torsdag 21 augusti 2008

This is the first day of my life

Jag vet inte vad jag ska skriva. Eller vad jag ska tanka. Allt jag kan saga ar att jag inte forstar hur det har kan handa mig. Livet har tagit en vandning jag aldrig nagonsin kunde forestalla mig. Sent i sondags kvall tog jag och Sabina en taxi med alla vara ogodelar och akte till 120 Queensbridge Road. Vart nya hem. Vart hem. Vilket ar det basta som nagonsin hant mig. Jag forstar forst nu hur jobbigt livet i London har varit hittills. Att inte ha nagonstans att kanna sig helt avslappnad och tillfredsstalld, forutom puben da forstas, ar oerhort slitande, bade pa psyket och pa kroppen. Vi har bara varit har nagra dagar men vi har redan haft tre lagade middagar. Bara en sadan sak. Ofta stannar jag upp och tanker; Gud, det har hander inte. Men faktiskt hander det, och jag ar lycklig. Pa riktigt. Allting ar sa oforskamt perfekt. Samtidigt ar det en standig oro. Att veta att det kan tas ifran en nar som helst. Men for en gangs skull ska jag forsoka att inte bry mig. For en gans skull ska jag sluta tanka, och bara njuta. Livet ar bra konstigt ibland...

Det har ar vart hem, for alla som ar intresserade:
http://www.adelaidewharf.com

3 kommentarer:

Emma sa...

Hej Emma! Jag var ju bara tvungen att gå in på länken och kika och... Ja, ni bor ju grymt fint utifrån och jag är övertygad om att det är lika fint innanför väggarna också. :) Nästa gång jag kommer till London så får du allt bjuda in mig på en fika tycker jag! ;)

När var det du skulle du hem till Göteborg igen?
Kramar!
/Emma (http://emmafransson.blogg.se/)

mo sa...

FY FAN! det finns ju typ inte att ni bor så fint! det är ju ett sånt där hus man går förbi och fantiserar över vem som bor där och hur de ser ut och sysselsätter sig med i sina fantistiska liv... hehe lyckostar!

Emma sa...

Hahaha, Mo, det kunde varit vi du vet! Lite annat an Steppan, det sager jag bara... Och Emma, klart du ska fa komma over pa en fika! Jag aker till Gbg 3 - 8 september! Kram pa dig.