söndag 10 augusti 2008

Hoppet ar det sista som overger manniskan?

Klockan var sju nar Sabina och jag vinglade hem i morgonsolen. Ibland fragar jag mig sjalv ifall vi verkligen ar helt friska. Vi ar det i alla fall inte i varandras sallskap, det ar en sak som ar saker. Men det finns ingen som jag har lika roligt med som henne. Bakom oss hade vi en natt som bara kan intraffa i den har staden. Klockan sju kvallen innan hade vi letat oss fram till en lagenhet som vi skulle se. Killen som bor dar heter Sam och han kom ner och motte oss. Tva minuter senare befann vi oss i den mest otroliga lagenhet jag varit i. Rummet hade eget badrum, allting var nyrenoverat och modernt, och det basta av allt; hela kortsidan i vardagsrummet bestod av glasvaggar med utsikt over hela ostra London. Ifall han valjer oss kommer jag borja grata. Vi festade tillsammans hela natten, och ikvall ska vi traffa honom igen, sa det verkar lovande... Men precis som Sabina sa nar vi strosade hemat... "Nae Emma... Det ar helt enkelt for bra for att vara sant, speciellt nar det galler oss"... Sorgligt nog har hon antagligen ratt.


Oh this town, kills you when you are young...

Inga kommentarer: