torsdag 25 juni 2009

I Änggården intet nytt

Igår kväll kändes det som att min förkylning började släppa och hostan hade jag inte känt av på ett dygn. Jag kunde till och med hämningslöst flumma med i kollektivstämningen, precis som vanligt:


När alla sagt godnatt, mörkret infunnit sig och jag hade bäddat ner mig under täcke och filt och flera kuddar kom dock hostan tillbaka. Det var som att den hade legat och väntat och laddat på attack precis när jag skulle somna. Jävla ondskefulla hoströvskit. Somnade inte förrän halv fyra och nu sitter jag här igen, i Sannas rum, och håller på att hosta upp samtliga inälvor. Angus & Julia Stone försöker så gott det går att lindra mitt tvivelaktika tillstånd, men tyvärr fungerar det inte mer än att jag blir sentimental och börjar tänka på det där som jag försökt sluta tänka på så länge. Samtidigt hägrar sommaren som aldrig förr utanför fönstret. Den enda lösningen är nog att sätta på Euronews och sätta min hosta, rinnande näsa och hjärtesorg i någorlunda perspektiv i jämförelse med all världens misär, men frågan är ifall jag inte bara kommer bli ännu mer bitter då.


your sad eyes, they don't keep me alive
not like they used to
and your cold feet, they won't find their way to me
it's not like you want them to
and your big heart, it won't tear me apart
not like it used to
not like it used to

Inga kommentarer: