söndag 28 februari 2010

I love you I want the best for you

Tänk hur mycket vackrare världen skulle vara ifall fler hade varit som Antony Hegarty.



i'm a bird girl
and the bird girls go to heaven
i'm a bird girl
and the bird girls can fly

lördag 27 februari 2010

Full och vacker!

Jag är full och lyssnar på Blondie. ATOMIC. Tänker på Carro och Karin i Berlin som antagligen också är fulla. Även om klockan är typ tolv på dagen. För det är liksom annorlunda när man inte är i Göteborg. Folk vänder sig inte om. Folk kollar inte på en som om man var dum i huvudet. Man får vara den man är.

Papa was a rodeo


I LOVE YOUR TWISTED POINT OF VIEW, MIKE


Inatt dansade Sandy och jag till housemusik och låtsades att vi var höga och kände på varandra i ansiktet och skrek att det hängde snoppar från taket. Det var intressant. Nu skall jag iväg och jobba i surfaffären som inte direkt är en surfaffär, tillsammans med chefen som kan vara den bögigaste man jag någonsin träffat, vilket är gött.

fredag 26 februari 2010

Surf vs. white trash

Sitter hemma i vardagsrummet med persiennerna nere och försöker ignorera att det är trettio grader och blå himmel där utanför. Jag har en arbetsintervju idag klockan sex och jag behöver göra lite förberedelser. Det aktuella jobbet är i en surfaffär vilket är ganska ironiskt i och med att jag inte direkt är den typiska surftjejen. Typ precis tvärtom, närmare bestämt. Men det är bra betalt och ett jobb är ett jobb. Jag hade helst velat se mig på ett kontor så långt ifrån customer service det bara går att komma. Fast jag antar att det är bättre att serva surfarkarlar än engelska white trash-morsor. Den som lever får se.

onsdag 24 februari 2010

Frustration

Jag trodde aldrig att det skulle hända men jag börjar faktiskt känna ett litet sug efter att jobba. Fritid är så mycket mer värd när man har lite mindre av den. Det är konstigt för nu har vi varit här i snart sex veckor. Semestern borde avrundas snart. Jag spenderade hela gårdagen med min vän MacBook i knät och skrev på mitt engelska CV. Otroligt frustrerande. Då man vid detta laget är någorlunda begåvad på att uttrycka sig skriftligt på det svenska språket blir det en helt annan sak då man skall försöka skriva hög formell engelska samtidigt som man skall försöka sälja sig själv. Aaaah! Ville dunka huvudet i stenväggen x antal gånger. Men nu verkar det som att jag typ är klar, nästan. Jag önskar bara att man faktiskt slapp söka jobben samt skolas in i det eventuella jobb man kommer få. Jag hatar att vara nybörjade på något. Jag vill vara bäst med en gång.

tisdag 23 februari 2010

Lite välmotiverat agg

Det är underligt hur filmer kan frammana så olika känslor. Att när jag igår såg Låt den rätte komma in på en takterrass bland Melbournes höghus fylldes av ett slags underbart tillstånd av obehag, samtidigt som jag ikväll när jag såg Shutter Island endast kände ett onjutbart obehag samt en extrem frustration att det faktiskt går att slakta en sådan fantastisk bok på det sättet. Då filmatiseringen av Låt den rätte komma in fångar den exakta känslan och själen i boken gör Shutter Island precis det omvända; den tar bort all slags kontext, liv och den nästintill klaustrofobiska känslan att man befinner sig i en galen mans tankar, och i slutändan blir det bara en stor jävla klyscha. Jag tycker synd om de som inte hann läsa boken innan de såg skämtet till film.

måndag 22 februari 2010

Stephin Merritt, marry me.

Jag väljer nog Stephin Merritt istället för David Lynch. Eller egentligen vem som helst som får genialitet att verka som det enklaste i världen.




LOVE IS LIKE A BOTTLE OF GIN

It makes you blind, it does you in
It makes you think you're pretty tough
It makes you prone to crime and sin
It makes you say things off the cuff
It's very small and made of glass
and grossly over-advertised
It turns a genius to an ass
and makes a fool think he is wise
It could make you regret your birth
or turn cartwheels in your best suit
It costs a lot more than it's worth
and yet there is no substitute
They keep it on a higher shelf
the older and more pure it grows
It has no color in itself
but it can make you see rainbows
You can find it on the Bowery
or you can find it at Elaine's
It makes your words more flowery
It makes the sun shine, makes it rain
You just get out what they put in
and they never put in enough
Love is like a bottle of gin
but a bottle of gin is not like love

/ The Magnetic Fields

söndag 21 februari 2010

Graveyard

När jag var ute och gick i morse gick jag förbi en kyrkogård och såg en gammal tant lägga blommor på en grav. Det var så fint på något sätt.

För övrigt luktar det hundbajs i vårt rum. Vi vet sedan tidigare att Pip inte är rumsren. Det känns sådär.

Dagg

Efter en fantastiskt dag och en fantastiskt fylla i parken stannade jag hemma när de andra gick på husfest med gratis mat och gratis alkohol. Jag försöker lära mig att tacka nej till saker. Hemma skall man vara glad ifall det händer en rolig sak varje vecka. Här kan det liksom bli för mycket ibland. Som ikväll. Det enda jag ville göra var att göra egen pizza och krypa upp i soffan och kolla på The virgin suicides. Och det var precis det jag gjorde.

Jag skall försöka gå upp tidigt imorgon bitti och ta en promenad till Princes Park. Jag längtar efter morgonsvalka och daggdroppar i gräset.

lördag 20 februari 2010

Sen tar vi Berlin

Vi har precis varit på en konstig husfest. Vi enades om att skita i den och gå hem och kolla på natteve och äta tortillachips istället. Jag har köpt Spotify Premium i och med att mitt konto slutat fungera. Så nu knarkar jag musik dygnet runt för att göra det värt. Och det är helt okej för mig.

I wanna take you home
I wanna give you children
And you might be my girlfriend
Ye yea-yeah yeah yeah yeah


Tänker på Carro när jag hör Pulp. Och då samtidigt på Karin. De flyttar till Berlin snart. Vet inte exakt när för allting är upp och ner och bak och fram. Men snart. Kanske imorgon? Eller igår. Och jag är så glad för er skull. Båda ni förtjänar att komma till en stad som faktiskt lever upp till er ambition. Nu tar ni Berlin, och det ordentligt!

torsdag 18 februari 2010

Jag ger dig min morgon

Igår gick vi upp halv sju och sprang i parken. Det är första gången sedan jag kom hit som jag varit uppe så tidigt. Eller ja, gått upp så tidigt. Och det var först då jag insåg hur mycket jag saknat morgonen. Stillheten, lukten, fukten i gräset. Hur allting värms upp igen. Det är så otroligt värt de där smärtsamma minuterna innan man tar sig upp ur sin varma kokong.

Jag slog nyss upp ordet "jämställdhet". Har insett att jag behöver det ordet i några av mina diskussioner här. Equality between the sexes. Var det naivt av mig att tro att det faktiskt fanns ett riktigt ord?

tisdag 16 februari 2010

Mad, mad world

Jag sitter ensam nere i vardagsrummet och läser GP och DN på nätet. Försöker hänga med någorlunda vad som händer i världen. Eller vad som inte händer. Enligt en undersökning gjord av Ekot framkommer det att var tredje kvinna som jobbar inom svensk teater och film har blivit sexuellt trakasserad. Ulrika Johansson som jobbar hos Diskrimineringsombudsmannen säger följande: Det är jätteallvarligt, för det är en form av direktdiskriminering att bli utsatt för sexuella trakasserier av en överordnad. En arbetsplats där det förekommer sexuella trakasserier i så pass hög utsträckning är ju inte en jämställd arbetsplats och det är ju ett allvarligt problem.

För det första: TACK för att du klargör att det är ett jätteallvarligt problem och att det är diskriminering att bli utsatt för sexuella trakasserier av en överordnad. För de som inte riktigt förstod det. För det andra: TACK för att du gynnar jämställdheten genom att säga att en arbetsplats där det förekommer sexuella trakasserier i så pass hög utsträckning JU inte är en jämställd arbetsplats. För jag menar, ifall det bara händer någon gång ibland, då kan det ju ändå kallas en jämställd arbetsplats. Boys will be boys, vad skall man göra? Men var tredje kvinna! Tja, det är JU faktiskt ett JÄTTEALLVARLIGT problem.

Det är skönt att se att det är klipska människor som arbetar för vår jämställdhet där hemma.

Jag läser även att en vän till många av mina vänner har blivit mördad i Göteborg. Meningslöst, tragiskt och smutsigt. En kniv sticken i sig, tillhörande en pojke med en väldigt felaktig verklighetsuppfattning och en otroligt tvivelaktig framtid. Mångas liv förstörda, och för vad? Det finns människor som påstår att allting händer av en orsak. Hur skulle det överhuvudtaget kunna vara så?

söndag 14 februari 2010

Alla hjärtans dag

När vi kom hem igår natt efter en ytterst underlig inflyttningsfest, en minst sagt galen husfest samt ett kort men intensivt besök på Carlton Club hittade vi det här i vårt rum:


Finaste Jodie. Vi spenderade den vanligtvis ganska bittra och självömkande dagen med att skratta. Typ hela tiden. Jag hade ont i magen, var helt fysiskt utmattad och det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Som Jodie sa; "we may not have lovers but we have each other, and that is so much better". Jag har träffat två karlar redan och dumpat de båda. Med andra ord, jag håller med henne. Och efter att ikväll ha sett Bright Star kan jag utan tvekan konstatera; kärlek är en röv. Till och med när den försöker agera vacker på film.

lördag 13 februari 2010

Love at first sight


Jag är kär för andra gången i mitt liv. I den här staden. Träffade Ida igår och tydligen skall hon åka hem till Göteborg om två veckor efter ett år här. Jag fick lite ångest när hon berättade det. Självklart kommer det bli underbart att träffa alla igen, men när jag tänker på Göteborg som stad vill jag verkligen inte tillbaka. Det ger mig absolut ingenting. Och det finns ingen annanstans som jag känner mig mer fången och tillbakahållen. Den bittra sanningen är dock att jag kommer att bli tvungen att åka tillbaka dit. Förhoppningsvis har jag ändrat uppfattning då. Förhoppningsvis kommer jag vilja göra slut med min älskare Melbourne och åka tillbaka till mitt trygga äktenskap. Önsketänkande? Det återstår att se. Nu skall vi på grillfest hos Adan och senare blir det white trash-maskerad hos Ciaran. Jag skall ha jeansshorts, jeansväst, en platinablond peruk och knallrosa läppstift. Bogan.

fredag 12 februari 2010

Saker man äter


Nu har vi ätit och jag mår illa.

En gång när pappa lagade pannkakor åt jag femton stycken. Jag tappar liksom allt förstånd och all förankring till verkligheten.

Saker man ser

I London snodde vi internet från grannarna. Man var tvungen att sitta på kylen för att kunna ha datorn i exakt rätt position. Ibland började kylen vibrera. Hur som helst. Här på 294 Rathdowne Street "lånar" vi internet från internetcafét runt hörnet och då får man väl acceptera att det ibland inte fungerar. Som de senaste dagarna. I tisdags var jag på rooftop cinema. Satt högt upp på en takterass mitt bland Melbournes höghus, har aldrig varit med om något liknande. Jag gillar känslan av att befinna mig i en riktig storstad. Även om vi mest hänger i Carlton North där vi bor vet man att staden ligger runt hörnet. Man känner det. Häromdagen var vi hemma hos Jodies mamma igen och träffade hennes systerdotter. Jodies pappa var där, vi pratade om när han åkte båt till Europa på 60-talet. Han var i Göteborg och berättade hur staden var på den tiden. Det känns som jag hade tyckt bättre om min hemstad då. Igår regnade det så mycket när vi satt i bilen på väg hem från Mordic Alloc att vi var tvungna att stanna. När vi satt där på parkeringsplatsen och hörde regnet slå mot taket såg vi två bilar krocka.

Sandra har precis lagat amerikanska pannkakor. Jodie läser en tysk pinup-bok. Echo and the bunnymen spelas i vardagsrummet. Jag har skurit upp bananer och jordgubbar samt vispat grädde. Finns det något bättre än att äta?

måndag 8 februari 2010

Wild at heart

Mulholland Drive och Wild at Heart.

David Lynch, marry me.




söndag 7 februari 2010

Sleeve

Jag träffade en karl som hade karaktärer från Pans Labyrint tatuerat över hela armen. Jag måste erkänna att jag blev lite kär.




lördag 6 februari 2010

CRASH BOOM BANG

Jodie och Amy har köpt två ABBA-vinyler åt oss. "In case you get home sick". Så otroligt söta. Igår lagade vi middag när vi var fulla, det var fantastiskt roligt. Sedan kom Ciaran, Beck och några andra över och vi drack rosé och dansade till Lady Gaga i vardagsrummet. Jag har känt ett första sting av längtan. Inte hemlängtan, men saknad efter mina vänner och min familj. Sandra och jag skulle egentligen gå på Melbournes akvarium igår men efter att jag läst alla mail jag fått kände jag bara för att ligga i sängen och stirra upp i taket. Det är sådan jag är; jag försöker oftast tänka positivt och är ganska rationell när det kommer till känslor. I den mån man kan vara rationell. Men ibland slår det bara till. Crash boom bang. Idag känns det bra igen. Jag sitter i köket och det blåser svalt från fönstret. Amys kusin kommer snart, vi skall passa hennes hund i två veckor. Jag är l y c k l i g.

...

JAG SAKNAR ER

torsdag 4 februari 2010

Use your head: cut off theirs

Vi fick låna en bok av Andrew igår. "The Zombie Survival Guide - complete protection from the living dead". Faktiskt väldigt intressant läsning, till och med för en skeptiker som jag själv. Idag regnar det i Melbourne, vi har städat i vårt lilla rum och gör just nu absolut ingenting. Lyssnar på Leonard Cohen och målar naglarna. Det är skönt. Stanna upp och hinna tänka efter. Eller inte tänka på någonting över huvud taget.








onsdag 3 februari 2010

Zombie

Idag har vi badat i havet första gången. När vi åkte spårvagnen hem över South Bank lyssnade jag på Håkan.

"Och vad vet du om när hjärtat kan bränna, för kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva?"

Tyvärr vet jag alldeles för mycket om den känslan.

Nu skall vi åka hem till Andrew och kolla på Big Brother i zombieversion. Jag är skeptisk, Sandra är eld och lågor. Ny världsdel, nytt land, ny stad; då får man väl försöka vidga sina vyer en aning, antar jag.

måndag 1 februari 2010

Four seasons in one day

Igår var det fyrtio grader och jag höll på att dö. Vi var på en pub där Jodie och de andra sålde kläder och skor. Sandra och jag satt utanför under ett träd med varsin cider hela dagen och försökte röra oss så lite som möjligt. Runt fem kom det plötsligt en kall bris genom ett av fönstren på övervåningen och regndroppar började falla. På fem minuter blev det molnigt, 25 grader och regn. Jag har aldrig varit med om något liknande, men tydligen är det ganska vanligt för Melbourne.

Idag har vi varit vid St Kilda Beach igen, suttit på en takterrass, sett ut över havet och druckit rödvin tillsamman med Andrew. Vi pratade lite om vår kommande resa till Nya Zeeland. Det finns så mycket att se fram emot. Och jag börjar förstå hur den här staden ser ut. Lite mer för varje dag. Det var en av de bästa upplevelsena från London; att åka till ett helt främmande ställe och bit för bit bygga upp ett nytt liv; nya platser, nya upplevelser, nya människor, nya erfarenheter. Jag känner mig mer levande nu än vad jag gjort på väldigt, väldigt länge.