fredag 31 juli 2009

Någon ser mig, alltså är jag kvinnlig.

Jean-Jacques Rousseau beskrev på sin urgamla patriarkaliska tid kvinnligheten som "konsten att bli betraktad". Menat att essensen av det kvinnliga ligger i någon annans öga och omdöme. Att vara kvinna är samma sak som att behaga någon annan än sig själv. Som en klok person sa innebär det här att kvinnlighet i hög utsträckning handlar om kontroll, i relation till betraktarens öga, men också i relation till det egna varandet. Någon ser mig, alltså är jag kvinnlig.

Är det en slump att jag känner igen mig extremt mycket? Nej, det är det inte. Jag är ju kvinna. Jag lever mitt liv genom andras ögon, genom männens ögon, genom andra kvinnors ögon, genom historiens dömande blickar; arga röster som säger åt mig att sitta tyst i ett hörn. Behaga mannen och därmed behaga världsordningen. Så som det alltid varit. Inga konstigheter. Och ja ja ja, jag VET att jag bor i Sverige. Världens mest jämställda land, bla bla bla. Något som snarare har blivit en dom för svenska kvinnor, en bromskloss i utvecklingen. För varför kämpa vidare när man redan är bäst?

Igår kväll fick jag trösta en av mina närmsta vänner för att hon känner sådan extrem framtidsångest. Dilemmat ligger i om hon ska flytta eller stanna i Göteborg. Det bästa råd jag kan ge henne just nu är låtsas att ingen ser henne. Att ingen annan har någonting med hennes beslut att göra. Att försöka vara så uppslukad av livet som möjligt för att inte tänka på hur det bedöms utifrån. Så som alla kvinnor borde leva. Genom okontrollerade handlingar hellre än en kontrollerad, medveten uppvisning. Till viss del håller jag med Rousseau, det ligger en slags konst i att vara kvinna. Men den konst är långt mer komplicerad än att bara bli betraktad.

Inga kommentarer: