fredag 14 augusti 2009

När är det okej att inte bry sig?

Jag fick en anonym kommentar till mitt inlägg om Victoria Silvstedt och Nur El-Refai. Om hemsidan improveme.se.
"Är inte helt förvånad över att deras lista ser ut och beskrivs på det sättet. Eftersom det är just deras. Ingenting annat på den sidan känns vettigt, så man kan nog inte förvänta sig annat.."
Jag har funderat lite mer på denna problematik. Kan någonting vara så vettlöst och irrationellt att man helt ska låta det bero? När är det okej att inte reagera; att inte ens rycka på ögonbrynen, när det kommer till saker man tycker är fel? Sabina berättade igår om några fulla män på spårvagnen som hade extremt taskig kvinnosyn och som sagt otaliga kvinnoförnedrande saker. Jag svarade henne att det inte ens är någon idé att argumentera emot sådana kompletta idioter. Att det är försent för dem att inse någonting och att man bara slösar tid och energi. Med ens kom jag på att det är precis vad den här personen tänkte om mitt inlägg. Varför bli irriterad över en sådan här hemsida när man ändå inte kan förvänta sig något annat? Saken är att jag vill tro på förändring. Jag vill tro att ifall man höjer sin röst så kan man i alla fall skapa någon slags medvetenhet. Tycker man att någonting är fel, hur idotiskt det än må vara, så ska man säga det. Det är det enda sättet förändring kan ske i det långa loppet. Framförallt gällande saker som är större och mer allvarliga än utseendehets. Hur många av de orättvisor som händer varje dag i världen hade man kunnat förhindra ifall människor sagt ifrån och stått på sig? Oavsett om man inte förväntar sig ett skit.

Inga kommentarer: