söndag 31 maj 2009

We are always running for the thrill of it







Återigen en stämpel på handleden...

In the dark of the night
I can hear you calling my name
With the hardest of hearts,
I still feel full of pain
So I drink and I smoke and I ask if you're ever around?
Even though it was me who drove us right in the ground

fredag 29 maj 2009

Feminist javisst!

Jag har surfat mig fram till världens i särklass bästa hemsida. Jag är helt frälst och jag vill vara Nanna Johansson. Man tycker ju själv att man är frispråkig, skiter i vad andra tycker och till hundra procent feminist. Fast i jämförelse med henne kan jag ändå inte låta bli att känna mig lite svennig. Gå in här. Ifall ni har någon som helst smak, humor och personlighet kommer ni älska det lika mycket som jag.

http://www.fulheten.com/









torsdag 28 maj 2009

Outwardly, I was everything a well brought up girl should be. Inside, I was screaming - Titanic

Jag har fått ett eget skrivbord på jobbet. Här sitter jag och nynnar och ser ut över Avenyn. Det känns lite suspekt. Ibland tänker jag; hur hamnade jag här? En person sa en gång till mig att han kände på sig att jag var en person som lätt tar tag i saker och har en tendens att ordna upp mitt liv som jag vill ha det. Rent spontant kändes det fel, fast jag kunde inte riktigt komma på varför. Såhär i efterhand, med lite perspektiv samt några fler månaders livserfarenhet, tror jag det beror på att det är så stor skillnad mellan mitt känsloliv och mitt praktiska liv. Visst, jag har kontroll, jag är ansvarsfull och ambitiös. Jag är som de flesta brukar kalla "duktig". Rent praktiskt. I teorin är det helt tvärtom. Jag är en storm inuti, en ren och skär känslomänniska, fast samtidigt utan någon som helst tillstymmelse till kontroll över vad jag känner och tänker. Det händer mer än sällan att jag inte har en aning vad som pågår bakom kulissen, vilket ofta skapar en konflikt mellan mitt inre och det jag gör och hur jag framstår. När den här personen gjorde sin lilla analys av mig och jag inte hade en aning om ifall det stämde eller ej blev det så påtagligt att det nästan var skrämmande. Så nu när jag sitter här vid mitt skrivbord efter månader av arbetslöshet och ströjobb och boende hemma försöker jag få lite koll på vad jag egentligen känner. Rent spontant känns det såklart rätt; jag har arbete, planer för hösten samt ska flytta hemifrån nästa vecka. Det passar min praktiska sida helt perfekt; det är kontroll, det är ansvar, det är vuxenpoäng. Så varför känns det som att luften dras långt ner i lungorna men sedan stannar upp? Varför känns det som att jag inte andas fullt ut?

onsdag 27 maj 2009

Nu ska jag åka hem

Tack vare, åter igen: http://apanslillablogg.blogspot.com/ har jag lyckats överleva ännu en tisdagseftermiddag. Och det var till och med roligt på sina ställen. Exempelvis här:
Dagens outfit


OK. Kör så det ryker! Plattan i mattan. 120% etc etc.

Underställ: craft
Skor: hem-'sydda'
Shorts: hemsydda i 'rave'-tyg
Svans: både bak och fram *hehe*
Diadem: ja
Accessoar: sprit

Tisdag 17.00 - 18.00... Tick tack, tick tack...

Jag har aldrig varit såhär uttråkad i hela mitt liv. Eller kanske någon gång. Eller nej. Aldrig. Aldrig någonsin. Det var det enda jag ville säga. 40 minuter kvar, sedan kommer jag aldrig mer behöva uppleva den här tristessen just den här timmen.

Releeeeeeeeease me.

tisdag 26 maj 2009

Loppis

Någonstans på vägen av mitt snart 22-åriga liv har jag fått för mig att jag är en sjukt bra människokännare. Jag läser andra som öppna böcker och ser rakt in i deras själ och djupaste tankar och hemligheter. Jag börjar dock ifrågasätta den egenskapen hos mig själv mer och mer. Jag har snarare kommit fram till att jag är ganska naiv när det kommer till folk i allmänhet. Jag vill så gärna tro det bästa om alla att det någonstans inom mig skapas en illusion av att alla människor vill en väl; vilket jag till min stora förfäran har upptäckt definitivt inte är fallet.

Exempelvis igår när jag tillsammans med Carro och Babben utforskade loppisen i Majorna (som skulle vara världens längsta men som var världens sämsta). När vi som mest gick runt och fnissade "i smyg" åt all skit folk släpat fram på vinden i hopp om att tjäna ihop till en öl eller två fick jag syn på ett snuslock med IFK-logga. Jag petade lite på den varav försäljaren, en man i Gais-tröja, sa:

- Kan du inte ta den där skiten härifrån, jag hatar IFK.

(Go gubbe!)

- Hehe, tack men nej tack!

- Det är nån jävel som lagt den där bara för att jävlas.

(Go gubbe..?)

- Nu har du tagit på den, nu får du fan ta den.

(Eh..?)

- Jag hatar den verkligen, den gör mig illamående, du får den gratis, ta den bara!

(Går därifrån)

Var han en go gubbe och skojade med mig eller var han bara allmänt tappad? Jag vet inte!


Fast på vägen därifrån med svansen mellan benen hör jag någonting som ger mig tillbaka lite av min tro på mänskligheten:

- Går det bra Glenn?

- Ja för fan!

En göteborgare vid namn Glenn kan väl omöjligt vara annat än en underbar människa? Eller...?

måndag 25 maj 2009

Oh happy day

Mina vänner räddade mig från söndagsångesten som var obehagligt påtaglig när jag vaknade i morse. Vad som såg ut att bli en kall och mörk dag blev istället en av de bästa dagarna på länge. Jag försöker att inte tänka på att hösten kommer att te sig annorlunda. Många av mina närmaste kommer att lämna Göteborg och som det ser ut nu kommer jag bli kvar. Men först ska vi ha den finaste sommaren någonsin. Tillsammans.






















söndag 24 maj 2009

Lördagkväll... igen

If I trust you with my fears
Will you still think of me tomorrow?
Is there a chance you let me down?
Is there a gun here I can borrow?



Jag känner inte för att göra ett skit. Ändå kommer jag snart gå in i duschen, skrubba bort mina synder, kombinera ännu en outfit och ta bussen in mot "stan". Åh vad jag är trött på allting.

lördag 23 maj 2009

Hej kompis!

Jag firar min förmögenhet med lite finvodka. Som man gör. Notera att den är VIP i kylskåpet.



IN YOUR FACE, Explorer!

fredag 22 maj 2009

Tiptoe through our shiny city with our diamond slippers on


Jag har haft The Nationals album på i-poden i flera månader, men jag har aldrig tagit mig tid att lyssna igenom det ordentligt. När jag var på spårvagnen hem från Änggården igår efter häng i Botaniska och romantisk middag för tre kände jag dock att det var dags. Och nu kommer jag inte lyssna på någonting annat de närmsta veckorna.

Turn the light out, say goodnight
no thinking for a little while
Lets not try to figure out everything at once
it’s hard to keep track of you falling through the sky
We’re half-awake in a fake empire

onsdag 20 maj 2009

Det finns ingen vackrare än du, i din vanliga tröja och i ditt våta hår

När jag gick hem från jobbet idag luktade det blöt asfalt. Det finns ingenting jag förknippar mer med sommaren än just lukten av regn en varm sommardag. Och det är få saker som får mig så nostalgisk. En person sa till mig att något av det mest befriande är att dansa när skyarna öppnar sig. Det är nog sant. Jag ska lägga mig på altanen, lyssna på Jakob Hellman och försöka att njuta av sentimentaliteten. Ifall jag lyckas med det vore det befriande om något.

http://www.youtube.com/watch?v=7f3eLLeOu8U

Ibland vill man inte gärna gå in
fast regnet öser ner
Ibland vill man hellre sitta kvar
och skratta högt där döden ser
Kom med och lägg dig i gräset under mig
och blöt ner kläderna
Vad tänker du på?
Och lägg dig på marken under om du vill
kom och sätt ditt liv på spel för min skull

tisdag 19 maj 2009

WOW

Bokade biljett till mig och Tamila nyss. Det kommer bli helt jävla fantastiskt.



De jävlarna ska skjutas


Trots att min självdisciplin är fruktansvärt tveksam har jag haft en fantastiskt måndagskväll. Den började med att jag åkte till Pustervik efter jobbet, varpå jag kilade in "en snabbis" på Myrornas, varpå Ninni ringde och tja... avslutades på Kings Head trots mitt löfte till mig själv och mina arbetskamrater att jag skulle springa idag. Shit the same. När jag dock möts av detta brev när jag kommer hem kan jag inte låta bli att bli jävligt bitter. Dåliga tider my ass. Alfakassan är och förblir det värsta som hänt mig.

måndag 18 maj 2009

I love it when you sing to me

Jag ser på gamla fotografier på nätet och lyssnar på Magnetic Fields. Känner mig både lugn och lite ledsen på samma gång. Jag vill fånga den där känslan. Och jag försöker verkligen. Men det känns så otroligt långt bort. Jag vill sitta med Olivia på en sommaräng. På landet, och vi ska ha blommiga sommarklänningar och luften ska dofta syrener. Jag vill glömma bort allting som skaver. Jag vill bara att det ska försvinna så att jag kan få ha den där känslan för evigt. Att det för en gångs skull ska vara enkelt.

http://www.youtube.com/watch?v=QhYDor4V2pk&feature=PlayList&p=7D174C6A6F04BC6A&playnext=1&playnext_from=PL&index=10



Men ingenting är enkelt.

Nattligt besök

Uppenbarligen fick jag oväntat besök inatt då jag fann dessa spår i mitt fönster och ovanför min säng när jag vaknade.



Det är fascinerande hur sinnestillståndet förändras helt beroende på veckodag. Fredagsfeeling och söndagsångest. Jag är inte lika panikslagen som jag var förra söndagen i och med att jag kommit in ganska bra i jobbet, men det är fortfarande nedräkning till veckans värsta dag - måndag. I hate mondays. Jag tror jag ska muntra upp mig själv genom att se det mest underbara som någonsin spelats in på film:

http://www.youtube.com/watch?v=DR91Rj1ZN1M

I find it hard to tell you,
I find it hard to take

When people run in circles

It's a very very mad world

söndag 17 maj 2009

Heroin

fredag 15 maj 2009

Förlåt men...

... jag tycker det är så jävla roligt!


This easter bunny has more face chub than usual

Remember this easter bunny? He has a super adorable (and super rare) ENTIRE PERIPHERAL FACE ROLL. That’s right, a roll of chub around his ENTIRE FACE. Let’s hope he can still see around it for egg delivery.



Jag dööööööööör...

Ett tidsfördriv att dö för

Jag har hittat ett roligt tidsfördriv på jobbet istället för att googla allting mellan himmel och jord. Nämligen: http://cuteoverload.com/. Den här var fantastisk:

"I Shall Call Him ‘Mini-Blorp"
Left: BLLLLLLLLLLLLLLLLLLLOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPP!

Jag vet inte ifall det är jag som är extremt uttråkad men är inte detta fantastiskt roligt?

Kiss and tell

Visst blir man en aning hångelsugen?


torsdag 14 maj 2009

It's thoughts like this that catch my troubled head when you're away and I am missing you to death



They will see us waving from such great heights
'Come down now', they'll say
But everything looks perfect from far away,
'Come down now',
but we'll stay

onsdag 13 maj 2009

Agree to disagree

Jag: Har du något bra förslag på vad jag kan kolla på nätet när jag jobbar? Det är så mycket dötid.

Mamma: Jaa.. Du kan ju läsa dagstidningen. Och gå in på FN och kolla upp vad som händer i världen. Eller lära dig alla delstater i USA.

Jag: Jag ska googla seriemördare.


Sådan mor sådan dotter, äpplet faller inte långt från trädet etc etc...

tisdag 12 maj 2009

Tips

Jag följer den antagligen roligaste bloggen i Sverige, apanslillablogg.blogspot.com. Rekommenderas varmt till alla med lika bra humor som jag.


Äldre kvinna, yngre man

Jag hånglade med en ungdom i helgen. Och nu tänker ni: Högstadiet! *omg*

Närå, fullt så illa var det inte. Det var ”i förhållande till mig” han var ungdom. Och vi stötte ihop på lokal. Alltså, minst arton. Och, nej, jag tänkte inte på att att kolla leg. Men han var ung. Såpass ung att jag avbröt det hela i god tid. Inte för att det skulle vara något lagbrott eller att han luktade mjölk i mun. Eller så. Men man vill ju vara ”något sånär OK”.

Han var tonåring och jag, jag var för full. Så det tog ett tag för mig att förstå vad jag höll på med.

mvh hon i receptionen

måndag 11 maj 2009

Condeco och Beyonce - håller jag på att konvertera till den mörka sidan?

Efter släktmiddagen igår åkte jag till Condeco på Avenyn (ingen kommentar) och träffade Karin och Moa för en enkel, hederlig söndagsfika. Det känns som det var evigheter sedan jag pratade ordentligt med dem. Det har varit så otroligt mycket den senaste tiden. Hur som helst stannade jag en halvtimma längre än planerat, trots att jag hade lite smått panik över jobbet som låg och skavde lite i mitt undermedvetna. Jag vill ju inte försumma mina vänner bara för att jag har issues med mina känslostormar, liksom. När jag glömde av tiden och missade även nästa buss fick Karin dock ta volkanen av jobbångest som legat och puttrat några timmar. Jag förstår verkligen inte varför jag alltid hetsar upp mig så mycket för småsaker. Min prestationsångest har alltid varit långt över det normala. Idag är det ju ingen fara alls. Det är inte värt det och har aldrig någonsin varit det. Fortsätter jag såhär kommer jag inte klara mig till 25, som mamma sa. Jösses. Ta ett kex och koppla av?

Ikväll ska vi på Beyonce med jobbet och shaka booooty. Tvårätters middag och loge och grejer. Det är annat än på Pressbyrån. Jag tycker konstigt nog att Beyonce är rätt cool. Förutom If I were a boy (varför är det inte was...?) som säger emot allting vad jämställdhet innebär. Survivor, ladies leave your men at home och independent women my ass.

En timma och 37 minuter...

söndag 10 maj 2009

Congratulations, you're still in the running towards becoming Göteborgs next top model

Det har varit en väldigt bra dag och nu är jag väldigt, väldigt trött. Lyssnar på We Share Our Mother's Health som var Saras val av musik på visningen. Känsla. För en gångs skull har jag sysselsatt mig på dagtid en lördag istället för att gå in i dimman hela natten. Den enda dimman jag ska träda in i ikväll är den i min egen säng, och det snart. Men först ska jag avverka x antal avsnitt av Gossip Girl tillsammans med min vän Estrella, min gigantiska håruppsättning och mina lösögonfransar; så som man gör en lördagkväll.

Dagens händelse: upplysningen om att Systembolaget faktiskt har presentkort. Och att jag fick ett.














fredag 8 maj 2009

:) typ?

Det blev aldrig något deppinlägg igår. Dels dröjde jag kvar på tillskärarakademien till åtta på kvällen, dels var jag inte alls speciellt deppig. Snarare tvärtom, jag var på ett otroligt bra humör. Vad är det här? Som Karin sa; ångest och självömkan, kom tillbaka, allting är förlåtet! Nu fick jag dessutom tillåtelse att gå från jobbet en halvtimma tidigare. Jag kan inte riktigt relatera till mitt nya jag. Something bad is about to happen...

torsdag 7 maj 2009

xoxo / gossip girl

Det var längesen jag skrev ett riktigt deppinlägg. Men! misstro inte, när jag kommer hem från jobb samt klänningsprovande inför tillskärarakademiens modevisning på lördag kommer det komma ett deppinlägg som heter duga. I och för sig kommer jag vid den tiden ha genomlidit dagen och därmed ha en hel kväll i soffan med Gossip Girl framför mig, vilket är lite plåster på såren. Orsak till depp: igår insåg jag till min stora fasa att jag inte kommer kunna gå bananas på Andra Långgatan en onsdag på hela sommaren. Mina arbetskamrater var lite avis på mig för att man i 21-årsåldern kunde festa hela natten och vara pigg som en lärka på jobbet dagen efter. Jomen visst va...

onsdag 6 maj 2009

Time to (pretend?) behave

Två dagar på nytt jobb efter fyra dagars konstant rännande är en aning utmattande. Speciellt när man har 120 personer att hälsa på och 500 nya saker att lära sig. Trots det har det gått väldigt bra. Bäst hittills är Rose-Maries lilla rökrum i källaren; tre trappor ner från byggnadens övriga lyx, inrett med ett skrangligt bord, lite fåtöljer, några rör, jävlig lågt i tak och en och annan råtta. Det känns väldigt mycket Hogwarts och jag gillar det. Jag ska dock inte förneka att jag längtar tills klockan slår fyra på fredag och jag får återgå till mitt normala liv. Well, normalt kanske inte är rätt ordval.

Olivia, förlåt att jag inte lagt upp bilderna från London, jag vet att jag är otroligt seg. Här kommer din favorit. Finaste bilden någonsin, som du sa. Jag saknar dig och tack för allt du sa och gjorde.




- Och vi ska vara bästisar för evigt.

- Jaa, för evigt.


- Micke och Molle


måndag 4 maj 2009

Det är jag som är döööden

Tjena snygging!




Jag är helt och fullkomligt DÖD. Jag har firat mina sista dagar av frihet med en fyradagarsfylla. I fredags var jag så trött att jag knappt kunde stå på benen och det kändes som att jag svävade i något slags ej existerande tillstånd utanför min kropp. Två morotsbiffar och en halvtimmas powernap senare satt jag dock på en bänk med Ninni och en flaska vin och hade det gött. Jag är sjuk. Det måste vara något fel på mig. Helt seriöst. Var får jag all energi från? Jag förstår verkligen inte. Öh!?

På tal om död. Igår buggade jag med en kille som var utklädd till lie-mannen. Han var faktiskt riktigt tilltalande under masken, bortsett från 3 liter svett; vilket i och för sig är förståeligt om man går ut i svart helkroppsmantel. Jag hade antagligen hånglat med lie-mannen ifall jag inte haft tankarna på någonting annat. Det vore ju något att skriva på cvt, höhö.

- HAHA, Emma dansar med döden.

- Asså, han är het! Kolla!


Imorgon måste jag börja bete mig som folk.

lördag 2 maj 2009

We don't know our names and we don't use our brains

Det var valborg. Det var okej. "Det är 2009. Kapitalismen har slagit knut på sig själv".