fredag 27 augusti 2010

Förnimmelser

Jag hör att sommaren långsamt dör där hemma. Vilket betyder att våren sakta vaknar till liv i Melbourne. Det går jävligt trögt, men det går. Idag när jag promenerade hem från jobbet förnimmade jag någonting - jag är inte säker på vad - kanske var det vinden, en speciell lukt, ljuset; eller att asfalten såg slät ut (vilket alltid var det största vårtecknet för mig när jag var liten. Då de sopade bort vinterns grus från gatorna). Jag skrev här när jag först kände hösten komma - då en vindpust från kanalen förde med sig en handfull löv som sakta slingrade över marken. Nu ligger det mesta av min första australiensiska vinter bakom mig. Och jag inser hur otroligt kort sommaren är hemma. Och hur otroligt lyckligt lottade Melbourne-borna är som får leva såhär. Det är som ett mer öppensinnat, större, intressantare Göteborg med solsken som regel snarare än undantag. VARFÖR ÄR JAG INTE FÖDD HÄR!?

tisdag 24 augusti 2010

Vi har det bra här i vårt kollektiv

Jag har bott i många kollektiv i mitt liv som alla har skilt sig väldigt mycket åt. Vissa har varit fantastiska och vissa har varit så fruktansvärda att det resulterat i konstant fylla tjugo dagar i rad för att slippa somna nykter i min egen säng (i London, ifall någon inte fattade det). Det kollektiv jag bor i just nu sträcker sig förbi ordet fantastiskt. Jag vill aldrig någonsin flytta härifrån. Ikväll lagade vi middag tillsammans medan regn och hagel överröstade tonerna från vinylspelaren. Tyvärr är allting som är bra med Melbourne förknippat med någon bitterljuvt; vetenskapen att jag bara har det till låns. Fast om man tänker efter är det väl så det generellt sätt är när det kommer till livet? Oavsett var man befinner sig eller vad man gör. Bra stunder tar slut, dåliga stunder tar slut. Det kan vara under en kort tid, det kan vara i flera år, men det kan faktiskt aldrig vara för evigt. Igår var jag på en av mina finaste vänners pappas begravning. Han tog livet av sig för någon vecka sedan. Vakan tog rum i ett hus precis vid havet. Vi höll om varandra och sjöng samtidigt som vi såg solen gå ner över havet. Vi gick ner till hamnen och slängde varsin vit ros i vattnet till minnet av Joshuas pappa. Stunder som dessa får en att inse hur förgängligt och bräckligt livet faktiskt är. Västvärldens människor målar upp livet som det starkaste, mest dyrbara vi har. Vilket skapar en falsk bild av vad livet faktiskt är. Vad döden är. En rädsla för att misslyckas med livet. Göra det fina fult. Förlora något som var bra. Istället för att se tillbaka och tänka på hur vackert det var då. Eller att se på det fula och inse att det är det fula som får det fina att stå ut. Att de vita rosorna i vattnet är vackra trots att de hamnat där på grund av något så "fult" som döden.

lördag 21 augusti 2010

Trött och oinspirerad.

Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad. Trött och oinspirerad.

onsdag 18 augusti 2010

Nostalgia, you're just good for one day

Jag har precis sett bilder från den svenska sommaren och en oväntad, intensiv längtan spred sig genom hela min kropp. En fin sak med att spendera tid hemifrån är att det får en att inse vad man älskar mest med det som man vanligtvis tar för givet. Inse att var man än befinner sig i världen, och hur mycket man än vill och försöker ignorera det, så kommer Sverige alltid att vara hemma. I alla fall det ursprungliga hemmet. Min relation med mitt hemland är lite som ett passionerat men destruktivt förhållande. Kärlek som inte kan dö, men inte heller riktigt leva; förutom när jag är ifrån det. Framförallt innebär det nostalgi från barndomsåren. Då somrarna kändes som en evighet: lukten av blöt asfalt och nyklippt gräs, syrenerna som blommade och vinbären som mognade i trädgården. Även tonåren, då man smakade persikolikör för första gången, blev full i en ljus sommarnatt och dansade till The Sounds första album. Jag önskar bara att kärleken till Sverige kunde bestå även i nuet, och inte bara i minnena och i känslan av att jag hör hemma där på något oförklarligt vis.

måndag 16 augusti 2010

It's raining men...

Yes. Det regnar mycket i Melbourne. Både droppar och karlar. Och vi kan väl säga såhär; jag är ganska trött på båda. Jag vill ha sommar + inga karlar slash alternativt min drömman så man slipper allt mediokert mitt emellan. Hehe.

söndag 15 augusti 2010

På tal om den svenska inskränkta mentaliteten - rädslan i mötet med människor runtomkring oss

Sitter i sängen och lyssnar på Blur. Tänker på hur glad jag är att jag åkte till Melbourne. Mest på grund av de relationer jag fått här. Jag pratade med en gammal vän på Facebook. Han sa att det han uppskattade mest med att bo i andra länder än Sverige är att folk vill veta vem du är. Att de tar sig tid att lyssna på dig, visar intresse för vad du har att säga. Jag har insett hur illa jag tycker om den svenska mentaliteten. Hur svårt det faktiskt är att komma människor nära. Jag har aldrig riktigt förstått varför folk värnar om sin integritet. Vad det egentligen betyder, och vilka konsekvenser det får att det tycks vara så viktigt att upprätthålla den. Det sägs att integritet som rättighet handlar om respekt till sin person och personliga sfär liksom skyddet mot kränkning av detta. För mig är den största kränkningen att gömma sig, täcka över sin personlighet; framförallt dess brister. Att leva efter modellen att man borde freaka ur ifall en okänd människa sätter sig bredvid dig på en tom buss. Visst; är man mer öppen löper man en större risk att trångsynta människor dömer. Man fläker ut sig som på ett sterilt operationsbord och säger "här är jag, på riktigt, inte en version av mig som jag skapat för att slippa bli kränkt av er". I det ögonblick man slår sig fri från en mentalitet som inte tillåter en att vara den man är blir man genast extremt sårbar. Och jag tycker att det är så jävla synd att det är så. Så sjukt vridet att vi inte inser att det kommer inifrån. Att vi inte behöver en klapp på axeln och ett godkännande av vår person från yttre omständigheter. Det är väl den största klyschan som finns att man måste älska sig själv för att låta andra älska en, fast ändå någonting som människor misslyckas med dag efter dag, framförallt i vårt lilla Sverige.

lördag 14 augusti 2010

Rehab nästa

Jag lever i en väldigt surrealistisk värld för tillfället. Många lediga dagar och mycket alkohol, med andra ord. Ser nästan fram emot nästa vecka då allvaret börjar - inget mer rännande på pubar, klubbspelningar och ware house-fester. Jag måste hitta ett nytt jobb. Har börjat måla upp skräckscenarion där jag återvänder till Göteborg på grund av att jag var för lat för att skaffa ett nytt jobb + söp upp mina sparpengar.

FAIL.

Ps: våren är på väg till Melbourne.

fredag 13 augusti 2010

Raj raj raj

Firade min födelsedag med de finaste människor man kan tänka sig. Lakritsshots var inblandat, då vet man att det är lyckat. Och jag hade på mig en svart jumpsuit och dansade till Waterloo. Bästa födelsedagen!




torsdag 12 augusti 2010

Allt man behöver, egentligen

En av mina bästa vänner i Melbourne heter Jamie. Det är som att han vet exakt vad som får mig att brinna inuti när det kommer till musik och film. Framförallt musik. Vi brukar dricka oss fulla och lyssna på melodier som får en att förstå hur vackert livet är, precis här och nu, det behöver liksom inte vara så mycket mer än så. Det är så mycket nu för tiden som är överskattat. Varför bry sig om skitsaker när man kan sitta framför gasspisen som får en någorlunda varm och dricka whiskey som får en varmare och lyssna på röster som den som tillhör Townes Van Zandt samtidigt som regnet nästan slår hål i glasrutan?


söndag 8 augusti 2010

Vinternatt

Spenderade natten i Olivers stuga nere vid kusten. Vi gick en två timmar lång promenad mitt i natten. Genom skogen, över stängsel, ut på en äng, uppför en kulle, sittandes i gräset tillsammans med en ljusstake och tusentals stjärnor över oss som alltid finns där men som man nästan aldrig får se. Livet, Du är en jävla berg-och-dalbana, men ibland är vi bästa vänner Du och jag.






lördag 7 augusti 2010

23

Har spenderat det senaste dygnet firandes Emilias födelsedag. Hon firar vanligtvis inte så det har varit extra roligt att äta jordsgubbstårta, bli fulla på rödvin och sjunga Celine Dion klockan två på morgonen och gå upp fyra timmar senare för att ge frukost och paket i sängen. Emilia får mig alltid att se saker ur ett annat perspektiv. Skulle nog säga att hon får mig att vara eller i alla fall vilja bli en bättre människa. Det var vackert när en liten tår föll för att vi gav henne en aerobics-vinyl. Nu skall jag se sista halvtimman av Bladerunner (har glömt hur mycket jag älskar den filmen) och sedan somna om. Himlen är ljust rosa, dagen börjar långsamt vakna till liv.

torsdag 5 augusti 2010

...

Som fortsättning på föregående inlägg skulle jag vilja ge ett exempel på hur arbetet mot jämställdhet är långa vägar bättre i Sverige än i Australien. För något år sedan hade även vi en kampanj som gick ut på att få fler tjejer in i lumpen. Det var en tv-reklam som utspelade sig på en tågstation där en tjej och en kille stod och kramades farväl. Jag minns inte exakt men militärklädsel var inblandad då man genast förstod att killen skulle åka tillbaka till lumpen och tog farväl av sin flickvän. Dock är det tjejen som har på sig kängorna och militärbyxorna och det är hon som kliver på tåget, inte han. Denna reklam har ett intelligent jämställdhetstänk på grund av att den får folk att inse hur inskränkta de är i sin uppfattning kring könsroller. Till och med jag, som är uttalat feminist och dessutom relativt påläst i ämnet, blev förvånad över att jag tog för givet att det var killen som skulle gå på tåget. Det är såhär man måste jobba för att uppnå jämställdhet - att få människor att FATTA att det läggs en stor skillnad i vad som är manligt och vad som är kvinnligt i dagens samhälle, även i "världens mest jämställda land" Sverige.