fredag 30 januari 2009

3. Crown of Love



Jag har blivit frälst av Arcade Fire. Igen. Det blir så ibland, man kommer tillbaka till musik som har betytt otroligt mycket för en. De är utan tvekan på min topp fem. Helt fantastiska. Deras sound, med fioler och mycket bakgrundssång, kombinerat med deras texter, är musikaliskt oslagbart. Jag har suttit och kollat på lite live-klipp och jag har aldrig sett ett så engagerat band på scen, någonsin. Kommer göra en liten topp tre här, med start från Crown of Love.

http://www.youtube.com/watch?v=4QY_dkTWHfg

They say it fades if you let it,
love was made to forget it.
I carved your name across my eyelids,
you pray for rain, I pray for blindness.

The only thing that you keep changing
is your name, my love keeps growing
still the same, just like a cancer,
and you won't give me a straight answer

You got to be the one
You got to be the way
Your name is the only word that I can say

Jag kommer ihåg morgonen efter att jag kommit hem från London. Det var en höstdag i början av oktober och jag vaknade och visste inte riktigt vad jag skulle känna. Skulle jag vara glad för att jag kommit hem, eller skulle jag tänka "vad fan har jag gjort?". Jag var rädd för det senare, men när jag gick upp i vårt tomma hus och såg ut på de röda och gula träden som lystes upp av höstsolen kände jag bara ren glädje, och något slags hopp. Hösten och vintern utvecklades dock i en riktning som jag inte hade någon kontroll över. Jag la all min energi och alla mina tankar på en sak, (jag vill skriva person där, men jag vet inte riktigt ifall det verkligen är så) och när det körde sig kände jag mig ganska känslomässigt urladdad. Jag försöker hitta tillbaka till den där känslan jag hade den oktobermorgonen. Den här låten påminner mig om allt det där; hur ont det gör när man märker att man inte räcker till och hur strimlor av hopp kan tortera en.

"'I carved your name across my eyelids," he is saying that when her name (and any other thoughts of her) come across his mind, he tortures himself by letting him think of her. It's tragically romantic. You have to admit it, "Your name is the only word that I can say!" is pretty damn charming'".

- Anonym recensent

torsdag 29 januari 2009

Optimist javisst

Jag gjorde en budget nyss. Den tillåter mig att spendera 260 i veckan... Deppigt! Då finns det inget annat alternativ än att hänga framför datorn i två veckor, för jag vet mycket väl att jag kommer spendera dubbelt så mycket i veckan ifall jag släpps fri i fika- och öldjungeln...

Sanna

Fan jag blir så jävla ölsugen hela tiden

Önskar nästan att mitt rum var stökigt så att jag åtminstonne kunde städa :C

Vad skall jag göra?

YNK

Emma

Ynk!

På ett sätt njuter jag lite av mitt meningslösa liv just nu...

Det är lite vackert på ett sätt... Jag, ensam i en stor villa i förorten, i svarta tights och en för stor tröja, 15 koppar kaffe, en cigg, lite meningslös TV-shop etc... Gotta love it! Det är så tragiskt att det blir inspirerande!

Sanna

Haha

onsdag 28 januari 2009

You and I had to be the standing joke of the year

Jag dör vad bra!

http://www.youtube.com/watch?v=J6LVDNYKR6Q&feature=related

3 AM, now it's 3 AM
When will you be back again?
And do you think we can
keep our love for ever more?
Did we let it go?
Or is it still beautiful?
Do we care at all?
Lost again at 3 AM



If I had a heart I could love you, if I had a voice I would sing



Ännu en helg i alkoholens tecken. Både på gott och ont. Jag har faktiskt haft väldigt roligt, framförallt i fredags hemma hos Viktor, och några timmar senare på efterfesten i Linné där vi ägnade fyra timmar åt att youtuba Sunes Sommar och gamla barnprogram... Var på sådant där humör då man inte kan sluta skratta. Hade ont i magen när jag landade hemma lite efter nio på lördagsmorgonen... Sedan iväg igen, till Änggården och romen...




Det jag var rädd för hände trots allt och det var väldigt tråkigt på ett sätt, för det komplicerar vissa saker en del framöver. Däremot är det skönt att veta på ett ungefär hur man känner. Att ignorera och låtsas att allting är okej är inte hållbart i längden ändå. Ah, jag längtar till den dag då allting kommer kännas fine på riktigt. Men saker och ting gick lite överstyr och nu är det väl dags att ställa dem tillrätta.

Vi invigde Filmfestivaltältet igår. Det är ett himla tjat om att "knyta nya kontakter och möta intressanta människor", men när allting kommer omkring är det faktiskt roligt när det väl händer. Speciellt när det ingår gratis öl. Och när man får sitta och kika på roliga indiekids som dessa två som diggar i takt med sina piprensar-ben till något emo-band...




Och det var faktiskt inte alls så bajenödigt som jag förfarade.

Dock har man alltid roligast med sina egna... Som Sanna sa igår, "Det här är nog första och enda gången jag kommer att prata om könssjukdomar i syltburkar"...

Och äntligen är Karin Dreijers soloprojekt "Fever Ray" här. Första singeln är helt okej, men jag hoppas på att resten av albumet inte har ett lika starkt "the Knife-sound". Hon gör det lite för svårt för sig ifall hon ska toppa det. Videon är dock helt otrolig, gjord av Andreas Nilsson som även gjort videor till bland annat Heartbeats, Like A Pen och Silent Shout:

http://www.youtube.com/watch?v=EBAzlNJonO8

fredag 23 januari 2009

Kontoutdraget from hell

När jag vaknade i "morse", åter igen en bra bit över tolv, drog upp gardinen och såg det där jämntjocka gråa fuktiga, då tänkte jag; finns det något mer deprimerande än det här? Svaret kom fem minuter senare, när jag bläddrade igenom posten och hittade mitt kontoutdrag som speglar mitt liv från och med den 28 oktober: Änggårdens livs. Kings Head. Pusterviksbaren. Pusterviksbaren. Pusterviksbaren. L'assassino. Systembolaget. Kings Head. Kings Head. Jazzhuset. Kelly's. Taxikurir. Änggårdens livs. Sticky Fingers (när var jag där!?). Kings Head. Kings Head. Emmaus. Flying Barrel Pub (va?). Publik. Da Matteo. Kontiki. Kings Head. Kings Head. Jazzhuset. Jazzhuset. Jazzhuset. Jazzhuset. Jazzhuset. Jazzhuset. Jazzhuset. Jazzhuset. Jazzhuset. Jazzhuset. Jazzhuset. Jazzhuset. Jazzhuset. Jazzhuset. Jazzhuset. Jazzhuset.............

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!!!

Nu är det fredag. Vad ska man göra ikväll? Andra lång kanske? Fast från och med nu betalar jag kontant så att man i alla fall kan ignorera sitt tvivelaktiga leverne...

?

Fick nyss värsta påhoppet på Facebook-chatten av min syssling som jag tror att jag aldrig har träffat. Jag hette något Håkan-citat på min status och han skrev massor om att "Facebook-poesi" är något av det värsta som finns och så vidare och så vidare. Först trodde jag att han skämtade så jag skämtade tillbaka. Sen insåg jag att han inte gjorde det då han började dra igång massa personliga angrepp. Irriterande. Vad har jag gjort honom? Sen tyckte jag mest att det var komiskt och frågade ifall han var full och loggade ut. Ska prata med mamma imorgon, jag vet ingenting om honom, han kanske är mentalt instabil eller narkoman eller någonting i den stilen. Det skulle ju förklara en del.

Har varit iväg en sväng ikväll och kollat på en lägenhet i Linné. Fantastiskt läge, det bästa man kan få, men mannen som bodde där föll under all kritik. Tyvärr. Ska kolla på en lägenhet imorgon, ett rum i Majorna hos en kille som också verkade lite skum. Innan när jag pratade med honom i telefon sa jag att jag skulle iväg och fika med min vän som fyller år... Då sa han: "Har du gjort i ordning dig än?" (?) "Eh, nej, faktiskt inte, jag har lite bråttom". "Är du, hehe, en sån där som tar lång tid på dig eller är du snabb?"... Eh? Förhoppningsvis var killen bara lite nervös för jag har haft nog med psykfall idag.

You know that I could use somebody, someone like you

Karin, förlåt för att jag glömde din födelsedag! Jag är en hemsk människa. Du kan här se tillbaka på måndagskvällen/morgonen och lite andra fina minnen vi har tillsammans... och kanske bestämma dig för att förlåta mig? :) Den här våren kommer bli vår. Och vi kanske kommer sluta älta. Annars kan vi ju alltid älta tillsammans.

Vår lilla roadtrip...






Masthuggskyrkan...






Fika bland alla skummisar...




Vår fina toastbuffé...





Ett isigt och blåsigt Härlanda Tjärn...






Och lite annat... du och jag stumpan!














onsdag 21 januari 2009

"Att säga om vad som är att det inte är, eller vad som inte är att det är, är falskt" - Aristoteles

Welcome to the caaaaabareeeeeet...



Hej hej. Jag hade tänkt försöka formulera mina tankar på ett något förståeligt sätt här... Men allting snurrar runt i en jävla fart och jag kan inte greppa tag om en enda känsla så det blir bara flum flum flum... Ena stunden känns det bra, andra inte. Oftast känner jag mig helt likgiltig. Fast jag tror nog att det är bra. Som att vissa saker händer för att de ska hända. Pratade med R innan och han ska komma till Göteborg, snart. Jag vill bara att han ska komma nu. Ett år senare, vad kommer hända?

Hur som helst lyckades min Mikaela formulera sina tankar lite bättre än mig i sin blogg. Jag håller med henne, det är precis såhär det är. Hur länge är det okej att spela med någon annans känslor bara för att man är osäker på sina egna? Och var drar man själv gränsen egentligen? Hur länge är det okej att vara oärlig mot sig själv? Hur stor del av "felet" ligger hos mig?

"vissa människor har tydligen väldigt svårt att förstå.
väldigt svårt att lyssna på vad som egentligen sägs.

jag kan förstå det till en viss del, det är väl något som alla gör.
men när det går över den lilla tunna gränsen, då förstår jag inte.

att vända det till ens egen fördel, att få en annan människa att må dåligt över något man själv inte förstår.

att fela är mänskligt, är elakhet och oförståelse det också?"


Jag vet i alla fall att jag inte är den som är den. Jag hatar att gå runt och vara bitter, arg, besviken eller ledsen på andra människor; som man egentligen tycker så mycket om. Det tar så mycket energi, och i slutändan mår man bara sämre av det. Fast är det åter igen att vara elak och oförstående mot sig själv? Aah... Funderade lite på Aristoteles citat, och hur självklart det egentligen låter, fast hur otroligt svårt det är att anpassa till verkligheten. Säger jag att det är okej fast att det egentligen inte är det? Eller är jag ledsen fast att jag egentligen inte borde vara det? Och vad försiggår i huvudet på den där personen? Att det är, fast att det egentligen inte är? Eller att det inte är, fast att det egentligen är? Jag önskar att jag visste, men det enda jag vet nu är att helgen började för jävligt, och att jag i fredags natt mådde så dåligt att jag inte visste var jag skulle ta vägen och aldrig ville vakna igen. När jag däremot vaknade på lördagen var det inte alls så farligt. Det värsta var liksom över. Och som sagt, då kan det bara bli bättre.

Bland annat tack vare de här söta dinosaurierna... puss!




söndag 18 januari 2009

Det var det. Och nu kan det bara bli bättre.

The world's spinning 'round
and I can not escape
from this decadence
that we're living in
So we drink, 'til we forget ourselves
then we find ourselves
lost among everythings

And in the dawn
when I wake up again
closer to the end
than I've ever been
If I saw your face (OLIVIA!)
I know we could escape
to another place
where things could be sinking in


Tack som fan för dig...

fredag 16 januari 2009

Down down memory lane



Utgång 1 av 1000 med Tamila och Ainslie. Apelsinjuice i vodkan, väldigt classy. Längst upp, längst fram i bussen. Minns att vi lekte turister och tyckte det var sjukt underhållande. Vid slutet av den här kvällen träffade vi Arvid och Kristofer för första gången. Och de andra. Jonathan, Erik, Johan och Jakob. Bara ett stenkast bort. Jag kan inte sluta längta tillbaka till min tid i London. Jag vill inte uppleva den igen, och jag vill inte flytta tillbaka, i alla fall inte under samma omständigheter. Men just nu saknar jag det så mycket att jag blir galen. Antagligen beror det på att jag är så understimulerad. Jag längtar till nästa gång jag får känna passion över någonting igen. Den bästa känslan som finns.

torsdag 15 januari 2009

Hemma på min gata i stan



Jag hittade den här gamla bilden. Det är min gata... där jag bodde under mina första månader i London. Tillsammans med Moa. Och Tamila och Ainslie och Alex. Jag blir så nostalgisk att jag nästan börjar gråta. Dessutom var det vår när jag bodde där... Och allting var nytt och spännande och just då kände jag att jag ville stanna i London för alltid. Tyvärr hände som vanligt en del skit som förstörde den känslan, men den fanns ändå där. Först kände jag inte igen det. Bläddrade bara förbi i albumet på Facebook. Men någonting fick mig att bläddra tillbaka. När jag tänker tillbaka på det nu känns det bara som en dröm. Det kanske är det som är mest sorgligt egentligen. Ska allting fint man har varit med om i det förflutna alltid kännas som någonting som endast existerat i en fantasivärld?

onsdag 14 januari 2009

And if Cupid's got a gun, he'll shoot it

Insikter av olika slag måste vara bland det bästa en människa kan få. Kanske speciellt insikter att slita sig från människor som har ett ohälsosamt inflytande på en... Det är nog det svåraste att inse, dock. Och även om man insett det så är det för jävla svårt att förändra situationen. How did I get to this!?

Bob Dylan, är det verkligen så här enkelt?

It ain't no use to sit and wonder why, babe
It don't matter, anyhow
And it ain't no use to sit and wonder why, babe
If you don't know by now
When your rooster crows at the break of dawn
Look out your window and I'll be gone
You're the reason I'm traveling on
Don't think twice, it's all right

I'm walking down that long, lonesome road, babe
Where I'm bound, I can't tell
But goodbye's too good a word
So I'll just say fare well
I ain't saying you treated me unkind
You could have done better, but I don't mind
You just kind of wasted my precious time
But don't think twice, it's all right

tisdag 13 januari 2009

I'm not crazy, I'm just a little unwell

Läste mitt horoskop på lunchrasten nyss...

Lejonet - En motgång i något sammanhang tycks bara göra dig mer beslutsam att klara av det hela.

Eh? Jaha. Det var ju roligt att jag är så beslutsam. Haha.


Ett beslutsamt lejon... Jag kan verkligen relatera.

Inatt drömde jag att jag och Tamila dansade till CSS. Det var roligt och jag var glad. På något sätt hade jag kvar känslan när klockan ringde. Ett fint sms från Sabina senare på bussen muntrade upp mig ännu mer. Det är de små sakerna som gör det nu. Little by little. If you're lost, you can look, and you will find me. Time after time. If you fall I will catch you, I will be waiting. Time after time.

Tribute to Olivia

http://www.youtube.com/watch?v=SCchrKTVt3A

Tillägnar världens finaste "Tribute to Linn" av Anna Ternheim till den person jag saknar mest i hela världen. Idag när jag kom hem från jobbet brast allt. Jag kunde inte sluta gråta. Över allt och över ingenting. De där 132 punden jag idag märkte att jag var skyldig min engelska bank var bara en utlösande faktor. Jag är så trött på att allting är så motigt. Och jag är så trött på mig själv som inte klarar av det. Och jag är så trött på att älta detta om och om igen. Nere men uppe på fem. Hur länge till ska det behöva vara så? Det känns som jag inte vet vem jag är längre. Jag känner mig så jävla tom. Och jag har ingen aning om vad som skulle kunna fylla mig. Förutom alkohol men vi vet väl alla hur långvarigt det är...



- Olivia säger:
Jag tror att jag har valt nått som inte gör dig väl
Och om du inte saknar mig så har du dina !!!! skäl !!!!
Men älskling flyg till mig jag vill att du ska se
Att det regnade idag och jag tackar dig för det

- Olivia säger:
det bästa av allt.. haha hur bra passar inte det... det regnade till och med idag

- Olivia säger:
det är från mig till dig

Och det här är från mig till dig...

Waking up was kind of strange
The last two years have made a change
You were barely on my mind
Saying goodbye sure takes time

Soon you should turn 22
With your best time flying by
Not knowing where your future lies
And all prepared to conquer life

We get no answers from the past
No how the fire spread so fast
But New Year's Eve all turned black
Sometimes you're lucky
Sometimes you're not

måndag 12 januari 2009

You dance to the same groove but we've got the right move

Right or wrong, it's just for fun.
And who really cares, we could have a ball.
High or low, our hearts are cold.
Thats the only life we know.
Just because we don't trust,
don't get down your knees and pray for us.
Yes we're young, but not that dumb,
and now we're ready like a loaded gun.


Upptäckten av Photo Booth

Äter konserverade persikor; en favorit från förr, Photoshopar lite planlöst och är allmänt uttråkad. På ett ganska skönt sätt. Hittade de här gamla bilderna på mig och min normala familj. Det är skönt att ha en mamma, en pappa och en syster som kompletterar en på ett sådant fint vis. Snart kommer Sabina och Emelie och äter thaimat. Ifall jag inte får jobba någonting i veckan kommer min galenskap troligtvis stegra till den grad att inte ens min viljestarka personlighet kan dölja den. It might be fun...





söndag 11 januari 2009

Ja visst gör det ont...

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Det återstår att se ifall tredje versen stämmer lika otroligt bra som de två första...

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

- Karin Boye

I'm naked, I'm numb, I'm stupid

Min nya favoritlåt:

http://www.youtube.com/watch?v=4rGvq3cdJkk

Lights black
Heads bang
You're my drug
We live it
You're drunk, you need it
Real love, I'll give it

So we're bound to linger on
We drink the fatal drop
Then love until we bleed
Then fall apart in parts




Usch vilka pissiga dagar jag har haft. Jag hatar hela den här grejen att ens liv helt kretsar kring helgen; när man ändå inte gör någonting självförverkligande eller utvecklande överhuvudtaget. Man blir bara full och beter sig som en jävla jubelidiot. Seriöst, jag blir dummare och dummare för varje dag nu. Och jag är så otroligt elak mot mig själv. Varför kan jag inte bara göra det jag vet att jag kommer må bäst av!? Jag kommer nog aldrig störa mig på någon mer än mig själv just nu.

Ikväll har Sanna och jag varit på en väldigt mogen och sansad 25-årsfest. Det intogs endast två glas bål och även ifall nästan samtliga på festen var otroligt olika mig var det skönt att sitta ner och ha en normal diskussion för en gångs skull. Med människor som är jordnära och inte så jävla hetsiga. Visserligen fick jag lite ångest av det; liksom för deras skull. När det egentligen är mig det är synd om. Åh jag är så bajenödig! Pratade med en tjej som hade volontärarbetat i Afrika. Kanske är det det jag kommer göra till hösten istället. Sluta tycka så otroligt synd om mig själv och fokusera på andra för en gångs skull. Människor som har en verklig orsak att må dåligt. Jag är i alla fall fantastiskt glad att jag inte befinner mig på Underjorden just nu. Allting är tillräckligt under jorden ändå.



Fina Pauline, varför kan vi inte vara lite mer som du..?

fredag 9 januari 2009

Jag låter det vara sagt så



In many ways, they'll miss the good old days
Someday, someday
Yeah, it hurts to say, but I want you to stay
Sometimes, sometimes

When we were young, oh man, did we have fun
Always, always
Promises, they break before they're made
Sometimes, sometimes

Det blåser upp till storm, kapten

Begav mig ut på ett självmordsmission idag. Planen var att promenera runt Härlanda Tjärn. När jag kom dit med bussen var det inte en själ, vilket var ganska förståeligt med tanke på att det var blank-is överallt. Typiskt mig att bestämma mig för att motionera den enda dagen det är praktiskt taget omöjligt. Gav upp den idén och promenerade hem istället. Höll på att kalasvurpa ungefär 500 gånger. Men jag hittade i alla fall världens sötaste lilla stuga och ett jättefint paraply!







torsdag 8 januari 2009

Doors slam. Lights black. You're gone. Come back. Stay gone. Stay clean. I need you to need me.

Jag sov riktigt bra inatt, första gången på väldigt länge. Jag vet inte vad det är för fel på min sömn men jag brukar vakna minst fem gånger per natt. Kan inte ens slappna av när man sover liksom. Inatt dock sov jag som en stock. Visserligen drömde jag som vanligt väldigt konstigt. Jag blev jagad av en leopard i skogen och hoppade från ett berg. Riktigt normal blir man aldrig... Hur som helst är det skönt när man vaknar upp och känner att man vill gå ur sängen. Att man ser fram emot dagen. Många av mina dagar på senare tid har liksom bara varit grått ludd, de har gått in i varandra och inte spelat någon vidare roll. Det blir väl lätt så när man är arbetslös och allmänt oengagerad i sitt liv. Har känt att det har vänt dock. Nytt år, nya tag. Typ? Jag ska gå ut och promenera i snön och lyssna in Anna Ternheims album och se ifall hon förtjänade sin grammis, och ifall det är möjligt att Leaving on a mayday är bättre än Försent för Edelweiss. Jag är skeptisk, men tänker inte uttala mig i förväg.

För övrigt är det årets största skämt att EMD vann årets låt. Jennie let me love you? Hm, var det Grammisgalan eller uttagning till första spåret på Kidz 2008? Pinsamt! Tycker själv att det var en allmänt konstig nominering, men i min värld var den självklara vinnaren "Longing for lullabies" med Kleerup och Titiyo. Skäms på musik-Sverige.

http://www.youtube.com/watch?v=luIBrGyFNq0


Someday,
as I look at the sun
I think of you
And traces we leave behind
Like a fallen piece
we’ll make a better start
But still end up alone
Someday,
when I cry in the rain
I think of you
Looking through eyes of pain
Passing on a feeling
that we can't deny
Over on to you
Fading memory
is soon becoming blind
Dividing us in two
Somewhere
All that we leave behind
Lingers on
Longin for lullabies
You live, you learn
You love, you burn
You win, you lose
Becoming you

Julian Casablancas, be mine



Sitter uppe, äter vindruvor, lyssnar på The Strokes och skrattar åt mina söta vänner. E (jag fick av någon anledning inte nämna hennes namn) har träffat världens idiot till kille som tydligen hade kallat henne pubertetsbrutta på nyårsafton, varpå hon skällt ut honom och bett honom att aldrig höra av sig igen. Haha, pubertetsbrutta, vilken jävla tönt.

Söta Emma i Borås och jag skrattar åt en viss gemensam nämnare vi upptäckte på allas vårt Facebook. Jävlar vad världen är liten. Speciellt för sådana ögon. Och snart flyttar hon till Göteborg, och kanske till och med Partille. Det blir bra.

Min syster har i sin tur blivit dissad av Pressbyrån och kommer därmed leva på existensminimum: "Jag fick bara två pass i veckan på Pressbyrån. Nice one! Gör plats i Partille, here I come! Helt klart dags för en karriärvändning, typ suga balle i Rosenlund. Får helt klart skaffa mig nya, billigare intressen. Kanske "Gå ner i vikt med Oprah Winfrey Green Tea diet". Gratisprov för 0 (!) kronor. Ett helt klart billigt gratisprov, det måste man erkänna. Är inte Oprah rätt så rejält klädsamt fyllig btw? Känns ju lite som en blind leder en blind. 'Bli nykter med systrarna Blomquist! En tvåveckors kurs genom Andra långgatans helande mystik!'"

Jag är dödstrött men kan inte slita mig från The Strokes och deras texter. En person sa till mig att ifall någon frågade vad deras texter handlar om hade det varit svårt att ge ett svar. Vi kom fram till att de handlar om "vanliga" saker, "vanliga" känslor. Vad nu det ska innebära egentligen... Men när jag läser igenom dem kan jag konstatera att det faktiskt är så. Jag känner igen mig i vartenda litet ord. Om det är för att jag strävar efter det eller ifall det verkligen är så vet jag inte, men det är i vilket fall som helst fantastiskt bra. Små ord med mycket mening.

I say the right things,
but act the wrong way
I like it right here,
but I cannot stay
I watch the TV;
forget what I'm told
Well, I am too young,
and they are too old
Oh, man, can't you see I'm nervous
So please
pretend to be nice,
so I can be mean
I miss the last bus,
we take the next train
I try but you see,
it's hard to explain
Life seems unreal,
can we go back to your place?
"You drink too much",
makes me drink just the same
The first time,
it happened too fast
The second time,
I thought it would last
We all like it a little different..

Dagens outfit

You are raining in
I can't escape that feeling
You're dripping into the buckets I have placed
Where damage isn't already done


Efter fyra dagar ledigt såg jag fram emot att komma iväg på morgonen och göra lite nytta. Efter att ha lyckats missa två bussar (!?) samt glömma hoppa av på rätt hållplats (!?) lyckades jag ta mig till Almedal. Väl framme var leveranserna från Kappahl och Ellos försenade så min arbetsdag blev tre timmar lång... Som sagt, skönt att göra lite nytta. Dagen bjöd å andra sidan på fantastiskt väder så det gjorde väl inte så mycket. Speciellt inte när jag mötte upp med mamma och vi tillsammans köpte en fejkpäls med leopardmönster på Frälsningsarmén. Den är högst osmaklig, men jag älskar den! Nu får det gärna vara vinter för alltid. Eller ja, jag kanske trots allt överlever januari och februari. Den är till och med gjord i Paris! Här kommer lite bilder på min darling i sann modeblogg-anda! Paris, Milaano, New York!

*VILL HAAAAA*



söndag 4 januari 2009

M-M-M-M-M-M Moustache



Fredagsnatten spenderades hemma hos Fanny och Rille på Vallgatan, där mustascherna flödade likt champagnen gjorde ett par kvällar tidigare. Väldigt, väldigt skönt att bara bli full och hänga; utan kö i iskyla, garderobsträngsel och svettiga dansgolv. Blev dessutom uppraggad av snyggaste tjejen på stället, en blandning av Uma Thurman i Pulp Fiction och Mila Jovovich. Nice one.

Karin väckte mig elva i morses med följande sms: Tjoho du härliga dag! Kom nu ungdomar så går vi ut och leker. Avfärd om EN KVART! Peppen låg på noll, men som tur var hängde jag på och lördagen har för en gångs skull spenderats på ett vettigt sätt. Promenad i Slottsskogen, fika, promenad upp till Skansen Kronan och kolla på den fina utsikten, promenad genom Vasastan till Avenyn och Konstmuséet. Efter någon timma av kultur blev vi trötta och när Karin pekade på en marmor-snopp och skrek: "Titta!" varav jag la av ett asgarv just när vakten gick förbi bestämde vi oss för att avsluta vårt äventyr med en gratis korv på Pressbyrån. Tacka vet jag hälsoliv.

... it's such a perfect day, I'm glad I spend it with you...


fredag 2 januari 2009

Yesterday’s dress in a complete mess and a bruise on my arm, I don’t know how I got it?

Pick a star on the dark horizon
And follow the light
You'll come back
When it's over
No need to say goodbye
Now we're back to the beginning
It's just a feeling and no one knows yet
But just because they can't feel it too
Doesn't mean that we have to forget