tisdag 13 juli 2010

Återkomst

Tre månader senast jag skrev någonting här. Det betyder inte att jag har slutat skriva. Bara inte i det officiella. Oftast skriver jag av mig när jag sitter nere vid kanalen vid spårvagnsstopp 55 och väntar på att få åka hem från det mest själlösa jobb jag någonsin haft. Hittade en lapp i min väska, någonting jag skrev för några veckor sedan. En kall, regnig julikväll. Det kanske låter som att jag var ledsen, men det tror jag inte att jag var. Mest fundersam över varför det är så otroligt många människor, framförallt i västvärlden, som mår så otroligt dåligt. Som ser livet som en börda.

Att våga.
Det är kanske det det handlar om?
Allting, i slutändan.
Ångesten, ledsamheten, sorgen...
DEPRESSIONEN.
Är den orsakad av rädsla?
Att man inte vågar?
Vågar vadå?
Våga vara "lycklig"?
Våga vara olycklig?
Våga göra det man innerst inne vill?
Våga acceptera att man inte kan göra det man önskar mest?
(Och att det kanske är därför man vill det så innerligt?)
Våga leva?
Våga dö?
Våga inse att livet hamnat någonstans mittemellan?
Vad är skillnaden mellan att hoppas och att ge upp ifall allting i slutändan handlar om rädsla?
Vågar jag vara rädd?

Inga kommentarer: