torsdag 14 januari 2010

Feminism och penisar

De där timmarna av städning, röjning och förberedelserna för de ganska stora förändringarna i mitt liv har fortsatt sedan sist. Jag känner mig oroväckande lugn och förberedd och väntar på katastrofen, typ att huset skall brinna ner eller att jag skall få herpes i ögat. Såhär sansad är det väl inte möjligt att jag kan vara? Enda gången jag hittills känt ett riktigt sting i hjärtat var på på avskedsfikat på jobbet i måndags. Jag fick dessa två böcker:








Kan man göra något annat än gråta när man lämnar kollegor som känner en såhär väl? Eller snarare, en arbetsplats där man tillåts visa sin personlighet i sådan utsträckning som jag har gjort utan att bli avskedad på grund av "kommunikationsproblem"?

Jag är till och med så lugn att jag kan ha lyckats smitta av mig lite på min mor; vilket faktiskt är helt out of line. Jag vet inte vad det beror på; ifall det visar på någon slags mognad, att jag känner på mig att jag denna gång reser iväg av rätt orsaker. Att jag inte försöker flytta ifrån mig själv. Eller kanske att jag utför någon slags omedveteten ignoration av mina känslor, vilket vid närmare eftertanke inte skulle vara första gången.

3 kommentarer:

Saaben sa...

Var det där med herpes i ögat någon slags pik eller?

Fortfarande Saab sa...

Något fel med det? Ha? HAA?!

Emma sa...

Du är min eviga inspirationskälla Babbso!