torsdag 3 september 2009

Before you start again you have to reach the end

En vecka hemma. Det var så länge jag stannade. Jag kände med en gång att jag inte vill spendera hösten och vintern här. Jag har försökt att tänka positivt kring det men det är svårt. Det spelar ingen roll att det bara handlar om fyra månader innan jag flyttar till Melbourne. Någonstans känns klyschan "livet är för kort" ganska vettig i sammanhanget. Någonstans måste man leva i nuet och göra sitt bästa för att livet just nu; igår, idag, imorgon, ska bli så bra som möjligt. Imorgon flyttar jag till en underbar lägenhet på Prinsgatan. Jag är för trött för att vara glad, men jag vet att jag är glad. Medan det mesta utöver det går lite på sparlåga just nu. Jag håller på att lära mig ett nytt jobb igen, som visserligen är roligt men ändå utmattande, jag har en väldigt lång och tråkig att-göra-lista och mina känslor och tankar har de senaste dagarna börjat smyga sig lite närmre det negativa hållet. Lite, lite närmre den där klumpen i magen. Den som jag gör mitt bästa för att slippa undan. Jag känner dock att det kommer att bli en fin höst. Ifall jag bara får den här flytten överstökad. Ifall jag bara får några timmars ostörd sömn och lite mer stabilitet i mina känslostormar.

Det jag vill allra helst börjar verka mer och mer omöjligt. Ibland kanske man ska sluta försöka förverkliga tankar och drömmar. Sluta sträva efter hur det kunde ha varit. Sluta glorifiera saker som i den obarmhärtiga verkligheten egentligen inte är så vackra.

Inga kommentarer: