torsdag 18 september 2008

Det ar over nu?

Det har hant otroligt mycket som jag vill skriva om. Men jag orkar inte. Jag ar for trott. For trott pa det har javla livet som alltid ska halla pa och driva med en. Det kanns som det hela tiden forsoker framana situationer da det kan skratta en rakt i ansiktet och saga "fan vad dum du ar som tror att saker och ting kan ordna sig nagon gang, att du ska fa lite ro. Det ar bara att glomma for du ar domd att misslyckas". Nu kanske jag ar lite val dramatisk, men vad fan, chilla livet!

Nu ska min livspartner Babbs aka tillbaka till Goteborg och det far mig genast att borja tanka klart, vilket jag har undvikit frekvent de senaste manaderna. Jag kommer antagligen inte kunna bo kvar i lagenheten, och att flytta igen ar inget alternativ. Det skulle vara fjarde gangen pa atta manader i London. Jag forsoker fraga mig sjalv vad jag vill. Ifall jag visste hade det varit sa mycket enklare. Jag tanker och funderar och analyserar och tanker annu mer... Sabina sa att hon inte blir lycklig av London, att aven fast man inte vet vad man vill forandra sa maste anda en forandring ske. Och jag haller med... Jag har inte direkt varit lycklig har. Men jag har inte varit speciellt lycklig i Goteborg heller. Sa vad vantar jag pa? Vad vill jag? Aaaargh...

Det kanns sa sorgligt att lamna allting som jag har byggt upp har. Samtidigt maste jag forsoka lata min separationsangest vila lite sa att jag kan se klart... Men allting ar sa javla dimmigt.


Vill jag...


... lamna det har...


... for det har?


JAG VET INTE.




Det har ar sa javla klockrent. Livet sager at mig att folja mina drommar, precis innan det kvaver mig med en gigantisk, uppblasbar korvrulle och galopperar ivag naken pa ryggen av en pingvin...

1 kommentar:

Sunet sa...

Pick me! Pick me!