onsdag 3 september 2008

I'll take you through the streets where love grew, I'll take you through the streets I once knew



Jag gick upp halv tre i morse. DÖD. Men, nu är jag hemma. Och det känns helt otroligt underbart. Har haft ett stort leende på läpparna ända sedan jag steg ur planet i Säve. Solen skiner och det luktar nyklippt gräs. I luften finns fortfarande känslan av den gångna sommaren, sommaren som jag spenderat någon annanstans. Det är tre dagar in i september och någonting har förändrats. Hösten är på väg. Jag gillar det. Ser fram emot att komma tillbaka till London och gå med världens snyggaste höstkappa, basker, skinnhandskar, kaffe och rosiga kinder i alla parkerna tillsammans med den här goingen: www.myhandinyours.blogspot.com. Att verkligheten antagligen kommer föreställa en stressad, paraplylös Emma på väg till jobbet i ösregn och två år gammal kappa är ingenting jag låtsas om för tillfället. Hösten är fortfarande den vackraste årstiden i mina ögon.

Emelie är på väg hit. Min älskade Emelie som jag inte träffat på sju månader. SJU MÅNADER!! Det är nästan så jag är nervös.

Hahaha, för övrigt kollade jag igenom gamla blogginlägg nyss och såg att jag i ett inlägg skrivit "Satt på puben på väg till jobbet och läste The London Paper..." När tuben pa riktigt byts ut mot puben innan jobbet, då lovar jag att jag kommer hem och blir nykterist!

I've got one hand reaching for heaven
And the other one is dragging in the dirt
And I've got two souls
One's gonna love you
And the other one is gonna cause you hurt

- Christian Kjellvander

Inga kommentarer: