tisdag 4 augusti 2009

Hädanefter ska jag fanimej vara lycklig

Det enda som är positivt med det envist ihållande skitregnet är att man kan motionera i det. Det finns något väldigt bitterljuvt i att springa i regn. Det har alltid varit min favoritsysselsättning när jag vill plåga mig själv, samtidigt som det är det enda som verkligen hjälper mot plåga. Bekämpa det med dess egna vapen, typ. När jag redan är så jävla optimistisk kan jag väl hitta ytterligare en positiv sak med regnet, nämligen att det höjer mysfaktorn när man på måndagkvällar får krypa upp i soffan med en filt och en kopp thé och kolla på sensationella Upp till kamp. I slutändan handlar det alltid om den egna inställningen. Ifall jag bestämmer mig för att det inte är skit kanske det faktiskt slutar kännas precis så.

Inga kommentarer: