgVBn0dj0Q

Aussie Girl: http://www.youtube.com/watch?v=JJSZfNihqyQ


Tva andra latar som jag inte kan sluta lyssna pa ar The Death Of Us och New Years Eve..



live your dreams at last
troubled times from now belong to the past
but you miss the mess
miss the mess, miss the mess, miss the mess