onsdag 6 januari 2010

Déjà vu

Jag är ute på något själlöst ställe i Göteborgsnatten. Det är för mycket folk och för hög volym, en kille står i ett hörn och försöker fokusera blicken på mig. Jag spiller öl i urringningen och köper en till. Varför vet jag inte riktigt, jag har väl någon föreställning att det kanske kan göra natten till något mer än vad den är. Jag gör bort mig för en gammal vän och lägger mig i saker som jag absolut inte har att göra med. Jag pulsar hem i snöstorm, mina fingrar värker så det gör ont. Jag får tag på en taxi, chauffören vill prata men jag har absolut ingen lust, sitter tyst i baksätet och tycker synd om mig själv. Kommer fram till mammas och pappas hus i Sävedalen, fumlar efter nycklarna, slänger alla mina saker på golvet och kryper ner i sängen där jag fortsätter att huttra, frysa och tänka att jag måste faktiskt vara helt jävla dum i huvudet.

Det var längesedan nu, fast för något år sedan innehöll varje vecka ett par kvällar som denna. Och när jag sitter här i mitt gamla flickrum i källaren och lyssnar på The Smiths kan jag inte låta bli att vara lite glad att det där ändå ligger djupt begravet, även fast det har en tendens att bubbla upp till ytan ibland.



I was happy in the haze of a drunken hour
But heaven knows I'm miserable now
In my life

Why do I smile
At people who I'd much rather kick in the eye?

Inga kommentarer: