tisdag 28 juli 2009

God can be funny

Ibland är det väldigt påfrestande att arbeta på ett fastighetsföretag. Speciellt när man är den som svarar när en desperat kvinna ringer och med gråten i halsen inte har någonstans att bo på grund av att hennes man sparkat ut henne. Eller när man är den första (och oftast den sista) en besökare möter när de kommer in och undrar ifall det finns någon ledig lägenhet så deras familj slipper bo på olika ställen, på olika bekantas vardagsrumsgolv. Där sitter jag och tvingas vara den person som förmedlar den tragiska sanningen att det tyvärr inte går att göra någonting åt saken. Next, please.

Uppskattande brev eller reaktioner är sällan skådade, men de finns där. Jag antar att jag är en människa som har väldigt svårt för att känna mig helt hjälplös, fullkomligt okapabel till att göra någonting för folk som behöver det. Bekymrad snarare än tacksam att vissa människor har det så otroligt mycket värre än en själv.


No one laughs at God
When their airplane start to uncontrollably shake
No one’s laughing at God
When they see the one they love, hand in hand with someone else
And they hope that they’re mistaken

2 kommentarer:

Emma sa...

Men shit! Sött ju! :D
Hörde du av dig till honom?

Emma, vi borde ses någon dag tycker du inte?

:*

Emma sa...

det borde vi absolut. man är för dålig på det där. skärpning!