onsdag 10 juni 2009

Varför är man en självupptagen idiot?

På lunchen idag sprang jag ner till Kungsportsplatsen för att köpa sminkborttagningsmedel på Apoteket. Den korta sträckan upp och ner Avenyn blev jag stoppad av hela fyra förespråkare för läkare utan gränser. Jag lyssnade på den första och erbjöd i all min hast en femtiolapp, som tydligen skulle bota 50 barn mot malaria. Det var det liksom värt, tänkte jag. Men när man var tvungen att fylla i en blankett och de skulle dra pengar från ens konto genom autogiro blev jag plötsligt sjukt irriterad och sa att jag inte hann. Vem fan trodde hon att hon var som uppehöll mig i mina livsviktiga ärenden, förstår hon inte att folk har ett arbete att hinna tillbaka till? Pucko. De övriga tre fick känna på min bitterhet, lite mer för varje person som stoppade mig. Jag märkte en likadan reaktion på alla andra människor de jävlarna störde och undrade varför de inte bara kunde lämna folk ifred. Lika snabbt insåg jag vilken komplett, självupptagen jävla idiot jag var som tänkte så. Här försöker någon engagera sig för omvärlden och det enda de får i gengäld är skällsord och höga suckar. Fy fan för västvärlden!

Sorgligt nog kommer jag antagligen inte sluta att säga att jag redan är medlem i Greenpeace, Amnesty eller vilka det än må vara som våldsgästar en på gatan. Shame on me.

Inga kommentarer: