tisdag 31 mars 2009

Let it be?

Vissa dagar är jobbigare än andra. Olivia sa att man måste stänga av, att man måste inbilla sig själv att man känner noll och inte låta de där känslorna existera överhuvudtaget. Problemet är att jag är väldigt dålig på att inte känna. Då människor som är någorlunda barmhärtiga mot sig själva undviker situationer där vissa obehagliga känslor kan förstärkas, är jag precis tvärtom. Jag är en sån person som spelar den där låten som påminner om det där jobbiga trots att jag inte borde. Och jag vet att jag inte borde, att jag borde tänka på annat, "hitta något intresse", umgås med människor som får mig att må bra, göra saker som får mig att må bättre; eller i alla fall att glömma. Att fokusera på framtiden istället för det förflutna.

Men jag kan inte.

Jag gör allt det där, men tankarna finns fortfarande någonstans i bakhuvudet. Känslan sitter kvar. Hårt, hårt fastnaglad. Hur mycket jag än intalar mig själv att släppa taget.

And when the broken hearted people living in the world agree,
there will be an answer: let it be.
For though they may be parted, there's still a chance that they will see,
there will be an answer: let it be.


Men... hur?

Kvällen då city-kidzen tog 513 rakt ut på landet

Det här var början till lördagens morotssoppa som jag bjöd mina käraste på. Till en början var jag skeptisk till vattnet med lite flytande lök och morotsbitar som guppade på ytan. Tills jag förstod att man skulle mixa soppan. Smart.




Mina gäster anlädde och fick slå sig ner i vardagsrummet tillsammans med lite oliver, nötter och x antal nummer av Lantliv och Elle Interiöööör. OBS! Bilden nedan kommer infinna sig i septembernumret av Lantliv. For sure.




Sara försov sig (?) så middagen serverades (till Moas stora förfäran) i lagom tid till Earth Hour. Vi släckte självklart alla ljus och stängde av alla apparater, maskiner och robotar. (Utan pappas dator med Spotify, hallå, någon måtta får det vara på stenåldersfasonerna). Nu kan man hälla svavel i trädgården och äta sköldpaddssoppa i ett år med gott samvete! Skönt.




Sen somnade Moa. Det är slitsamt att vara miljömedveten, medlem av kvinnosekt och lyxfru som plöjer Elle Interiöööör efter Elle Interoööööööööööööör på en och samma gång.




Vad som hände efter detta är off the records. Att det innehöll kollektiv övernattning säger kanske det mesta.

lördag 28 mars 2009

Ikväll ska jag ha middag för de som älskar mat

Inhandling av varor: check.





Lördag morgon 10.42

Emma Blomquist är uppe halv elva på en lördagmorgon och googlar "gott matbröd". Någonting är väldigt, väldigt fel...

Så är det

Sprid ut bensinen över solnedgången
Riv ner staden
Häll ut havet ända bort till horisonten
Tysta ner musiken
Han kommer aldrig hit igen


När ska det sluta göra så ont?

fredag 27 mars 2009

Fördomsprofilen

Jag undrar vad någon som inte redan känner till min enorma charm, strålande yttre och imponerande intellekt hade trott ifall det enda de visste om mig var mina fem senaste bloggrubriker...

Den rätte för Rosing eller icke Den rätte för Rosing, det är frågan...

Arbetsintervju?

Arbetsintervju..?

Jättepattar och ståkuk.

Slampa på jobbet.


Jag låter det vara osagt.


Dagen har varit fin. Två underbara vårjackor inhandlade på Myrornas för den blygsamma summan av 170 riksdaler. (Tack Sara för studentrabatten, trotsa systemet, hell yeah!) Under kvällens senare aktivitet; nämligen bokomslagsfotografering i Vasastan, fick jag även låna hem Fridas röda kappa som jag fotades i. Tre jackor: en dag. Inte illa pinkat. Förutom stjärnglansen fick jag även en pojkvän för en liten stund. Att hans riktiga pojkvän "Steven från Stockholm" ringde var femte minut samt att vi skulle spela "aspackade och på väg hem för ett one-night-stand" sätter jag inom parantes for now.

Slampa på jobbet

Tidigare idag frågade en kollega mig "ifall det inte är jobbigt att ha så där kort kjol?". Jag bara, eh? *rodnar*. Plump som jag är blev svaret: "Jo, det är jobbigt att vara slampig, höhö". Bra där.

Kollegan: Alltså, jag menar inte att det är jobbigt för mig!"

Good to know...

(Note to self: Ha ej kort kjol på arbetsintervjun!!)

torsdag 26 mars 2009

Jättepattar och ståkuk

Arbetsintervju..?

Jag kan inte släppa det här med arbetsintervjun. Jag är absolut inte nervös. Inte än, det vill säga. Men jag är lite fundersam, ja, nästan nyfiken! Den största frågan är: vad ska man ha på sig? Ska jag köra loppet ut med svinrygg, kavaj och portfölj? American style, liksom. Det har jag alltid velat göra!


Arbetsintervju?

Jag fick ett upplyftande samtal nyss. Min gamla Pressbyråkollega Sara ringde och informerade om att jag ska få komma på en arbetsintervju som receptionist på Wallenstam. Fan vad gött, var min första tanke. Arbetsintervju? var min andra. Trots att jag har haft otaligt många jobb har jag bara varit på en enda arbetsintervju, inte helt oväntat för jobbet på H&M i London. Det jobbet fick jag, trots att min chef senare berättade att hon trodde att jag hade knarkat innan intervjun. "Emma, I thought you were on drugs, but you were a lot of fun!". Det säger väl kanske mer om konkurrensen - och om chefen - än om min personliga prestation... När jag tänker efter var jag även på "intervju" för jobbet på Pressbyrån. Jag fick gå hem till min blivande chef Roy; som även han bodde i Sävedalen. Han hade dock glömt av vårt möte så jag fick prata med hans fru som satt vid köksbordet i morgonrock. Hon betonade att det var väldigt viktigt att man la 500-lapparna i boxen under kassan, och jag sa att jag nog skulle klara av det.

Alla goda råd, personliga erfarenheter och "what not to do's" uppskattas väldigt, väldigt mycket.

onsdag 25 mars 2009

Den rätte för Rosing eller icke Den rätte för Rosing, det är frågan...

När jag arbetar nu för tiden går jag in i någon slags trans där hela mitt liv handlar om att laga god mat till mina matlådor och sova minst åtta timmar om natten. Öl på en vardag? Hell no, herregud, behave!! Jag tror att det här är någon slags motreaktion till min arbetsmoral som den såg ut i London, det vill säga då allting handlade om att sova så få timmar som möjligt innan arbete (helst inte sova alls) samt valet mellan att laga egen mat och spara tre pund, eller att köpa den gamla vanliga kinamaten från ståndet utanför affären i Camden och ösa på ketchup till alla mina medarbetares stora förfäran. Att jag fick kinamaten för två pund istället för tre för att jag var där så ofta säger väl det mesta om vad jag brukade välja.

- Chicken nooooodle for the young laaaaaaady, yes, yes!

Hur som helst. Denna arbetsrelaterade trans innebär automatiskt en hel del tv-tittande, vilket jag annars inte sysslar med eftersom jag oftast inte befinner mig hemma ifall jag inte har ett jobb att sköta påföljande dag. Detta tv-tittande innebär i sin tur att "man tager vad man haver", då jag är alldeles för trött för att leta upp en bra film som jag ändå hade somnat halvvägs in i. (Dessutom är ju de flesta filmer inte sällan kortare än två timmar och hemska tanke att inte komma i säng innan 23.00. Så busiga ska vi inte vara!). Mitt slumpartade soffhäng resulterade i afton med en timmas beskådan av "Den rätte för Rosing". Jag orkar egentligen inte ens kommentera henne, det finns liksom ingenting som svensk media och samtliga bloggare har missat. Men lika tvungen som jag var att mörda gårdagens spindel är jag tvungen att kommentera det faktum att Linda Rosing har blivit kär/fått personkemi med en 19-åring som ringer hem till sin mamma för att få tips till den kärleksdikt han ska skriva till Linda. Eller förresten, jag orkar inte kommentera.

Jag vet inte ifall jag gillar det här med spontant tv-tittande.

tisdag 24 mars 2009

Om det regnar imorgon ber jag om ursäkt, men jag var faktiskt tvungen...

När jag kollar igenom bilderna jag tagit de senaste dagarna (minns typ hälften) kommer jag på att jag faktiskt har haft rätt kul. Söndag- och måndagsångesten pajar alltid det roliga.



















Fast det är fortfarande sant att jag har alldeles för roligt, alldeles för ofta.

På tal om att ha roligt... Melody Clubs comeback är ju faktiskt väldigt rolig, och ännu roligare är deras nya låt som spelas flitigt på p3 nu och uppskattningsvis tre månader framöver: You think you gotta get it tonight, but girls don't always wanna have fun. Det var ju jävligt politiskt korrekt!

Mindre roligt är att den här besten just dök upp på väggen:




Alltså, jag tänkte typ vara godhjärtad och låta den vara, men eftersom jag tycker att det är så fantastiskt roligt att plåga mig själv tog jag kort på den och zoomade in de håriga benen (som här, den var typ två millimeter stor - egentligen). Ni ser själva. Jag var ju tvungen att ha död på den. Jävligt politiskt korrekt.

måndag 23 mars 2009

I told you to be patient, I told you to be fine, I told you to be balanced, I told you to be kind

Jag gick precis utanför dörren för första (eller egentligen andra...) gången idag. Det luktade blöt asfalt och himlen var dovt blå. Nu smattrar regnet mot rutorna och gårdagens solsken känns som tusen år bort. Jag är ensam i en vecka i en stor villa i förorten till en stad som jag börjar bli mer och mer osäker på. Är det verkligen här jag vill vara? Hatkärleken till Göteborg är det som just nu tar upp mest av min tankeverksamhet. Det var kärlek igår när jag satt med Moa och KB vid kanalen och solen värmde. Idag är det mest hat. Eller kanske inte hat, men en djup otillfredsställelse. Och jag borde veta vid det här laget att alkohol inte är ett botemedel mot den känslan. Att öppna katalogen om utlandsstudier kan dock vara det, men känner jag mig själv rätt kommer jag vänta tills det är försent. Det enda som kommer öppnas ikväll är chipspåsen.

Veckosummeringen idag blir kort fast väl talande:

Antal cigg: Många. (Fast fortfarande inget eget paket vilket är en liten tröst)

Antal fyllor:
Fyra. Och inga direkt halva den här gången. Tack gode gud att jag får jobba imorgon igen. Det är det enda som tycks hjälpa.

Finast: Bon Iver: http://www.youtube.com/watch?v=UrMmr1oMPGA






lördag 21 mars 2009

Well, I might as well live as a happy sinner






Fast jag måste faktiskt erkänna att gårdagens öldrickande med Sandy och våra nyfunna skådespelarvänner Henrik och Joel var riktigt, riktigt upplyftande. Och att det faktiskt var väldigt roligt när Oscar skjussade mig på pakethållaren från Järntorget till Vasastan. Det var dock inte lika roligt att vakna upp i morse; fem öl, två rom och cola, en shot och en whiskey senare. Huh! Jag börjar fan bli för gammal för det här. Men ja, snart ska jag ta en dusch, skölja bort mina synder, kleta på en ny uppsättning smink och börja om från början. God bless me.

onsdag 18 mars 2009

"Förra gången jag gick här såg jag en hjort eller en ren" - Sabina Södergårds

Igår vaknade jag av mig själv klockan nio. Jag antar att dessa veckor av hårt arbetande har återfört någon slags hälsosam dygnsrytm. Och när jag möttes av jättefina blommor...




... och solsken som värmde vardagsrumsgolvet, kunde jag inte annat än att ta på mig träningsbyxorna. När det till och med är fint väder finns det liksom inte längre någon ursäkt att inte motionera. Självklart uppstod en ursäkt då jag ringde min frisör och fick en klipptid inom en kvart; så den enda löprundan jag utförde var den till frisörsalongen. Det var dock en väldigt bra ursäkt då jag blev kvitt det där decimeterlånga svintoliknande som hängde fast i det andra som är värt att kallas hår. Äntligen! (Jag blev så inspirerad av hårklippningen att jag körde lite yoga när jag kom hem. Ja, Moa, jag har en DVD, så kul är det faktiskt inte! Uppenbarligen hjälpte det också, då jag knappt kan gå idag. Gött att vara vältränad, liksom).







Sen åkte jag på utflykt med S och V, till Härlanda Tjärn närmare bestämt. Där sysselsatte vi oss med att ta x antal bilder av typen "tummen-upp-vi-är-ute-i-naturen-och-är-hurtiga".










Vilket inte var lika roande i Viktors ögon.




Fast sen fick han kaffe och apelsin och då blev han glad.




Vi hade traskat upp på "Getryggen" för att man enligt Sabina kunde se "hela Göteborg" därifrån. Det vi såg var i princip... skog, skog, stolparna på Älvsborgsbron, höghusen vid Härlanda, kullen där de slänger bajs på sommaren och... lite mer skog. Men det var fint ändå.










tisdag 17 mars 2009

Minnen på gott och ont

http://www.youtube.com/watch?v=dRpw4tYMM-c

Where do you go to my lovely, when you're alone in your bed... Tell me the thoughts that surround you, I want to look inside your head, tralala-lalala-lalala... Fina minnen. Fast sorgsna minnen. Fast hur skulle livet egentligen se ut ifall man inte kände sorg, smärta, ilska, uppgivenhet och ibland till och med förtvivlan? Hade inte det där som kallas lycka bara blivit ett abstrakt blurr? Eller är den tanken, som många andra, en ren försvarsmekanism? Jag vet inte, men ikväll lyssnar jag på denna låt på repeat och tänker tillbaka på någonting fint, oavsett om det gör ont.

Jag har annat att tänka på ändå.

måndag 16 mars 2009

Världen förtjänar inte dig

Hej, jag heter Olivia och jag är snyggast i London.


In the darkness a killer awaits, to kill a life and the lies you make

En ganska annorlunda helg ligger bakom mig. Jag var ledig igår, för första gången på tusen år kändes det som. Det blev en liten trip i Karins bil till Jonsered och Alingsås. Ont i magen av alla skratt. Glad, på riktigt. Trots att jag bara sov tre timmar i fredags natt, som slutade i en väldigt angenäm efterfest hos Sandra i Bellevue med folköl, Feist och rökning inomhus. Och en viss R som överraskade mig med att komma till Göteborg. Över ett år sedan sist. Jag kunde inte sluta le på en timme efter att ha sett honom. Märkligt, det där. Mer skratt och mer ont i magen igår, mest tack vare Sabina som äntligen kommit fram ur sitt sjukbo och hade en del att ta igen. Och dagens omotiverade jobb som fick mig på sämre humör än någonsin kändes som bortblåst när jag satt med Emelie i solen vid en sjö och kände våren på riktigt. Bästa helgen på en lång lång tid. Även om jag är så trött så det nästan gör ont.

Veckosummering:

Antal cigg: Eh... alltså, typ 10? Jag vet inte varför det gick så dåligt med rökningen den här veckan. Det är som Sanna sa: "Jag blir så jävla röksugen när jag jobbar. När man gör någonting bra vill man liksom förstöra det". Efterfeströkning inomhus är ju inte heller så statistikvänligt. Härdanefter är det fokus på cancerdrömmen och skärpning till nästa vecka.

Antal fyllor: En och en halv - fortfarande i princip nykterist.

Veckans uttryck: Mjukgörande bajsrensning. Behöver jag ens nämna att det var en av Sabinas visdomar?



Roligast: Mina och Saras bildiskussioner fram och tillbaka till Alingsås.

Jag: I get headache from the car-smell.

Sara: It's my smell.


Sötast:
Moa. Vare sig du vill det eller inte!

Det som fått mig att le: www.youtube.com/watch?v=56E8yYgLNHE


The smell of your sweat just lures me in
Your heartbeat does sing to me
Running feet, beats my blood
My ghost inside you soon will be



fredag 13 mars 2009

38 dagar kvar...

You're drunk - you need it
Real love - I'll give it





Fredag den trettonde. Precis som i februari. Tror jag på sånt? Nej. Igår på spårvagnen såg jag reklam för studier utomlands. Jag skickade ett sms och beställde hem en katalog. Bara det gjorde mig livrädd.

Känn sorg för Göteborg del två (med risk för att låta bajenödig)

Frida ville att jag skulle svara på lite frågor till hennes och Mimmis bok om Göteborgs uteliv. Eller ja, bristen på Göteborgs uteliv har jag kommit till underfund med nu. Jag har alltid vetat att nattlivet i gamla goa götet inte är det mest exklusiva, men vad fan, är det verkligen såhär illa:

1) Var går du oftast för att ta en öl?


Samtliga ställen på Andra Långgatan, givetvis. Sveriges eget London/Berlin. :) Publik eller Notting Hill ifall man bara vill hänga lite och ta det lugnt, Kings Head, Kellys eller L'assassino ifall man vill ha mer än två bärs och svina lite, och Sejdeln ifall man vill ha tio. Lokal är bra också. Lite dyrare fast om man bara vill ta en eller två öl är det perfekt. På sommaren är det bäst att dricka öl på uteserveringar i Linné och Haga eller i någon park.

2) ... och var går du oftast när du vill dansa?


Det tragiska är att jag inte kommer på något direkt ställe. Woody West på Pustervik är väl bästa klubben om man vill dansa. Ritz är nice men inte ifall man är sugen på just dans. För några år sedan gillade jag elektroklubbarna på Nefertiti men Nef suger nu för tiden, det hänger bara massa bönder från Borås där. På sommaren är det okej dock. Svanen på Jazzhuset börjar man väl egentligen bli för gammal för. Lite trött på aspackade 18-åringar som spiller öl på en. Sticky Fingers spelar bra, klassisk rockmusik men samma sak där, de övriga människorna som är där är inte överdrivet roliga. På sommaren är båten ett självklart val, och då menar jag Rio Rio och inte Styrbord Babord; som jag inte kan yttra mig om för att jag konstigt nog aldrig varit där. Fast oh! Om man vill dansa ska man gå till Balkan Beat Party varje lördag på Grill Del Mundo, restaurangen i källarvåningen vid Stora Teatern. Jävligt rolig och galen Balkanmusik. Det är väldigt annorlunda mot Göteborgs övriga nattliv.

3) Vad tycker du saknas i Göteborgs uteliv?

Det som saknas i Göteborgs uteliv är precis det som nämndes ovan: KLUBBAR. Det finns inte så många alternativ när man ska gå ut, nästan pinsamt få för Sveriges näst största stad. Fler och större klubbar med mer varierande teman (gärna lite annorlunda och vågat, typ maskeradtema osv). Tänk London, liksom. Där finns allt! (Varför drog jag hem?) Mer svartklubbar också.. Och fler klubbar även på veckodagar. Vill man gå ut en måndag eller tisdag ska man kunna det. Fast jag antar att det hör till den svenska mentaliteten = att vara sjukt tråkig!! Det är för jävligt att den enda klubben i stan på torsdagar är Svanen. Är man festsugen en torsdag (vilket man i princip alltid är) slutar det med att man hamnar där. Och ångrar sig efteråt. Och går dit igen. Och ångrar sig efteråt. Etc etc. Trist som fan! En annan sak som saknas i Göteborg är ställen där det är drag och mycket folk fast ändå gratis inträde. Som en klubb fast ändå lite mer åt det chilla hållet. I Shoreditch, där jag bodde i London, var gatorna fulla med sådana ställen. Liksom en kombination mellan att ta en öl och löpa hela linan ut. Fast jag antar att det är för bra för att vara sant. Ritz och Grill Del Mundo är en början i alla fall. För att summera det här; typ allt saknas.

4) Vilket/vilka ställen räknar du som säkra kort för en rolig kväll?

Sorgligt nog räknar jag inga uteställen som säkra kort för en rolig kväll. Snarare tvärtom. Det är helt enkelt inte speciellt ball att gå ut i Göteborg. Ställen som jag oftast har roligt på kan räknas på en hand. Typ Pustervik, Ritz, Andra lång, Balkan Beat Party... Och då är det roligt med modifikation. Jag vill inte låta bitter med det är fan sant.

5) Var börjar du helst din kväll och var avslutar du den?

De bästa utekvällarna börjar alltid med en grym förfest, som alltid är det bästa med att gå ut. En blandning mellan nära vänner och annat roligt och intressant folk, bra musik och självklart alkohol.. På sommaren är det nice att hänga i en park med massa folk eller att sitta på någon uteservering och bli full. De bästa kvällarna i festsynpunkt avslutas på bra svartklubbar väldigt sent (eller tidigt), alternativt galna efterfester där inte alla bara dricker en halv folle och slocknar i soffan. Det händer inte så ofta men när det gör det är det nice! Fast när allt kommer omkring börjar jag bli "gammal", så helst avslutar jag väl egentligen kvällen i min egen säng, haha. Det är ju en dag imorgon också, så att säga.

6. Vad rekommenderar du och vad rekommenderar du INTE?


Jag rekommenderar det mesta som ligger på säkert avstånd från Avenyn. Avenyn är en läskig plats där man inte borde sätta sin fot efter klockan elva...


Att det här är första bilden som dyker upp när jag söker på "Göteborg nattliv" säger väl det mesta... Behöver jag ens nämna att den är från Park Lane?


torsdag 12 mars 2009

I will be strong for you, I will belong to you, carry you, bleed for you, run for miles



Min fina, fina Sabina. Du måste bli bra snart, för en sån som du förtjänar inte sånt där. Tänk på sommaren! Då ska vi:

* Sitta barfota i Kungsparken och dricka folköl och kedjeröka (fast jag röker inte längre men för dig gör jag ett undantag)
* Gå med bara fötter längs stranden och prata gamla minnen, fina som fula.
* Sitta vid den där backen (som vi gjorde för många år sedan) i soluppgången efter en lång festnatt och skriva samma sak på asfalten med nagellack.
* Spela kubb - typ varje dag!
* Bli fulla - typ varje dag!
* Vara lyckliga.


Du är bäst!

onsdag 11 mars 2009

Jag hittade ett fem månader gammalt mail...

"Jag trivdes, men du vet ju hur det är. Väldigt påfrestande vissa stunder. När det är bra är det grymt, och när det är dåligt är det skit. Jag saknar vissa saker men i det stora hela känns det som att jag gjorde rätt beslut. Nu har jag i alla fall lite framtidsplaner".


Va? Jag undrar var de där framtidsplanerna gått och gömt sig. Kanske i Hittegodslådan på Kings Head?

En sak är i alla fall spikad i min framtid. Ett par dagar efter min 22-årsdag kommer jag att befinna mig i Slottsskogen och (med största säkerhet) lipa till Antony & the Johnsons. Tack som fan Way out West!

tisdag 10 mars 2009

Damn unpretty

Jag är inne i en fulperiod. Och jag hatar det. När man går runt och känner sig blek och glåmig och håret är slitet och ringarna under ögonen mer tydliga än någonsin och man är lite halvpluffsig och luggen är för lång och naglarna spruckna och utväxten börjar kräla sig fram till en centimeter... Allt är antagligen inbillning (varför skrev jag utbildning där..?) men det är man för nedbruten för att inse. Dessutom skapas alltid en ond cirkel i samband med fulperioder. Man tappar intresset att kamma sig, hitta nya fina kläder och kombinationer, fila naglarna, äta nyttigt, färga håret, sminka sig, ta parfym, smörja in sig, klippa luggen... och det där som kallas motion finns inte ens i samma värld, nej förlåt, samma universum. Träningsbyxorna har försvunnit i en avlägsen galax många ljusår bort. Och nu ikväll när jag faktiskt letade upp en nagelfil och började jobba på mina klor till naglar tog det så lång tid att jag blev kissenödig. Anmärkningsvärt är då att jag var på toa precis innan jag började fila naglarna. Detta ledde till att jag blev sur för att jag slösat bort min lediga kväll på strunt som att fila naglarna, och för att bli på bättre humör svullade jag en liter gräddglass med chokladkross. Fy fan vad deppigt!

Hur kan skönhet komma inifrån när allt detta gör att jag känner mig som ett stort jävla dregglande pms-monster? Ge mig 100% glans så jag kan få visa min fantastiska personlighet!

måndag 9 mars 2009

Monday morning, feels like I'm going down

Jag vaknade verkligen inte på rätt sida idag. Snarare vaknade jag under sängen, upp- och nervänd, med känslan att jag absolut inte ville gå upp ur min varma kokong och tvingas gå igenom den här dagen. God, I hate mondays. Till slut kom jag upp och min helvetesmorgon fortsatte ända tills jag satt på spårvagnen sista sträckan mot jobbet. Då kom jag att tänka på den här videon på Youtube...

http://www.youtube.com/watch?v=bHCAc4fGdFs


... och istället kunde jag knappt hålla mig för skratt. Var tvungen att ta upp mobilen och låtsas smsa. Jag är inte helt frisk. Och det tyckte nog inte resten av kommunaltrafikanterna heller.

- Är du man eller mus?

- Hihihi... Jag är en man... som älskar muuus!


Hysteriskt roligt.

Fint kollage på oss gjort av henne.



Måste jobba... orkar inte. Men måste verkligen.

There's not a lot for you to give if you're giving in...

... and there's not a lot for you to feel if you're not feeling it.




Olivia säger:

vad är din analys av mig? :D

Emma säger:

du vill inte veta

Olivia säger:

haha, misstänker det

Emma säger:

min analys av dig är att du är precis som mig

Emma säger:

fast lite värre

Olivia säger:

är det så illa?

Olivia säger:

hahaha

Emma säger:

HAHA

Olivia säger:

ååh allt är så mycket bättre när jag får prata med dig


Olivia kommer hem tio dagar i april. Och sedan kommer jag med henne tillbaka i en vecka. Olivia och London. Och pengar i och med att jag jobbar som ett as just nu. Jag kommer vara jävligt nöjd hela april. Sen är det maj. Och sen sommar. The end is not near, it's here.


Veckosummering:

Antal cigg: Antagligen fler än förra veckan, kanske 5? Men jag har fortfarande inte köpt något eget paket. Bara nallat på andras. Då är det okej!

Antal fyllor:
En och en halv (en rejäl och en knappt märkbar) - *typ nykterist*

Antal timmar jobb: Jag har slutat räkna.

Antal omkomster inombords: En - and they're just gonna keep on coming...

Antal fredagkvällar nerbäddad i sängen med yoghurtdraperade jordgubbar och Änglagård i DVD-spelaren: En.


Nej, nu blev det lite ofokuserat här. Klockan är sent för en karriärskvinna som jag själv. Moa, du har rätt, vi får lägga ner den här arbetargrejen, den fungerar inte.

söndag 8 mars 2009

Good morning sunshine

Snöslask och på väg till jobbet klockan tio en söndag. Har nog aldrig någonsin varit så opepp. Blev lite uppmuntrad av en uteliggare som gav mig "en eloge för att jag klädde mig så kvinnligt och fint". Jag gav honom en överbliven cigarett från den tiden när jag fortfarande höll på med det där. Dock var komplimangen som bortblåst när vagnarna inte kom och jag var tvungen att gå från Korsvägen i snöstorm. Det är ju inte direkt italienskt klimat ute, vill säga.

Nu måste jag jobba.

lördag 7 mars 2009

And it burns burns burns

Jag glömmer att vi glömt allt om varann, alla har vi fastnat hos nån någonstans

Emma

jag är sjukt trött och lite halvt osocial dock

Johan

hehe okej. livet som arbetare tär förstår jag.

Emma

livet i allmänhet tär


I wanna tell you that I'll never love anyone else, you wanna tell me that you're better off by yourself, but darling when I see you, I see me.


fredag 6 mars 2009

Graceful

Ett litet tips såhär på torsdagskvällen. Klipp aldrig luggen efter två glas vin. Jag gjorde det nyss och råkade klippa ner en rejäl dos med håravfall rakt ner i det tredje glaset med vin. Uuups.

torsdag 5 mars 2009

Känn sorg för Göteborg



Sedan jag började jobba (igen) har jag börjat läsa tidningen (igen). Det är faktiskt ganska roligt, varje dag är det något nytt trams som roar en. Som idag. Göteborg ska få sitt eget London Eye.

London Eye var tydligen fantastiskt kritiserat innan det byggdes, och arkitekten hånades grovt i engelsk media. Dock blev hjulet en framgångssaga och drar idag in mer pengar än British Airways.

Vad roligt. Kanske kommer turiststaden (?) Göteborgs egna hjul dra in miljoner till stadskassan. Jag menar, det finns ju så otroligt mycket att se. Hej Masthugget! Hej Linnéstaden! Hej Centrum! Åh, kolla, man ser till och med ända bort till Redbergsplatsen!

Ingenting ont om mitt Göteborg. Fast... näe. Ifall det mot all förmodan skulle fungera, snälla bygg ett par nya klubbar. Lägg på några dansgolv, några barer och några öppettimmar, och hoppas på att Göteborgs invånare kommer över den djupt rotade mentaliteten att klockan tre är det tack och adjö, och istället sadlar om till en värld av kvart-i-sex-ragg.

DET vore något att skriva i tidningen.

Lammen skäller och äter karameller

Shit. Jag höll precis på att göra någonting riktigt, riktigt dumt. Tror jag håller på att bli knäpp. Ungefär såhär är det: upp och ner, ner och upp, grisen gal i granens topp, och en mus, i vårt hus, svär och tuggar snuuus.

Knäpp, som sagt.




Det här är i Tranås i september. När jag var hemma från London för att fira mormors 70-årsdag. Världens bästa mormor. Världens bästa tid. Eller nja, men jag höll i alla fall inte på att bli helt jävla galen. Eller förresten det där var nog inte sant. Jösses, jag måste nog gå och lägga mig.

onsdag 4 mars 2009

Efterlysning


tjena

Umut Sahin
Idag kl 12:06

i dont know if ya still remember me.i dont even know where do i know ya from but i wanted to tell ya something.i was working in garage last year but this year i ll not be there.i own a restaurant in harbour side n it s with a danish partner... he s from denmark that s why i wanted to let ya know..if ya d like to visit us when ya come to turkey next time it s kordon bar in harbour side... ya can see da place from www.kordonbar.net ya ll love it :) hope to see ya again...all da best for ya

Varför är jag vän med den här mannen på Facebook? Och varför har han skickat det här mailet till mig? Och framförallt, varför har han döpt mailet till "tjena". Ifall någon vet vill jag väldigt gärna också veta. Back to work!

Ja, nej, ja, nej...

I've got one hand
reaching for heaven
and the other one is dragging in the dirt
And I've got two souls
one's gonna love you
and the other one is gonna cause you hurt




Idag kom jag på att det måste handla om karma. Varför det här händer mig. Typ tio gånger ger dig en. Jag har inte varit en ängel direkt. I alla fall inte en icke velande ängel. Vel, vel, vel. Igen och igen. Right back at me. För det kan väl inte vara vanlig otur?

Men just nu gör det ingenting för jag är ägare till den finaste klänningen i världen. 40-talsvintage från Kalifornien. Det är säkert någon överklasskvinna som har strosat runt i denna på Sunset Boulevard. Det finns ingenting som kan lindra ens sorger såsom vackra kläder. Det är till och med bättre än tequila. Ungefär lika långvarigt dock...


And the winner is...