tisdag 31 mars 2009

Let it be?

Vissa dagar är jobbigare än andra. Olivia sa att man måste stänga av, att man måste inbilla sig själv att man känner noll och inte låta de där känslorna existera överhuvudtaget. Problemet är att jag är väldigt dålig på att inte känna. Då människor som är någorlunda barmhärtiga mot sig själva undviker situationer där vissa obehagliga känslor kan förstärkas, är jag precis tvärtom. Jag är en sån person som spelar den där låten som påminner om det där jobbiga trots att jag inte borde. Och jag vet att jag inte borde, att jag borde tänka på annat, "hitta något intresse", umgås med människor som får mig att må bra, göra saker som får mig att må bättre; eller i alla fall att glömma. Att fokusera på framtiden istället för det förflutna.

Men jag kan inte.

Jag gör allt det där, men tankarna finns fortfarande någonstans i bakhuvudet. Känslan sitter kvar. Hårt, hårt fastnaglad. Hur mycket jag än intalar mig själv att släppa taget.

And when the broken hearted people living in the world agree,
there will be an answer: let it be.
For though they may be parted, there's still a chance that they will see,
there will be an answer: let it be.


Men... hur?

Inga kommentarer: