fredag 26 mars 2010

En kvinna i arbetslivet

Jag ar pa jobbet. Pa datorn sitter en rod lapp: "No-one is to use internet". Saken ar att det ar sa fruktansvart lugnt idag, och jag ser det som en livsavgorande atgard att surfa lite pa Facebook. Man kan faktiskt do av tristess.

torsdag 25 mars 2010

Tankar

När jag går till och från jobbet går jag som sagt längs vattnet vid South Bank. Samtliga gånger jag gått där har jag fått en slags fånig känsla (lycka?) i magen och börjat le helt oprovocerat. Häromdagen lyssnade jag på Minnen av aprilhimlen när jag gick där, och det var nästan så att jag ville göra ett glädjeskutt. Jag vet inte om känslan av tillfredsställelse är äkta bara för att jag har flyttat till en annan stad. Ifall jag bara lurar min egen hjärna och mina tankar att "nu är du i Melbourne och då skall du vara glad". Men en känsla är en känsla och den existerar oavsett orsaken till den. Och jag kanske bara är jävligt trött på att gå runt och vara miserabel hela tiden. Jag tror fortfarande att man kan styra det mesta själv.

Idag känner jag mig dock lite miserabel. Alkohol får mig att känna så, ibland. Det är därför jag inte dricker som en galning längre. Det är helt enkelt inte värt det.

måndag 22 mars 2010

ÖNSKETÄNKANDE.


FOR EMMA, FOREVER AGO.

Jag vet att Bon Iver inte sjunger om mig när jag sitter på spårvagnen hemåt och lyssnar på "Wolves (act I and II)". Ändå känns det som att han sitter framför mig i sin gula t-shirt och sitt stora skägg och att varje sträng han rör vid är för mig.

I övrigt förstår jag inte varför vissa människor inte kan ta ett skämt för ett skämt. Ironi för ironi. Handlar det om dumhet eller bara oförståelse? En vilja att inte vilja förstå. Snälla... engagera er i något som ni verkligen bryr er om.

söndag 21 mars 2010

Det här är vad jag ser på väg hem från jobbet...


Stör mig

Har precis varit och besökt nattkiosken och vad köpte jag? Jo, en cola zero (för att jag hellre är elak mot mig själv än mot naturen) samt en "sugar-free 70% dark chocolate with mint crisp". Alltså, ibland blir jag så trött. Det är helt enkelt ren psykologi. Lura kroppen, lura hjärnan, lura smaklökarna. Varför inte köpa en Magnum Double Caramel eller ingenting alls? *lurad av kapitalismen*.

Ett nytt hem

Jag har skapat ett slags tvångsbeteende; nämligen att dricka bib kvällen innan jag skall jobba. I Sverige köpte man ju oftast en vinare innan man skulle kalasa, men här kostar en femlitersdunk lika mycket. Och man måste ju tänka ekonomiskt! Emilia och jag var ute och firade med våra blivande husvänner. När vi irrade runt i North Melbourne häromdagen för att hitta huset där jag skulle kolla på ett rum sa Emilia: "Emma, tänk ifall det är det där huset, då hade du blivit glad va?". Och det blev jag när jag såg att det stod 277 på dörren. Ett vitt, gigantiskt hus med stor trädgård. Väldigt gammalt, fast på ett bra sätt. Stökigt fast på rätt sätt. Jag kände direkt att där ville jag bo. Bland sammetssoffor, gitarrer och tre meter i tak.

fredag 19 mars 2010

Jantelagen, kyss mig i röven!

Det är skönt att jobba för man uppskattar sin lediga tid så mycket. Idag exempelvis har jag firat min lediga dag med att diska i en timma. Väldigt uppfriskande, samt extremt nödvändigt efter vår BH-fest igår kväll där förberedelserna bestod av att baka pumpascones och choklad- och rödbetskaka samt att även äta detta + ostbricka + 10 liter rosé. Jag skall gå och kolla på ett rum på Brunswick street snart. Det verkar helt fantastiskt. Varav 100 andra personer som anmält intresse. Förstår inte riktigt varför jag ens slösar tid på att gå dit. Jag antar att det är en del av min djupt inrotade mentalitet att "det är bättre att ångra det man gjorde än det man inte gjorde bla bla bla". Samt att jag någonstans hoppas att de som bor där ser vilken underbar människa jag är och hur fantastiskt det vore att bo med mig. Vilket faktiskt är sant då jag både har ett hjärta av guld samt är extremt pedantisk och ser städning som terapi. Men det kan man ju liksom inte säga, eller?

torsdag 18 mars 2010

The world spins



JULEE CRUISE.

(Moving near the edge at night,

dust is dancing in the space,

a dog and bird are far away,

the sun comes up and down each day)

Jag förstår varför David Lynch älskar henne.


tisdag 16 mars 2010

Dom säger det är nåt med hjärtat
men ingenting har någonsin
slagit så hårda slag

Uuups

Jag är för gammal för att jobba bakfull! Men det var den finaste sommarkvällen och vi hade fem liter vin och underbara människor var där så jag kunde faktiskt inte hjälpa att jag kom hem fem på morgonen. Och att jag råkade dricka upp biben.

söndag 14 mars 2010

Ingenting någonsin

Jag har haft pic nic i parken med Jodie, hennes mamma och deras hund. Sommaren dröjer sig kvar här samtidigt som snön börjar smälta och allting börjar vakna till liv där hemma. Jag kan verkligen känna känslan av våren - hur himlen är ljust blå efter klockan sex, hur asfalten luktar efter regn, hur len den känns efter att de sopat staden ren från vinterns grus och sorger. Jag minns framförallt våren när jag var yngre. När jag hade ljust lila jazzbyxor och ljusblå jeansjacka med en vit tygros. När jag gick över kullen hem från skolan och lyssnade på Kent och solen lyste över Sävedalens två berg.

"Jag är rädd för att ensamheten bara ska fortsätta utan slut. Samtidigt som jag njuter av den harmoni jag faktiskt stundvis upplever ensam. Andra människor har en tendens att stressa upp mig. Självklart är det mer sant att jag stressar upp mig kring andra".

- http://kristofferengdahl.wordpress.com/

lördag 13 mars 2010

Jävla fyllo

Alltså. Igår. Herregud! Vi drack Absolut Vodka hemma och jag malde på om hur mycket jag kunde dricka utan att riktigt bli full. Sedan gick vi och såg ett band och några timmar senare vinglade jag runt på Carlton Club och såg dubbelt. Absolut inte okej! Jag hatar att vara så full. Jag raggade dessutom upp en karl som såg ut som Paul Mccartney. En arkitekt. Han kanske vill gifta sig med mig?

fredag 12 mars 2010

Time flies


Konstigt. Jag loggade in på bloggen och såg att mitt senaste inlägg var daterat i söndags. Jag trodde att det var typ i förrgår. Så jag tänkte tillbaka på veckan som gått. I måndags var det Labor day och alla var lediga. Jag och tjejerna åkte på en liten dagsutflykt till Ikea. Senare på eftermiddagen gick jag och Jodie en promenad i området - det var helt tomt och tyst och himlen var mörk fast det var ändå inte kallt - det kändes som vi befann oss i mitt i en zombiefilm och världen hade ödelagts. Senare såg vi en film om en tjej med huggtänder i sin vagina. Riktig kvalitetsrulle.
I tisdags var jag på museum och såg en utställning om Melbourne, gamla skor samt insekter. Jag kallar det kognitiv beteendeterapi. Senare kom Ciaran förbi och vi åkte med Jodie och Amy till Lentil - en fantastisk vegetarisk restaurang där man får bestämma själv hur mycket man skall betala för maten. En idé som grundas på att ge mat till de som inte har några pengar, så är man en god människa med någorlunda moral ger man mer än vad man vanligtvis skulle göra. Efter det drack vi gratis drinkar på Ciumes pub och såg ett jazzband.
I onsdags gick jag upp tidigt och gick en lång promenad i regnet, sen jobbade jag och på kvällen drack jag whisky med en sannerligen intressant karl. Jag kom hem på torsdag morgon och sov ett par timmar, sedan drack jag kaffe med Jodie på hennes lunchrast. Efter det köpte jag sushi och satte mig i solen på en bänk nere vid kanalen och läste. Sedan avverkade jag några avdelningar på Melbournes konstmuseum men jag var tvungen att åka hem för min kropp ville inte riktigt lyda och min hjärna ville inte riktigt tänka. När jag kom hem sov jag i en timma - sedan åkte jag på en liten roadtrip med Amy och Charly till Frankston där vi gick till Savers (som är som Myrorna fast bättre och billigare) och sedan drack vi thé hos Amys föräldrar och diskuterade miljöproblematiken; ifall den globala uppvärmningen existerar eller ej. Amys pappa hävdade att världen inte blir varmare samt att ozonhålen krymper. Jag får väl ändå medge att det är upplyftande med optimism - men att optimism utan någon som helst realism mest blir fel.

Jag gillar inte när min blogg blir som en almanacka, jag ville mest säga att det är skönt att dagarna inte längre känns meningslösa som de ibland kunde göra i min lilla hemstad. Att man har tillräckligt med möjligheter och tillräckligt med inspiration för att faktiskt göra någonting med sin tid.




söndag 7 mars 2010

REQUIEM FOR A DREAM

I say the right things but act the wrong way I like you I do but I can not stay

Jaha, så nu hade man ett jobb. Det gick ju någorlunda smidigt. 150 spänn i timmen för att kränga jeans till solariebruna killar med spikes är helt okej ändå. Jag får spela min i-pod vilket gör allting så mycket lättare. Min chef är grym förutom att jag misstänker att hon är lite smygrasse. Hon sa att hon trodde att en "gigantisk, somalisk man" hade gått in på lagret och snott kläder. Hon visste inte dock. Dessutom sa hon att indier är antingen väldigt trevliga eller helt dumma i huvudet, det finns inget mellanting. En enligt mig ganska underlig åsikt. Nu ligger jag i min säng och lyssnar på regnet och åskan. Jag är trött fast ändå inte. Jag vill bli full fast ändå inte. Det bästa med mitt nya jobb är att det ligger vid South Bank, alltså bredvid kanalen. När jag gick över bron på väg hem kom det en ljummen vind som förde med sig ett stort antal löv. Hösten är på väg till Melbourne.

Pavement

När jag låg och vred mig i sängen igår morse och försökte samla mina tankar eller snarare sluta tänka på vad som hänt natten innan ringde Amy och frågade ifall jag ville följa med till Golden Planes för Charly hade en gratisbiljett över. Detta innebar att jag fick åka två timmar utanför Melbourne och se Pavement i ösregn mitt på den australiensiska landsbygden. Det var precis lika magiskt som det låter - även om vissa "ungdomar" betedde sig som kompletta idioter och förstod inte att de hade ett band framför sig som har skrivit musikhistoria. Men det gjorde inte så mycket, jag slog till dem med mitt paraply och sen var det bra.

fredag 5 mars 2010

Screaming from beneath the waves

Jag sitter i skinnsoffan i vardagsrummet, lyssnar på Echo & the bunnymen och hör regnet slå mot rutan. Skall snart börja laga middag till mina hårt arbetande sambos. Samt öppna 5-liters biben. Mitt nuvarande mål: bli full. Om några timmar landar Sandra i Sverige. Det är så otroligt konstigt. Hur mycket jag än saknar henne är det faktiskt ganska skönt att bo ensam i vårt pyttelilla rum (förlåt Sandy, men jag vet att du känner likadant). Vi är båda två vuxna, självständiga kvinnor och ibland vill man bara fisa ifred.

All at sea again
And now my hurricanes have brought down this ocean rain
To bathe me again
My ship's a sail
Can you hear it's tender frame
Screaming from beneath the waves

torsdag 4 mars 2010

Saker som suger röven:

1: Sandra har åkt tillbaka till Göteborg och jag saknar till och med hennes vidriga, neongula öronproppar.

2: Jag kan inte sova på nätterna på grund av så kallad psykologisk hosta = DÖDEN.

3: Jag kommer att vara på andra sidan jordklotet när M.I.A befinner sig på en scen i Slottsskogen och sjunger: M.I.A coming back with powa powa...

4: ...

Slemhosta

Planen var att dricka kaffe med Ciaran klockan nio men jag antar att han ligger och sover, den lille jäveln. För att citera Sandra; han växer fortfarande och behöver sova. Jag har haft en natt av slemhosta och en underlig dröm där jag satt i en domstol och argumenterade för feminism. Drömmen slutade med att jag skrek: "VARFÖR FRÅGAR DU MIG VARFÖR JAG ÄR FEMINIST? VARFÖR INTE FRÅGA DIG SJÄLV VARFÖR DU INTE ÄR DET, PUCKO!?" och alla ställde sig upp och applåderade. Sen vaknade jag av att jag inte kunde andas för allt slem. Jag hatar när fantasivärlden är bättre än verkligheten.

onsdag 3 mars 2010

Snorhjärna

Jag har spenderat de senaste två dygnen nerbäddad i sängen med näsdukar, swirl (glass) samt MacBooken och hela säsong 6 av Grey's Anatomy. Det är för övrigt (nästan) en större moralbomb än Sjunde himlen och faktiskt pinsamt dåligt, gotta love guilty pleasure. Idag kravlade jag ur min sjuksäng och åkte till havet, även om jag trodde att jag skulle dö på spårvagnen. Jag blir väldigt sällan sjuk men så fort mitt immunförsvar krackelerar det minsta förbereder jag mig på ond, bråd död. I St Kilda var allting dock frid och fröjd; palmer, solnedgång och sand mellan tuttarna. Och besked om jobb i centrum istället för Chapel Street. Önskar bara att jag inte hade fått hjärnstopp när managern ringde och helt glömde av när jag börjar på söndag. Ska jag ringa upp henne igen och ba: öh, när börjar jag? *bra första intryck* eller skall jag vara iskall och gå dit klockan 13.00? Jag är nästan säker på att hon sa 13.00, och jag har alltid rätt, fast som sagt; jag har nog för mycket snor i hjärnan för tillfället.

måndag 1 mars 2010

Snor

Jag är sjuk. Eller i alla fall extremt förkyld. Det suger röven, jag har inte tid att vara sjuk. Det finns för mycket att göra. Exempelvis 50% rea på Savers ikväll...