fredag 7 augusti 2009

Älskade Änggården

Jag hade egentligen tänkt skriva ett, nu för tiden ganska vanligt förekommande, aggressivt inlägg om världens alla orättvisor i allmänhet och den onaturliga synen på kvinnan i synnerhet. Fast efter kvällens häng i paradiset på jorden - lilla änggården - känner jag mig tillräckligt harmonisk för att låta bli. Var inte oroliga, det kommer, men just nu är jag bara förundrad över hur de små tingen i livet är de som verkligen spelar någon roll i slutändan.








Och till dig mamma. Jag vet att det är min strid. Men det känns så obeskrivligt skönt att du står bakom mig i den. Åter igen har du bevisat att du är det finaste som finns.

Inga kommentarer: