torsdag 8 januari 2009

Julian Casablancas, be mine



Sitter uppe, äter vindruvor, lyssnar på The Strokes och skrattar åt mina söta vänner. E (jag fick av någon anledning inte nämna hennes namn) har träffat världens idiot till kille som tydligen hade kallat henne pubertetsbrutta på nyårsafton, varpå hon skällt ut honom och bett honom att aldrig höra av sig igen. Haha, pubertetsbrutta, vilken jävla tönt.

Söta Emma i Borås och jag skrattar åt en viss gemensam nämnare vi upptäckte på allas vårt Facebook. Jävlar vad världen är liten. Speciellt för sådana ögon. Och snart flyttar hon till Göteborg, och kanske till och med Partille. Det blir bra.

Min syster har i sin tur blivit dissad av Pressbyrån och kommer därmed leva på existensminimum: "Jag fick bara två pass i veckan på Pressbyrån. Nice one! Gör plats i Partille, here I come! Helt klart dags för en karriärvändning, typ suga balle i Rosenlund. Får helt klart skaffa mig nya, billigare intressen. Kanske "Gå ner i vikt med Oprah Winfrey Green Tea diet". Gratisprov för 0 (!) kronor. Ett helt klart billigt gratisprov, det måste man erkänna. Är inte Oprah rätt så rejält klädsamt fyllig btw? Känns ju lite som en blind leder en blind. 'Bli nykter med systrarna Blomquist! En tvåveckors kurs genom Andra långgatans helande mystik!'"

Jag är dödstrött men kan inte slita mig från The Strokes och deras texter. En person sa till mig att ifall någon frågade vad deras texter handlar om hade det varit svårt att ge ett svar. Vi kom fram till att de handlar om "vanliga" saker, "vanliga" känslor. Vad nu det ska innebära egentligen... Men när jag läser igenom dem kan jag konstatera att det faktiskt är så. Jag känner igen mig i vartenda litet ord. Om det är för att jag strävar efter det eller ifall det verkligen är så vet jag inte, men det är i vilket fall som helst fantastiskt bra. Små ord med mycket mening.

I say the right things,
but act the wrong way
I like it right here,
but I cannot stay
I watch the TV;
forget what I'm told
Well, I am too young,
and they are too old
Oh, man, can't you see I'm nervous
So please
pretend to be nice,
so I can be mean
I miss the last bus,
we take the next train
I try but you see,
it's hard to explain
Life seems unreal,
can we go back to your place?
"You drink too much",
makes me drink just the same
The first time,
it happened too fast
The second time,
I thought it would last
We all like it a little different..

1 kommentar:

emma sa...

Galet, jag kan verkligen inte sova.. :/

Mycket lustig upptäckt det där! Haha!
"...för ett par bruna ögon..." Håhåjaja.

<3