söndag 14 mars 2010

Ingenting någonsin

Jag har haft pic nic i parken med Jodie, hennes mamma och deras hund. Sommaren dröjer sig kvar här samtidigt som snön börjar smälta och allting börjar vakna till liv där hemma. Jag kan verkligen känna känslan av våren - hur himlen är ljust blå efter klockan sex, hur asfalten luktar efter regn, hur len den känns efter att de sopat staden ren från vinterns grus och sorger. Jag minns framförallt våren när jag var yngre. När jag hade ljust lila jazzbyxor och ljusblå jeansjacka med en vit tygros. När jag gick över kullen hem från skolan och lyssnade på Kent och solen lyste över Sävedalens två berg.

"Jag är rädd för att ensamheten bara ska fortsätta utan slut. Samtidigt som jag njuter av den harmoni jag faktiskt stundvis upplever ensam. Andra människor har en tendens att stressa upp mig. Självklart är det mer sant att jag stressar upp mig kring andra".

- http://kristofferengdahl.wordpress.com/

1 kommentar:

kristofferengdahl sa...

Det var fint att du citerade mig. Hoppas du har det bra down-under.