tisdag 16 juni 2009

Befann vi oss verkligen i Göteborg?

Först nu börjar jag återvända till verkligheten efter lördagskvällen. Långsamt långsamt. Eftersom jag "råkade" gå till Svanen i torsdags och därför gick runt som en levande död hela fredagen blev jag extra peppad över att det var lördag och att jag inte var bakfull. Varpå jag började dricka öl vid tre i Slottsskogen och sedan vin på balkongen och sedan vin till maten och sedan lite mer vin till förfesten och sedan ytterligare lite vin på spårvagnen och sedan lite öl på Henriksberg där vi för övrigt såg den röjigaste spelningen ever med Leaders Off och sedan lite mer öl, typ ganska många, på svartklubb på Röda Sten med tunnlar som ekade, techno som överröstade allt och fest på bryggan vid vattnet vid bron tills klockan var morgon och solen steg och Ninni och jag badade i älven. Sista ölen avnjöt vi halv åtta på morgonen längst upp på Älvsborgsbron som vi fick för oss att gå över; ända bort till Hisingen. Göteborg i soluppgången. Det var utan tvekan den finaste dagen/kvällen/natten/morgonen jag någonsin haft i den här staden som har fått en att gå på knä så många gånger. Men min livsglädje och min själsliga energi är helt enkelt inte fysiskt möjlig. Det är tusen upphöjt i tusen i en ekvation som endast kan sluta på max 100. Med andra ord: min kropp dog. Fullkomligt. Det enda jag orkade igår var en snabb fika i Botaniska med mamma och Sanna och en lång kvällspromenad med KB. Carro och jag funderade lite över vad som är värst; festa både fredag och lördag eller gå all in bananas askalas en av dagarna?

Det enda jag egentligen ångrar från i lördags är min kalasvurpa när jag skrapade upp hela knät (och låg på marken och skrek: "jag är fem år igen!!!") samt att jag glömde kameran hemma. Även fast inga bilder i världen skulle kunna skildra en kväll som den.




Mitt rum i Änggården. Och utsikten från mitt fönster. Här är man insluten i någon slags idyllisk bubbla som skyddar en från allt som har med bakfylla, skrapade knän och söndagsångest att göra.






Excuse me for being this mad
But it's all in my head
And I get nothing done as the sun moves up and down ­
without you.


1 kommentar:

Karin sa...

Vad fintrum du har stumpis. Och vad kul dendar festkvallenlat. Lova att vi kor en repris (eller tusen) narjag kommer hem. Nu ska jag dricka billig ol bland bergen.