lördag 31 juli 2010

Rastlösheten, beslutsångesten - välkomna tillbaka kära vänner.

Har gått runt och känt mig lite förvirrad det senaste. På vad jag vill göra härnäst. Jag kan aldrig riktigt undgå den känslan, den ligger alltid och spökar i det undermedvetna, hur bra jag än har det. Mitt problem just nu skulle väl vara att mitt liv här är så förgängligt. Jag kan inte tillåta mig att njuta till hundra procent för jag vet att det bara är tillfälligt. Och det finns så mycket mer att se. Samtidigt som jag älskar det faktum att jag skaffat ett liv i Melbourne - en vardag, stammisställen, vänner för livet - börjar ändå rastlösheten smyga sig på; envetet trampa i farstun. Det är tänkvärt att valet är den fria människans dom, framförallt när det fria valet sätts i samband med tvivel, brist på pengar, tusentals (miljontals) valmöjligheter samt osäkerhet om man borde lägga mer fokus på nuet eller framtiden - speciellt med det förflutna som man riktigt aldrig kan undgå eller sluta påverkas av. Vanligtvis skulle jag göra allt vad jag kunnat för att stänga ute dessa känslor, men jag tror utifrån tidigare erfarenheter att det bästa sättet att handskas med dem är att bjuda in dem, skaka hand, säga "hej, det var inte igår, hur har ni haft det?" och bjuda dem till bords. Våga vara osäker och inte riktigt veta vad jag vill - försöka inse att min möjlighet att välja är en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Att dessa känslor egentligen är ett av de största privilegier jag har.

Så - en morgon i Melbourne, ut och dricka vin i solen tillsammans med mina demoner är det enda jag skall göra.

2 kommentarer:

Ebbis sa...

Uh. Den ständiga ångesten som förföljer oss 80-talister. Vi som fick höra att allt var möjligt, att vi kunde bli vad vi ville. Men som också lever efter modellen att gräset alltid är grönare på andra sidan.

Att vara nöjd är nog lite för mycket begärt.

Emma sa...

tell me about it. nöjd är detsamma som död? haha.