fredag 3 april 2009

Run

Jag har börjat springa igen. Vanligtvis utför jag bara någon fysisk aktivitet när jag är antingen jävligt arg, jävligt ledsen eller jävligt bakfull. Det hämmar liksom hela syftet med träningen. Vilket är att må bra. Nu däremot har jag kommit in i det flytet jag alltid haft ganska lätt för att uppnå. Så länge man överlever de två första nära-döden-upplevelserna är biffen grillad, så att säga. Nu känns det som att jag kan fortsätta att springa hur långt som helst. När vägen slingrar sig framför mig i solnedgången längtar jag inte till att komma fram, utan önskar snarare att den aldrig ska ta slut. Tankarna skingras för varje steg och det där trycket mot bröstet bara försvinner. Tänk att det kan vara så lätt... Ett perfekt exempel på vad löpning kan göra för välbefinnandet är att jag innan kvällens runda helt seriöst funderade på att gå ut och dricka öl och sen förmodligen gå till Svanen. Eh? Jävligt bra idé Emma. Verkligen. "Man lever bara en gång". Jovisst, försök att inbilla sig det när klockan ringer klockan 06.55 imorgon bitti. Tack gode gud för mina gympadojor!

Imorgon ska jag vinna vinlotteriet på jobbet, måla läpparna röda, dricka whiskey med min Sabina i någon park, och gå ut och bete mig. With no regrets.

1 kommentar:

Saaben sa...

Har vi en ny maratonlöpare i farten tro? Du o mossan kan ju dra ut i spåret ihop medans jag håller ställningarna på dom långa gatorna.