torsdag 16 juli 2009

So rock to the rhythm and bop to the beat of the radio

Sitter i sängen och är snart på väg upp mot den fjärde jobbdagen sedan Hultsfred. Nu känns det som att jag helt konverterat tillbaka till vardagsreligionen snarare än musiken. För musik är på många sätt som religion. En livsåskådning, någonting som skänker glädje, hopp, längtan - och krig. Bland annat det inbördeskrig som jag under veckan insett försiggår inom mig. Kriget mellan min kontrollerande sida, den nästintill neurotiska Emma som alltid vill ha ordning och reda; både på tillvaron omkring mig samt mitt liv i allmänhet. Hon som ältar, tänker, planerar, oroar sig, och tänker lite till. Hon med så många måsten och så höga krav. Och på andra sidan vallgraven står den andra Emma, hon som med desperat röst försöker skapa fred genom att säga att man inte behöver ha kontroll på precis allting. Hon som inte har några hämningar, hon som talar lite för högt, hon som är helt galen och helst skulle vilja leva livet på sitt eget sätt, och inte på det sätt samhället stakat upp för henne. Feministen, filosofen, friluftsaren. Hon som älskar att trampa runt i lera på ett regnigt festivalområde - hon som bara vill sluta ögonen, känna musiken, och dansa. Amen.

Inga kommentarer: