torsdag 28 augusti 2008

And it goes by the name of London

There's a hole in the world like a great black pit
And the vermin of the world inhabit it
And its morals aren't worth what a pig could spit
And it goes by the name of London

Fran filmen Sweeney Todd med Johnny Depp. Det frusterande med Johnny Depp ar att han far alla andra medlemmar av det manliga konet att framsta som sma gra dammtussar i hornet pa nagon vardelos pub i en bortglomd stad. Legalisera kloning innan karlen dor ar det enda jag har att saga!

onsdag 27 augusti 2008

I just want back in your head

Jag trivs otroligt daligt pa jobbet just nu. Alla som ar dar ar underbara, forutom en viss person, men jag blir sa otroligt understimulerad. Inte for att Pressbyran var varldens mest exalterande jobb, men dar var det i alla fall inte sa javla pretantiost. Jag behover nagot mer nu kanner jag. Jag skulle otroligt garna vilja plugga igen. Men ska jag gora det har? Just nu kanns det inte som ett alternativ att aka harifran, och jag maste borja skolan igen snart, kanner att jag blir dummare for varje dag som gar... Jag ar forvirrad.

Tur att det finns andra faktorer som stimulerar en just nu... Exempelvis detta tvillingpar;


Tegan and Sara

tisdag 26 augusti 2008

How does it feel to be on your own, with no direction home, like a complete unknown, like a rolling stone?

Satt pa puben pa vag till jobbet haromdagen och lyssnade lite random pa min ipod medan jag laste The London Paper. Helt plotsligt vaknade jag upp ur min lilla morgonbubbla, till tonerna av Bright Eyes No one would riot for less. Den har formodligen funnits pa min ipod hur lange som helst, men jag har aldrig hort den innan. Jag vet att 90% av min blogg bestar av musik, och att jag nog ar lite val besatt av lattexter, men ifall ni ska kolla upp ett av mina musiktips i den har bloggen sa ar det den har laten. Och ska ni lasa en text jag skrivit i den har bloggen, ar det denna.

http://www.youtube.com/watch?v=dqeK_dnPDHQ

Death may come invisible
or in the holy wall of fire.
In the breath between the markers
on some black I-80 mile.
From the madness of the government
to the vengeance of the sea.
Well, everything is eclipsed by the shape of destiny.
So love me now, hell is coming.
You kiss my mouth, hell is here.

Little soldier, little insect
you know war it has no heart.
It will kill you in the sunshine
Or happily in the the dark.
Where kindness is a card game
or a bent up cigarette.
In the trenches, in the hard rain
with a bullet and a bet.

He says; help me out, hell is coming.
But could you do it now?
Hell is here.

See the sterile soil, poisoned sky, yellow water
the final scraps of light bringing new tears.

Well wake, baby, wake.
But leave that blanket around you,
there's nowhere else safe.
I'm leaving this place
but there's nothing I'm planning to take;
just you
just you
just you
just you...



Det har kan ha varit den konstigaste veckan i mitt liv. Det har i alla fall varit en av de klart basta. For det forsta har jag fatt tillbaka min vardag, for forsta gangen pa over sju manader. Kvallarna har mest bestatt av en lagad middag, nagon flaska vin, Sam och Sabina, en promenad langs kanalen... En kvall laste Sam dikter for oss, nagra av dem som han skrivit sjalv. Vi har blivit som en liten familj. I helgen bytte vi ut de lugna hemmakvallarna mot Shoreditchs pulserande nattliv, och Sams galna men underbara vanner, och en viss Mr Dickson... Det ar det har London-livet jag har langtat efter, som jag forvantade mig nar jag forst kom hit. Jag ar sa glad att jag inte gav upp och akte hem nar allting kandes for javligt. London blir mer och mitt andra hem.

torsdag 21 augusti 2008

This is the first day of my life

Jag vet inte vad jag ska skriva. Eller vad jag ska tanka. Allt jag kan saga ar att jag inte forstar hur det har kan handa mig. Livet har tagit en vandning jag aldrig nagonsin kunde forestalla mig. Sent i sondags kvall tog jag och Sabina en taxi med alla vara ogodelar och akte till 120 Queensbridge Road. Vart nya hem. Vart hem. Vilket ar det basta som nagonsin hant mig. Jag forstar forst nu hur jobbigt livet i London har varit hittills. Att inte ha nagonstans att kanna sig helt avslappnad och tillfredsstalld, forutom puben da forstas, ar oerhort slitande, bade pa psyket och pa kroppen. Vi har bara varit har nagra dagar men vi har redan haft tre lagade middagar. Bara en sadan sak. Ofta stannar jag upp och tanker; Gud, det har hander inte. Men faktiskt hander det, och jag ar lycklig. Pa riktigt. Allting ar sa oforskamt perfekt. Samtidigt ar det en standig oro. Att veta att det kan tas ifran en nar som helst. Men for en gangs skull ska jag forsoka att inte bry mig. For en gans skull ska jag sluta tanka, och bara njuta. Livet ar bra konstigt ibland...

Det har ar vart hem, for alla som ar intresserade:
http://www.adelaidewharf.com

söndag 17 augusti 2008

Am I what you wanted? Am I what you wanted?


En dag kvar. Jag vågar inte göra någonting, vågar inte ens resa mig från Kristoffers säng. Vågar inte blotta mig för livet så att det kan ta allting ifrån mig igen. Jag ligger hellre här, isolerad, och väntar. Livet är vackert just nu. Speciellt med Angus & Julia Stone i hörlurarna...

http://www.youtube.com/watch?v=wSdCfVB7atA&feature=related

Your sad eyes, they don't keep me alive
not like they used to
not like they used to
And your cold feet they won't find their way to me
it's not like you want them to
it's not like you want them to
And your big heart, it won't tear me apart
not like it used to
not like it used to

its all about
it's all about
it's all about
it's all about
what you wanted
Am I what you wanted?

fredag 15 augusti 2008

Heroes

Det finns fem hjältar i mitt liv just nu. De tre största är utan tvekan dessa pojkar...



... som gjorde min födelsedag till en väldigt fin dag trots allt. Mina första minuter som 21-åring spenderade jag på en parkbänk tillsammans med Sabina, Ice Dragon och Lucky Strike. Och även alla mina tillhörigheter i två resväskor vid sidan av. Vi hade precis fått ett samtal från Sam att den fantastiska lägenheten som vi gått och hoppats på hela helgen helt enkelt var för bra för att vara sann. Såklart. Flyttlasset gick därmed från rövhålet i Old Street till våra kära vänner Kristoffer och Calle i Bethnal Green. Morgonen därpå väcktes jag av sång och öl på sängen, och senare på kvällen lagade de en jättegod middag och bjöd på vin. Födelsedagen blev tacke vare dem riktigt bra tillslut.

Min fjärde hjälte är Sam, som ringde och väckte mig i morse och sa att Sabina och jag får lägenheten. Hans mamma och hans mammas pojkvän, som äger den, hade gått med på att vi ska få bo där en testperiod på sex veckor. Allt tack vare honom.

Sist men inte minst, min femte hjälte är min bästa vän, fruga och livspartner, Babbs. Utan henne hade ingenting ändå spelat någon roll.

Det senaste dagarna har jag slitits mellan hopp och förtvivlan. Har gråtit varje dag på jobbet, för vår underbara chef Robert ska sluta och bli produktchef på River Island istället. Jag är så glad för hans skull, han har verkligen förtjänat det, men det stället kommer aldrig mer bli detsamma utan honom. Men förändringar i livet går inte att komma undan, både bra och dåliga. Och jag hoppas verkligen att det går mot det bättre nu. Det tycker jag faktiskt att jag är värd...

Den här låten får mig att tänka på Robert, och hur vi satt och drack öl vid fontänen vid Leicester Square för länge sedan. Gud, vad jag kommer sakna honom.

http://www.youtube.com/watch?v=Syuj6KfPfKk

We were looking for a room
We were looking for a hotel
We were in between
We were a few chosen
Somewhere to fit in
Something that's fitting in
After one day it started itching
And we rubbed until it was bleeding

And we ran through the moonlight far beyond
And we laughed at the moonlight far beyond

We were looking for something to blow up
We were looking for someone to follow
We had one way out
We had some hours left
We were so close
We knew we were chosen
We aimed for high speed
And for someone who could catch me...

tisdag 12 augusti 2008

All I need in this life of sin, is me and my girlfriend


If we lost our faith in love and music, the end won't be long..

måndag 11 augusti 2008

Livet, livet, livet...


Varldens finaste Raul, jag och tarta.

Idag har Babbs och jag storstadat hela vart rovhal till lagenhet. Kandes sjukt sugigt med tanke pa att vi bara bott dar en manad, och maste gora den slutgiltiga storstadningen. Hur som helst ar det i alla fall gjort, och inatt ar var sista natt innan vi far lamna skiten for alltid. Otroligt befriande!

Sitter har pa Internetcafet med en klump i magen. Vantar pa att Sam ska hora av sig. Han sa igar att vi antagligen skulle fa lagenheten, men jag har en dalig kansla i hela kroppen. Jag vet inte varfor... Men mina instinkter brukar stamma. Jag har nog aldrig velat ha nagonting sahar mycket i hela mitt liv. Ifall det inte blir av far vi alla fall bo hos Kristoffer och Calle tills vidare... Vara hjaltar. Kanner bara att jag inte orkar mer nu. Jag ar sa trott. Snalla livet, skulle du kunna vara lite barmhartig for en gangs skull?

My partners in crime:


www.ladyliv.webblogg.se


www.sabinaoting.blogg.se

Slutligen dagens musik; varldens sotaste sang, och varldens finaste video. Se, lyssna, njut:

http://br.youtube.com/watch?v=vr8WcwOKqxo

söndag 10 augusti 2008

Hoppet ar det sista som overger manniskan?

Klockan var sju nar Sabina och jag vinglade hem i morgonsolen. Ibland fragar jag mig sjalv ifall vi verkligen ar helt friska. Vi ar det i alla fall inte i varandras sallskap, det ar en sak som ar saker. Men det finns ingen som jag har lika roligt med som henne. Bakom oss hade vi en natt som bara kan intraffa i den har staden. Klockan sju kvallen innan hade vi letat oss fram till en lagenhet som vi skulle se. Killen som bor dar heter Sam och han kom ner och motte oss. Tva minuter senare befann vi oss i den mest otroliga lagenhet jag varit i. Rummet hade eget badrum, allting var nyrenoverat och modernt, och det basta av allt; hela kortsidan i vardagsrummet bestod av glasvaggar med utsikt over hela ostra London. Ifall han valjer oss kommer jag borja grata. Vi festade tillsammans hela natten, och ikvall ska vi traffa honom igen, sa det verkar lovande... Men precis som Sabina sa nar vi strosade hemat... "Nae Emma... Det ar helt enkelt for bra for att vara sant, speciellt nar det galler oss"... Sorgligt nog har hon antagligen ratt.


Oh this town, kills you when you are young...

fredag 8 augusti 2008

I got his adress and I had to say "hey sorry, I'm homeless..."

Just da var det ingenting speciellt egentligen. Visst tankte jag val tanken, men det var bara ett mail som jag skickade ivag lite halvengagerat pa fyllan. Trodde jag. Nar jag sag hans svar, hans vackra ord... Det fick mig att inse sa mycket. Jag vet inte vad som kommer handa, men jag vet att om jag gar miste om den har chansen, igen; kommer det vara ett av de storsta misstagen i mitt liv. Sa manga minnen just nu. Den dar lordagen, nar snon foll tyst over Goteborg. Jag visste att han inte skulle stanna efter att just den natten var over, men anda trodde jag pa hans ord nar han sa att vi skulle ses igen. Och nu vet jag sakert, jag kommer se honom igen. Jag vore dum i huvudet om jag inte gjorde det. Och jag har varit alldeles for dum i huvudet hittills i mitt liv. Nar jag gick ensam hemat, sju pa morgonen, efter att ha foljt honom till bussen... Da lyssnade jag pa den har laten. Och det ar val den storsta anledningen att jag kom att tanka pa honom igen. Gud, vad livet ar konstigt ibland.

http://www.youtube.com/watch?v=FHtP4YzqkhA&feature=related

Följer dig hem, tar den långa vägen så jag får känna mer av din lukt
En kort paus, utanför statoilmacken, vi köper folköl 3,5
Det kommer bara leda till nåt ont, ändå
Det kommer bara leda till nåt ont, ändå...


For ovrigt lamnar vi var hemska lagenhet pa tisdag. Det lilla problemet ar att vi inte har nagonstans att ta vagen. Det basta av allt ar att det ar min fodelsedag. Hemlos i London pa sin fodelsedag... Well, alltid kul att prova nagot nytt!

söndag 3 augusti 2008

...

Jag maste verkligen ga nu. Ar sjukt sen, som vanligt... Men jag ar mallos. Kanske mer av Damien Rice korsangerska Lisa Hannigan an over honom sjalv. Att hon inte slappt sitt solomaterial an ar helt sinnessjukt.

http://www.youtube.com/watch?v=GB5tNGSpagg&feature=related

I don't mind if you don't mind, cause I don't shine if you don't shine

Mamma och pappa har varit i London och halsat pa mig. Det var sa roligt att ha dem har. Ibland glommer jag bort hur lyckligt lottad jag ar som har sadana underbara foraldrar. Tar det for givet. Mamma och pappa, tack for att ni finns!



Tog en drink med Oliv i Kings Cross, och nagra javla forlorare tog hennes vaska. Just pa den dagen. Nar hon redan var sa ledsen. De kunde säga vad som helst till mig, de kunde dra åt helvete, men ett enda ont ord om dig har alltid fått mig upp i ringen. Jag tänkte sjunga nåt för dig igen, men när jag blir för full för att sjunga, kan vi promenera hem i London-regn. Jag flyger högt och det känns som jag faller igenom igen, och jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din.

Jag och nagra fran jobbet tog "nagra" drinkar i Camden igar efter vi stangt. Det blev helt galet. Sa mycket har jag inte skrattat pa lange. Har nastan glomt kanslan av att skratta sa intensivt att man far ont i hela kroppen. Hade glomt hur bra det kanns. Att jag var totalt dod pa jobbet idag gjorde inte sa mycket. Snart ska jag hem till Raul och Mikaela och fira hennes fodelsedag. Jag ar trott, men det gar nog over... Ska bara slita mig harifran sa jag kan ga hem och duscha. Men det ar svart att slita sig fran den har laten...

http://www.youtube.com/watch?v=6rndltmm3oE&NR=1

so fuck you, fuck you, fuck you
and all we've been through
i said leave it, leave it, leave it,
it's nothing to you
and if you hate me, hate me , hate me,
then hate me so good that you can let me out, let me out, let me out
let me out of this hell when you're around
let me out...
and fuck you, fuck you, i love you
and all we've been through
i said leave it
it's nothing to you
and if you hate me
then hate me so good that you can let me out
let me out...
it's hell when you're around...



Damien Rice.