fredag 31 oktober 2008

Känn sorg för mig, Göteborg

Jag såg dokumentären om Håkan Hellström på SVT igår, där han visade tre platser i Göteborg som betytt mycket för honom och hans musik. Långedragspaviljongen, Ramberget och Gullbergs Kaj. Man blir liksom stolt när man hör honom prata om Göteborg, för han älskar det verkligen. Och det gör jag med. Innan jag flyttade till London tyckte jag bara det var jobbigt, jag ville härifrån, långt bort - så fort som möjligt. Det Göteborg jag har återvänt till är inte alls likadant. Jag umgås mer med de som är som mig, jag är mest på platser som jag tycker om, och jag gör saker som intresserar mig. Jag tror att jag någonstans i kaoset i London på något sätt fann mig själv, och insåg att det inte var Göteborg det var fel på, det var bara mitt sinnestillstånd just då. Jag vet inte om jag kommer stanna så länge till, och jag vet inte om jag kommer bli gammal här - så som Håkan vill - men Göteborg kommer alltid vara min stad.

Det hade varit grymt om jag hade kunnat sjunga om något annat nån gång, men jag vet ingenting om någon annan plats på jorden. Därför blir det de här urtrista platserna i låt efter låt efter låt. Men man gör ju vad man kan för att måla dem i lite bättre färger. Lite vackrare.

- Håkan



- Gullbergs Kaj...

Möt mig där båtarna rullar ut
senare idag,
bland rostiga cyklar,
gummidäck och fabriksfasader,
krossat glas och avloppsrör

I hela mitt liv - i hela mitt liv,
det känns som jag hör hemma i
Gullbergs kaj paradis
och känn dig inte skyldig om du möter mig där

Musiken rullar,
dom har glömt allt dom saknar på dan
Och du, du är mitt uppe i livet
men nere på gatan.

- Mitt Gullbergs Kaj Paradis



- Ramberget...

Jag vet ett berg dit jag brukade gå
det är så vackert där,
nästan som en tavla
nästan som en tavla över rätt och fel
för man ser gårdakvarnar men
man ser skiten med.

- Gårdakvarnar och skit



- Långedragspaviljongen...

Det var nästan alltid svart i tankarna på Långedragspaviljongen
där jag nästan alltid satt med pensionärerna under båtsäsongen
Och vi såg på de unga och glömska, i båtar och i varandras armar
och tänkte "skuld och lidande väntar på er fortfarande"

Jag har gått på knä så många år i den här staden
men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén sjunga om att lämna allt
bakom sig, första gången jag såg dig
Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4:an dundra förbi där utanför
natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö

Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna
Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna
Och min lille son ler mot manshororna
när vi går förbi hand i hand, åh Fiskekyrkan
Åh, ändå Hurricane
när de skrev om mig i tidningen sa du som det var
"Glöm mig aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta"

Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka
men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i varenda hörn
hälsade på oss, natten jag fann dig
Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför
natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö
Adjö...

- Tro och tvivel

torsdag 30 oktober 2008

En obehaglig distans, en konstig känsla nånstans, det känns tomt - eller hur?

Jadu Lasse... Jag hade inte kunnat säga det bättre själv. Det här är mitt liv exakt som det ter sig just nu. Tyvärr.

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Tvåtusental
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten, precis som jag
utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset
Du lever för skratten, precis som jag
Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas
Vi proppar i oss och vi vaknar som as
Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du
Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du
Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager i natt?
Det kallas tvivel...
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel...


tisdag 28 oktober 2008

Alla bara babblar i mitt öra. Be bop a lula, be bop a lulaaa...

Jag sitter på pappas jobb och gör absolut ingenting. Jag borde, men jag gömmer mig här lite till. Förhoppningsvis faller inte hela Grafia på grund av att deras i och för sig viktigaste anställda inte jobbar röven av sig idag. Göteborg badar i solsken och det är tisdag. Det blev fyra-dagar-i-rad-helg, och ikväll nalkas det öl igen. Jag har dåligt med pengar för första gången sedan jag var tretton år. Nu förstår jag det här med ekonomisk kris som alla mina vänner gnällt om i alla år. Och det suger precis lika mycket som de sagt. Men en öl har man väl råd med. Eller fyra. Vi får se...

I kissed a girl and I liked it. När är Guldgalan? Finns det pris för typ världens mesta "pinnen-i-röven" låt? I så fall har vi en självklar vinnare! Fast snygg, det är hon faktiskt. Fan också.

söndag 26 oktober 2008

She's a part of a poetry and I long to hear her talk

Here I am
I need your shoulder sister, I need your hand
to help me stand,
'cause there's a hurricane wherever I land

Tomorrow, Olivia, when the snow whirl's round
I will be waiting on the lee side hiding from the storm
And any evening when the heavy sky falls
you will be catching it before it even reaches my door
'Cause like the core of a star
I belong where you are, Olivia

I see her scars, as her golden hair lightens up the dark
She's a part of a poetry, and I long to hear her talk
She is standing by the river
I know this season makes her bitter
But you're the core of my heart
and you belong in my arms, Olivia


lördag 25 oktober 2008

Suck

For a kiss to be really good, you want it to mean something. You want it to be with someone you can't get out of your head, so that when your lips finally touch you feel it everywhere.

Mmm. Det är ungefär så det känns. Jobbigt nog...
___________________________________________________________________



Ibland blir jag så fruktansvärt trött på mig själv.

torsdag 23 oktober 2008

Flight of the conchords

Det här är det roligaste jag sett på sjukt länge, det slår nästan bästa klippet ur Sökarna (men bara nästan!)

http://www.youtube.com/watch?v=5BnRwkbiw6Y




"Hooo they call me the Hiphopopotamus, my lyrics are bottomless... (...)"

"Be more constructive with your feedback... PLEASE".

"- Hiphopopotamus, freestyle, Hiphopopotamus-style!
- Stop! They're not redy for me to freestyle...... They're ready, bring the beat back! Oooooh, a tiny LA, a tiny LA, we're in front of a ti... I just freestyled THAT"

onsdag 22 oktober 2008

Har någon sett till Hurricane? Jag vill känna pulsen från stan igen

Okej. Nu har jag varit hemma i två veckor. Det har gått helt extremt fort. Samtidigt känns det som livet i London aldrig funnits. Att de senaste åtta månaderna bara är ett hål. Fast när jag väl tänker tillbaka kommer ju minnena, och som tur är är det bara fina minnen. Däremot börjar det bli extremt tråkigt att driva runt i Göteborg och inte göra någonting. Jag visste att det skulle bli så, jag känner mig själv tillräckligt väl. Jag trodde dock att jag skulle palla mer än två veckor utan att drabbas av panik. Dessutom är allting ett jävla virrvarr av tankar och känslor och intryck och fler tankar och kan det inte bara LUGNA NER SIG LITE för en sekund så man får tänka klart!? Vilket är ironiskt när det enda jag kan göra på dagarna är just att tänka. Typ alla jag känner är psykiskt instabila. Det verkar vara farsoten bland dagens ungdomar. 80-talisterna, generationen som Gud glömde.

Samtidigt vet jag att jag behöver det här nu. Lugn. Och. Ro. Även fast det är det värsta jag vet. Jag behöver trappa ner, andas, vila, äta ordentligt, sova minst åtta timmar per natt, motionera, fixa med viktiga saker som papper till Alfakassan och söka jobb. Jag vet att jag behöver det. Men det är så otroligt jävla tråkigt och jag vill bara sätta mig på första bästa plan tillbaka till London och till Olivia. Jag sa till Sabina igår att jag känner mig "tillfredsställd i min otillfredsställelse", men jag börjar fundera på ifall det bara är någonting jag intalar mig själv. Tillvaron ser som vanligt ut såhär:

JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE JAG VET INTE..!?



lördag 18 oktober 2008

Plugg istället för Svan

Jag struntade i Svanen och stannade hemma med mina uppgifter istället. Tack gode gud för det. Åkte ut med dem till Lindholmen igår. Fick skaka tass med chefen, värsta ascoola hippietanten. Det bådar gott. Nu är det bara att vänta och hoppas...

Sitter och funderar lite vad jag ska göra idag. Jag har ingen ork. Det blir nog örtte och film nu på dagen. Och lite öl ikväll... Livet som arbetslös är hårt!

fredag 17 oktober 2008

Världen blir lite vackrare när den här mannen öppnar munnen


- A poem is a naked person... Some people say that I am a poet.

- All the truth in the world adds up to one big lie.

- At times in my life the only place I have been happy is when I am on stage.

- Being noticed can be a burden. Jesus got himself crucified because he got himself noticed. So I disappear a lot.

- Chaos is a friend of mine.

- Democracy don't rule the world, You'd better get that in your head; This world is ruled by violence, But I guess that's better left unsaid.

- Don't matter how much money you got, there's only two kinds of people: there's saved people and there's lost people.

- I accept chaos, I'm not sure whether it accepts me.

- I am against nature. I don't dig nature at all. I think nature is very unnatural. I think the truly natural things are dreams, which nature can't touch with decay.

- I consider myself a poet first and a musician second. I live like a poet and I'll die like a poet.

- I don't think the human mind can comprehend the past and the future. They are both just illusions that can manipulate you into thinking theres some kind of change.

- I have dined with kings, I've been offered wings. And I've never been too impressed.

- I like America, just as everybody else does. I love America, I gotta say that. But America will be judged.

- I'm just glad to be feeling better. I really thought I'd be seeing Elvis soon.

- Just because you like my stuff doesn't mean I owe you anything.

- No one is free, even the birds are chained to the sky.

- Take care of all your memories. For you cannot relive them.

- The radio makes hideous sounds.

- This land is your land and this land is my land, sure, but the world is run by those that never listen to music anyway.

- Yesterday's just a memory, tomorrow is never what it's supposed to be.

torsdag 16 oktober 2008

Varför kan inte alla vara som du?

Jag såg nyss en video på Youtube som min allra bästa vän i London, Raul, har gjort. Jag visste att han var begåvad, men det här är helt otroligt! Jag hoppas för allt i världen att han kommer ifrån H&M så fort som möjligt och får göra det han är bäst på och älskar. Kolla bara in den här snyggingen :)

http://www.youtube.com/watch?v=zzC5wemsKY8


Jag tror aldrig jag har saknat någon så mycket i hela mitt liv! Förutom min Mikaela då såklart.



Det här var en typisk sak den här fantastiska människa kunde säga: "Emma, when you have my child, I don't want us to do it the fake way you know. I wanna have proper sex! I actually think you're the only girl who I could get it up for".

Och självklart det här, som jag kommer minnas för alltid: "Emma, you're one of the best people I've met in London. You're always ready for laughter and you have such a big, open heart. I really love you!"

Aaaaaah. Jag saknar honom så jag blir galen!

onsdag 15 oktober 2008

Time for confession

Okej, det där med Nordiskt Friluftsliv var bara ett skämt. Sabina och jag - längdskidåkning på fjället? Jag trodde att ingen skulle ta det seriöst, men tydligen finns det en viss Johan Strand som bara ett par timmar efteråt skickar följande sms:

"Nordiskt Friluftsliv. Allvarligt?"

Roligt tänkte jag!

"Jag vet. Det kunde du inte tro va!?"

"Du upphör aldrig att förvåna! Jag har en kompis som läst det (det är klart att du har, Johan). Fast ni är dock inte riktigt av samma virke. :)" Hmpf!

"Var det där menat som en diss?"

"Njaaaä. Tänkte bara att bygga och övernatta i snöbivack var lite för rock'n'roll för fröken Blomquist..."

Vad är nu det här? Johan, bara så du vet så hade jag lätt pallat all sorts byggning och övernattning i all sorts snöbivack (vad det nu är för något). Men som jag sa till Jonatan igår; jag gillar inte snö. Och att göra någonting jag inte gillar har sällan kommit för mig, så nej, Nordiskt Friluftsliv får vänta den här gången. (Fast jag hade lätt pallat!!!)

Istället riktar jag in mig på det jag gillar, vilket för tillfället verkar vara en ky-utbildning om reklam och marknadsföring. Verkar jävligt roligt, så roligt att jag ringde och frågade ifall jag fick mer tid till intagningsproverna på grund av att jag nyss kommit hem från London. Och tjejen var schysst och gav mig tills på fredag. Det är dock svåra uppgifter så jag hade behövt en vecka egentligen. Jag ska inte hoppas för mycket på att jag kommer in. Däremot vet jag att jag brukar lyckas när jag ger mig fan på någonting. Jag är till och med redo att dissa Svanen på torsdag för att sitta uppe med det här. är det absolut ingen tvekan om att Emma Blomquist menar allvar!

Det var fan det bästa jag hört sen jag konfirmerades!

Jag stjäl lite väl mycket ur mina vänners bloggar just nu men det här var bara för klockrent för att undgå:

Metros beskrivning av 80-talisten:

80-talisterna - Ångest

80-talisterna köper kravmärkt mjölk, har luffat runt i Thailand och vill köpa unisexkläder till sina barn. De får ångest vid tanken på pensionssparande och smältande glaciärer. Befinner sig i ett konstant tillstånd av beslutsvånda. Vill välja rätt partner, rätt utbildning, rätt karriär, rätt diet, rätt bostadskö och rätt kontakter.
Åttiotalisterna vill mer än andra ha allt på en gång och helst i förrgår. Gräset är ständigt grönare på andra sidan.

Och Sabina, jag håller med, det är absolut ingen tvekan vilket årtionde Emma Blomquist är född i...

Framtidsplaner

Sabina och jag har suttit flera timmar och nu har vi trotsat allt som naturen avsåg och sökt "Nordiskt friluftsliv". Jag menar... Varför inte!?

Ett tidsfördriv att dö för

Göteborg har inte varit sig likt sedan jag återvände. Först var Facha här, en helt otrolig människa som vi träffade i London, och när han hade åkt mot nya äventyr i Madrid och Argentina kom Tamila och Jodie. Mitt Londonliv liksom förflyttades hit och det var gött mos överdos i fem dagar. Först nu börjar Den Svenska Vardagen infinna sig, och vad gör man inte bäst som arbetslös då än att leka lite med mobilen?



Jag och Moa



Olivia



Jag



KB



Moa




Mamma



Sanna



Karin



Olivia



Mikaela



Erik



Sabina



Peter



Mamma


Sedan kan man göra det här också, en himla käck tidsfördrivare som jag hittade på söta Emmas blogg (emmafransson.blogg.se):

Gör såhär:
1. Ta fram din mobil
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et
4. Gör likadant på varje fråga


1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Säg till minken att fixa förfest!
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Missa bussen. (Haha, typ sant)
3. Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
Morgon stämplar frugan.
4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Tänk på att vara tysta när ni kommer, och för allt i världen, glöm inte lägga fram mitt busskort!
5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
And don't forget, music music, sweet music!
6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Skjut mig, knulla mig bakifrån vad dåligt jag mår, helt sjukt... (=Peter bakis)
7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
Jag sitter och dricker öl på Sejdeln nu.
8. Vad vill du höra mest av allt?
Hahaha perfecto, amaazing Emma Emma.
9. Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen?
Du är mongo, ditt mongo!
10. Din romantiska replik?
Är du ute?
11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Fan att det ska vara så svårt att få tag på alkohol i detta land.

Och nej. Jag har inte ett dugg tråkigt.

tisdag 14 oktober 2008

She's a bitch you know, all she's got is blondeness, not even tenderness. Yeah, she's cleverless and she'll dump your arse for a model called Brendan

Min absoluta favorit just nu, Soko. Så sjukt snygg, cool och begåvad! Med hennes röst i hörlurarna kan jag överleva vilket höstmörker som helst.



I will never love you more than the drummer of flaming lips
I will never love you more than Woody Allan movies
I will never love you more than the White album of the Beatles
I will never love you more than God only knows

I will never love you more than DVD's night with my girlfriend
And we talk about stupid things like feelings and men
I will never love you more than my boyfriend when I was 14
Even if he's now an asshole, I will never love you more

And you say, you love me more than everything
And compared to me everything is nothing...

I will never love you more than meeting Paul McCartney
And we asked him to play a song on my Ukulele
I will never love you more than Scandinavian Tour
Which was more than paradise, I wish you remember it too

I will never love you more than dancing to Phil Spektor
I will never love you more than my Casiotone keyboard.
I will never love you more than Daniel Johnston himself
For me he's more than God, I will never love you more

And you say, you love me more than everything
And compared to me everything is nothing

Ohh this is sweet, I just wonder what it means

You say you love me more, than all the girls you have had before
Even more than music, even more than yourself
Even more than everything, but it's just a lie
So I will never love you more, than anything

I will never love you more than singing in the shower
I will never love you more than my Mac computer
I will never love you more than having a daughter
I will never love you more than peanut butter

I will never love you more than kisses all day
I will never love you more than cuddles all night
I will never love you more than kissing girls lips when they're really pretty

I will never love you more
I will never love you more

fredag 10 oktober 2008

Som Emma älskar Olivia

Min Olivia, min allra bästa vän. Varför måste det vara ett hav mellan oss?



Kan du älska mig som luffaren älskar landsvägen?
Kan du älska mig som rumlaren älskar nattlivet?
Kan du älska mig som de unga älskar revolutionen?
Kan du älska mig som den ängslige älskar gryningen?
Kan du älska mig som studenten älskar att drömma?
Kan du älska mig som måsarna älskar takåsarna?

Skulle du älska mig, som ett slagskepp som älskar lasten?
Kan du älska mig som raketen älskar explosionen?
Kan du älska mig som Huckleberry älskar floden?
Kan du älska mig som trottoaren älskar förloraren?
Och kunde du älska mig om jag föll i tusen bitar?
Och kan du älska mig så som tjackpundaren älskar sin barndom?
Kan du älska mig som Teo Jensen älskar gitarren?
Som en gammal vän?
Ja, som en gammal vän.

Som jorden älskar månen?
Som sjömannen älskar havet?
Som tågen älskar rälsen?
Och som fångar älskar flykten?
Som barnen älskar julen?
Som korten älskar turen?
Och som Romeo älskar Julia?
Och som jag älskar dig?

torsdag 9 oktober 2008

Arbetslös + betonghjälm = vilken torsdagsmorgon som helst

Att vakna upp i mitt gamla rum i min gamla säng igår kändes faktiskt helt underbart. Ganska otippat, jag trodde jag skulle vakna med ett ryck och bara känna "NOOOOOOOO...". Men jag kanske har blivit av med lite av min hysteri. Jag får återkomma med det om en vecka.

Det var ju väldigt typiskt Göteborg igår dock, när vi frågade killen i garderoben på Pustervik ifall stället inte hade öppet till tre?

Smått i panik: "TRE!? Nej nej nej... ALDRIG på en vardag!!"

Nehepp. Skit i det då. Istället blev det kebab på Järntorget med världens underbaraste Facha och frugan, där vi fortsatte smida planer om vårt framtida band. Håll utkik efter tre argentinare och två svenskor, det kommer bli stort!

Och... jag har inte varit bakis på 8 månader. Förvånad att jag vaknade med betonghjälm efter första utgången i Sverige? Inte direkt.

Nu ska jag ner och anmäla mig som arbetslös!

onsdag 8 oktober 2008

And all the memories of the fights and the nights under blue lights and the kites, we flew together.. I thought they'd fly forever



Ur Mikaelas blogg, 3 oktober 2008:

"Jag ska forsoka att inte vara ledsen over att Emma ska aka hem pa tisdag. Men det ar otroligt svart, for jag saknar henne redan. Hon ar en sadan manniska som man bara vill ska vara dar hela tiden och forgylla ens dag. Hon har en formaga att lysa upp det morkaste rummet och hennes minkpals ar underbar! :D Men, jag har inga som helst tvivel om, att nar jag val flyttar hem till Sverige, da kommer jag fa se hennes underbara nuna igen. Bara hon 'drar in magen sa jag kommer forbi och fram!'"

Japp. This was it. Was this it? Jag sitter hemma i Sävedalen igen. Jag har rest samma väg som jag gjort ett flertal gånger det senaste året. Enda skillnaden nu är att jag är här för att stanna. Jag känner mig paralyserad. Jag vet inte vad jag ska tycka/känna/tro. Men för all del, då är väl allting som vanligt egentligen. Just nu känner jag någonting som kanske kan vara lycka. Lycka för allting jag fått uppleva. Lycka för alla människor jag fått privilegiet att lära känna. Lycka över alla platser jag fått se, alla erfarenheter jag fått; vetskapen om hur otroligt mycket jag är kapabel till. Och hämningar? Bye bye. Förhoppningsvis för alltid. Jag har insett hur mycket livet har att erbjuda. Och jag är redo att omfamna det, ta det till mig, och leva det. No regrets.

Men jag kan inte låta bli att undra... var det en dröm?


And all the memories of the pubs,
and the clubs,
and the drugs,
and the tubs
We shared together
Will stay with me forever
But all the highs,
and the lows,
and the to's,
and the fro's
They left me dizzy,
Oh won't you please forgive me
I NO LONGER HEAR THE MUSIC

onsdag 1 oktober 2008

De var i mitten av en hurricane

You hold my head when I throw up...


... I hold your hand when you weep.

We talk about friends
And we talk about records
Talk about life
And we’ll talk about death
And we dance in the living room
Dance on the sidewalks,
dance in the movies,
dance at the festivals,
DANCE DANCE
No men ever really dance like this

Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was, and that you were, too
So I could fall in love with you

Igar skulle frugan och jag ta ett par ol efter jobbet, vilket naturligtvis slutade i kalasfylla och en halvtimmes somn = att jag somnade over min mat pa lunchrasten. Men det var det vart for en "sista" utgang tillsammans i Camden och Shoreditch...

Solen har tagit sitt farval ater igen och regnet faller stilla over Londons gator. Vi sitter pa ett Internetcafe vid Tottenham Court Road och ska snart ga och ata en avskedsmiddag i Shoreditch... Allting kanns valdigt vemodigt, valdigt surrealistiskt. Tur att jag har upptackt tva nya musikgenier att lagga tankarna pa istallet for allt det otrevliga; radslan som smyger sig pa, da alla fjarilar i magen vaknar upp och viskar valkommen hem...

SOKO




och OF MONTREAL



Tack!


http://uk.youtube.com/watch?v=fL0v1VslTYI&feature=related

http://uk.youtube.com/watch?v=5VeIL7juFE0