onsdag 25 mars 2009

Den rätte för Rosing eller icke Den rätte för Rosing, det är frågan...

När jag arbetar nu för tiden går jag in i någon slags trans där hela mitt liv handlar om att laga god mat till mina matlådor och sova minst åtta timmar om natten. Öl på en vardag? Hell no, herregud, behave!! Jag tror att det här är någon slags motreaktion till min arbetsmoral som den såg ut i London, det vill säga då allting handlade om att sova så få timmar som möjligt innan arbete (helst inte sova alls) samt valet mellan att laga egen mat och spara tre pund, eller att köpa den gamla vanliga kinamaten från ståndet utanför affären i Camden och ösa på ketchup till alla mina medarbetares stora förfäran. Att jag fick kinamaten för två pund istället för tre för att jag var där så ofta säger väl det mesta om vad jag brukade välja.

- Chicken nooooodle for the young laaaaaaady, yes, yes!

Hur som helst. Denna arbetsrelaterade trans innebär automatiskt en hel del tv-tittande, vilket jag annars inte sysslar med eftersom jag oftast inte befinner mig hemma ifall jag inte har ett jobb att sköta påföljande dag. Detta tv-tittande innebär i sin tur att "man tager vad man haver", då jag är alldeles för trött för att leta upp en bra film som jag ändå hade somnat halvvägs in i. (Dessutom är ju de flesta filmer inte sällan kortare än två timmar och hemska tanke att inte komma i säng innan 23.00. Så busiga ska vi inte vara!). Mitt slumpartade soffhäng resulterade i afton med en timmas beskådan av "Den rätte för Rosing". Jag orkar egentligen inte ens kommentera henne, det finns liksom ingenting som svensk media och samtliga bloggare har missat. Men lika tvungen som jag var att mörda gårdagens spindel är jag tvungen att kommentera det faktum att Linda Rosing har blivit kär/fått personkemi med en 19-åring som ringer hem till sin mamma för att få tips till den kärleksdikt han ska skriva till Linda. Eller förresten, jag orkar inte kommentera.

Jag vet inte ifall jag gillar det här med spontant tv-tittande.

Inga kommentarer: