onsdag 18 augusti 2010

Nostalgia, you're just good for one day

Jag har precis sett bilder från den svenska sommaren och en oväntad, intensiv längtan spred sig genom hela min kropp. En fin sak med att spendera tid hemifrån är att det får en att inse vad man älskar mest med det som man vanligtvis tar för givet. Inse att var man än befinner sig i världen, och hur mycket man än vill och försöker ignorera det, så kommer Sverige alltid att vara hemma. I alla fall det ursprungliga hemmet. Min relation med mitt hemland är lite som ett passionerat men destruktivt förhållande. Kärlek som inte kan dö, men inte heller riktigt leva; förutom när jag är ifrån det. Framförallt innebär det nostalgi från barndomsåren. Då somrarna kändes som en evighet: lukten av blöt asfalt och nyklippt gräs, syrenerna som blommade och vinbären som mognade i trädgården. Även tonåren, då man smakade persikolikör för första gången, blev full i en ljus sommarnatt och dansade till The Sounds första album. Jag önskar bara att kärleken till Sverige kunde bestå även i nuet, och inte bara i minnena och i känslan av att jag hör hemma där på något oförklarligt vis.

Inga kommentarer: